(av Martin)
19.11.2018
Wilfersdorf-Wien
Schloss Wlfersdorf |
När vi
vaknade på morgonen såg landskapet ganska annorlunda ut. Vinterns första snö
hade kommit. Inte så mycket men ändå så att det var vitt överallt utom på
vägarna som hållits bara. Det var några grader plus så det var inga problem med
väglaget. Ändå hade man sandat (!) landsvägarna på sina håll. Efter sedvanliga
morgongöromål inklusive lufs med hundarna och kaffe därpå begav vi oss iväg mot
Wien dock utan att ta raka spåret utan mindre vägar väster om huvudvägen. Vårt
mål var ”Reisemobilstellplatz Wien” en bit sydväst om stadens centrum. Vi åkte
vackra vägar över böljande landskap. Åkrarna var grönvita, dvs. täckta av snö
men gröna där en del av grödan (höstsådden) stack upp. På tal om höstsådd så
såg vi väldigt lite svarta (plöjda) åkrar. Det mesta var täckt av höstsådd i
olika stadier.
Färden väster
om Wiens centrum var långsam. Det som längs färden imponerade på en gammal
brobyggare var långa sträckningar av U-bahn som gick över gamla nitade broar
med vackra smidda räcken; allt i tillsynes mycket gott skick. Det fanns
kilometertals av den varan. Tyvärr gavs inte möjligheter att mitt i trafiken fotografera
skönheten.
Väl framme
i ”Reisemobilstellplatz Wien” var receptionen stängd för lunch. Den skulle
öppna igen om en och en halv timme. Det fanns gott om plats och vi valde en
nära receptionen. Det är ingen liten ställplats, totalt 167 platser och mycket
välförsedd med allehanda servicepunkter inklusive en rastgård för hundarna.
Vinterlandskap |
Också vi
tog en liten lunchpaus. När receptionen öppnade på nytt blev vi synnerligen väl
mottagna av en i våra ögon ung dam som överöste oss med information om Wien och
gav oss några värdefulla tips med tanke på vårt förestående besök till centrum,
dvs var det lönar sig för oss att byta tunnelbanelinje och var det lönar sig
att stiga av. Tunnelbanestationen ligger på 5 minuters promenadavstånd från ”Reisemobilstellplatz
Wien”.
Vi drog iväg och steg efter ett byte av vid Längenfeldgasse av vid Kettenbrückengasse
och började promenera mot Operan. Vår guide hade rekommenderat oss att stiga av
där pga. marknadsplatsen utanför tunnelbanestationen. Marknadsplatsen visade
sig vara en riktig sevärdhet. Hundratals meter av olika stånd med grönsaker,
bröd, bakverk, fisk, falafelprodukter, kläder, krimskrams mm. mm. Man blev rätt
snål på den mat som bjöds ut men vi var ståndaktiga (än så länge visade det
sig).
Stephansdomen. Foto: Google |
Men det kunde ha gått riktigt tokigt. Vid tyska reträtten under II värlsdkriget gav tyska krigsledningen order om att domen skulle sprängas i smulor. Tack vare en obstruerande befälhavare för de lokala trupperna räddades den. Hur det gick för officeren vet jag inte. Men domen räddades. "Gott sei Dank!"
En annan
reflexion man rätt naturligt gör när man står stum av beundran inför vad våra fäder kunde
åstadkomma med sin trots allt rätt primitiva teknik är vad vi själva i vår tid
åstadkommer med vår utvecklade teknik och som är av ett bestående värde och som
kommer att beundras av framtida generationer efter åttahundra år. Det är ingenting
som jag så här direkt kommer att tänka på. För att frågan överhuvudtaget skall
vara relevant krävs ju förstås att vi fixar till den miljöförstöring vi själva förorsakar. Något dystopiskt kanske men så känns det.
Julgata |
Tyvärr ibjöd snöslasket inte till några längre utflukter i Wien. Synd! Det skulle ha varit intressant. Vid bättre väder kunde vi väl ha stannat ett par dagar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBambi: Tog du bort kommentaren eller...
Radera