(av Angi)
Jag sitter och läser en bok skriven av Leo Löthman med
titeln Himlen över Helvetinjärvi, en släktkrönika, och det ger mig inspiration
till att skriva om vår första irrfärd med husliga Herman. Vi hade dessförinnan
prövat på husbilslivet i en hyrd husbil, då med en veckas färd upp till Kuusamo
och runt Ule träsk tillbaka söderut. Den här första färden med egen bil gjordes
20-23 oktober och färden gick till Helvetinjärvis och till Seitseminens
nationalparker. Vi hade hundarna med och det visade sig att de fann sig bra
under färd men var lite oroliga då de lämnades ensamma. I Helvetinjärvi ställde
vi bilen vid Haukkajärvi i parkens västra del, där det fanns en plats för
husbilar, dock utan andra bekvämligheter än ett utedass. Vi kom fram ganska
sent så vi tog en liten hundpromenad, gjorde mat och gick så småningom till
kojs. Följande dag promenerade vi ca 12 km av och an till Helvetinkolu, genom
en fin, omväxlande skog med några sjöar, rastplatser och ett fascinerande
landskap vid Helvetinkolu, brant stupande berg ner mot en klyfta, som på
ställen var sjö och på ställen våtare eller mindre våt mark.
Rastplats vid sjön Haukkajärvi |
Martin och hundarna i gammelskogen |
Vi körde vidare efter vandringen till Seitseminens nationalpark, som inte låg långt därifrån och kom fram till Kovero, ett museitorp, och ställde Herman på parkeringen.
Bekvämligheten där bestod av ett snyggt utedass. På kvällen hann vi gå in på museiområdet innan det blev mörkt och hade sedan en skön kväll i husliga Herman.
Bekvämligheten där bestod av ett snyggt utedass. På kvällen hann vi gå in på museiområdet innan det blev mörkt och hade sedan en skön kväll i husliga Herman.
Följande dag gjorde vi en ordentligt lång promenad bland annat i den del av parken som varen riktigt gammal urskog med sin sällsamma mjuka tystnad. Det var en mycket mångsidig natur, lättforcerad, välutmärkt och med många valmöjligheter beträffande längd och art av vandring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar