Skrivbordsresor

(av Martin)

Vintern är planeringens tid både för den som seglar och för den som åker husbil. Planerandet är ju ofta minst halva resan. Inte så att vår planering innebär att vi planerar dagsetapper och resmål utan närmast så att vi undersöker olika möjligheter. Sen vill vi nog ta en dag i taget och se vad det blir.

Nu när vi ”planerar” för nästa vårs och sommars resor läser vi reseberättelser och tittar på kartor, går med i diverse FB-grupper (både svenska och finska; mest svenska faktiskt) som man kan fråga till råds, bekantar oss med lokala bestämmelser inom olika områden (säkerhetsutrustning, hundbestämmelser, miljökrav mm. mm.), kollar var det finns vackra parkeringsplatser för husbilar (det heter ställplatser) med el, toatömning, gråvattentömning, vatten och var man kan tanka gas (återkommer till det i ett senare inlägg), kollar färjförbindelser- och tidtabeller och broförbindelser, skaffar litteratur och installerar diverse reseappar i plattan osv. osv. Och naturligtvis bekantar vi oss med olika sevärdheter och andra värdefulla besöksmål främst baserat på andras erfarenheter.

Information är det verkligen ingen brist på. Det är snarare så att man formligen drunknar i den uppsjö av information man hittar, främst på webben. I fantasin är vi redan på väg. 

Vintern är en fin tid. Då är det billigt och enkelt att skrivbordsresa.

Som det nu ser ut så blir det en resa tidigt i vår längs Via Baltica till Prag och sen hem över Sverige i god tid till vårbruket. 

Före midsommar  har vi tänkt oss en resa till Sverige. Kanske en vecka i Skåne eller på Öland eller kanske en resa längs Göta Kanal där det finns en mängd fina ställplatser vid kanalkanten. Det kunde vara skojigt att uppleva kanalen till lands och kunna ge goda råd åt dom som slussar 😊 Då har vi också planerat att besöka yngsta dottern i sommarstugan i Lysekil om hon råkar vara där. 

På högsommaren blir det säkert några kortare turer i södra Finland. Här finns massor av fina ställen att besöka. 

Senare på hösten blir det kanske en resa till norra Dalarna eller en ruskaresa i Finland eller varför inte en resa till Tysklands vindistrikt i skördetider (oktober) 

För att våga sig på en försiktig gissning, så den som lever får se

Nu kommer en del info som kanske huvudsakligen intresserar den som själv planerar en resa

På bilden finns en del litteratur som det kan vara bra att ha med sig. Från vänster:

1. Bordatlas Europa med över 6 300 ställplatser i Europa utanför Tyskland och med en mycket detaljerad information av varje ställplats

1. Bordatlas Deutschland med över 6 300 ställplatser i Tyskland

1. Suomen tiekartasto

1. Suomen leirintäpaikat ja matkaparkit *)

1. Navigator Europe, vägkarta **)

1. Europa Camping + Caravaning, ett hyfsat verk om främst campingplatser (vilket vi undviker när det är möjligt) ***)

1. Autoliittos "Autoillen Euroopassa" med värdefull information om en massa olika nationella bestämmelser i olika länder. Viktigt t.ex. om man vill undvika onödiga böter

1. "Husbil i Europa" av Anders Witt med liknande information som föregående men med tyngdpunkt på husbil

1. Bordatlas, en app som kompletterar boken för att hitta ställplatser i närheten

1. www.husbilskompisar.se har fin ställplatssökning i Sverige. Det är också i övrigt en fin webbsida med massor med information om det mesta och ett bra forum om man behöver råd eller har goda råd att dela med sig

1. myLPG.eu mobile är en app för att hitta gastankningsstationer i Europa. Jag återkommer till det här med gastankning som är ett intressant kapitel och kräver en egen mässa

1. karavaanari.org är inte dålig den heller även om tonen är något annan än i den svenska motsvarigheten. Den har jag besökt rätt mycket i tekniska frågor

1. På fejan är jag med i Husbilskompisar.se, karavaanarit och karavaanareiden niksipalsta. Diskussionen på fb tenderar att vara betydligt ytligare än på motsvarande webbsidors forum

1. ”Lätt Valutaomvandlare” är en behändig app med ständigt uppdaterade växelkurser för den som beger sig utanför euro området

*) Finland är ett U-land när det gäller ställplatser. Här är det i hög grad fråga om tråkiga ABC-parkeringar o.dyl. Kommunerna har inte insett husbilsturismens betydelse

**) Vi navigerar naturligtvis med Tomtom men en papperskarta ger bra översikt
***) För en som åker husbil är själva resan målet

Jag köper också en del e-nummer av tidskrifter som verkar att ha intressant reseinformation, närmast svenska Husbil & Husvagn och tyska Reisemobil International

De appar och webbsidor jag huvudsakligen använder mig av är:

Första irrfärden

(av Angi)

Jag sitter och läser en bok skriven av Leo Löthman med titeln Himlen över Helvetinjärvi, en släktkrönika, och det ger mig inspiration till att skriva om vår första irrfärd med husliga Herman. Vi hade dessförinnan prövat på husbilslivet i en hyrd husbil, då med en veckas färd upp till Kuusamo och runt Ule träsk tillbaka söderut. Den här första färden med egen bil gjordes 20-23 oktober och färden gick till Helvetinjärvis och till Seitseminens nationalparker. Vi hade hundarna med och det visade sig att de fann sig bra under färd men var lite oroliga då de lämnades ensamma. I Helvetinjärvi ställde vi bilen vid Haukkajärvi i parkens västra del, där det fanns en plats för husbilar, dock utan andra bekvämligheter än ett utedass. Vi kom fram ganska sent så vi tog en liten hundpromenad, gjorde mat och gick så småningom till kojs. Följande dag promenerade vi ca 12 km av och an till Helvetinkolu, genom en fin, omväxlande skog med några sjöar, rastplatser och ett fascinerande landskap vid Helvetinkolu, brant stupande berg ner mot en klyfta, som på ställen var sjö och på ställen våtare eller mindre våt mark.

Rastplats vid sjön Haukkajärvi

Martin och hundarna i gammelskogen

Hundarna höll vi kopplade och det gick också bra fast de är vana att i skogen få springa fritt. Vi träffade på flera andra sällskap på vår stig, vilket var glädjande också så sent på säsongen.

Vi körde vidare efter vandringen till Seitseminens nationalpark, som inte låg långt därifrån och kom fram till Kovero, ett museitorp, och ställde Herman på parkeringen.
Bekvämligheten där bestod av ett snyggt utedass. På kvällen hann vi gå in på museiområdet innan det blev mörkt och hade sedan en skön kväll i husliga Herman. 

Följande dag gjorde vi en ordentligt lång promenad bland annat i den del av parken som varen riktigt gammal urskog med sin sällsamma mjuka tystnad. Det var en mycket mångsidig natur, lättforcerad, välutmärkt och med många valmöjligheter beträffande längd och art av vandring. 

Varför heter han Husliga Herman?

(av Martin)

I min tidiga barndom (någon gång kring 1950) fanns det en serietidning skriven av Gösta Knutsson som hette Elvira Nyckelpiga. Hon hade ofta sällskap av en trevlig herreman (som nog egentligen var en snigel) som hette Husliga Herman. Det gjorde han för att han alltid gick omkring med huset med sig. Det har tydligen fastnat ordentligt i mitt minne (o ljuva barndom). Tänk att alltid ha sitt hus med sig vart man än går! När det sedan blev dags för husbil dök minnet av helt naturliga skäl upp på nytt och det var en självklarhet att bilen som alltid har huset med sig skulle heta Husliga Herman.

Så kom Husliga Herman hem

(av Martin)

Efter att vi hållit på med segling i "hela vårt liv" tyckte vi en vacker dag (det var det faktiskt) på sensommaren att det kunde vara dags för nånting annat och nytt. Vi hade redan ett tag funderat på husbil och också provat på det ett par gånger och tänkt att det kanske kunde vara spännande att upptäcka Europa på mer eller mindre torra land (vi har inte tänkt oss till England).

Vår femte segelbåt, s/y Senta sattes till salu på Nettivene (Finlands största parkeringsplats för båtar) i september. Provseglingar gjordes med ett par besättningar men när upptagningen närmade sig hade vi ännu inte fått napp. Först när båten redan var uppe dök köparen med habegär i blicken upp och det blev affär.

Martin hade sin vana trogen undersökt husbilsmarknaden grundligt och vi visste ganska väl vad vi ville ha. Med tanke på Europas gamla städer och krokiga kustvägar ville vi inte ha en alltför stor bil. Den skulle vara byggd för två och med en dubbelsäng som man inte behöver stege för att nå och där man inte behöver klättra över varandra när man skall upp på natten, vilket man ju skall i vår ålder.

Husliga Herman hemma

Det var efter ett tag ganska klart att den rätta husbilen skulle hittas i Tyskland nästa vår. Bilen skulle vara ganska ny (1-2 år) och körd högst 50 000 km. Bilarna på Nettikaravaani var antingen för mycket körda eller för dyra och ganska få motsvarade vår kravspec. Men sen en vacker dag (det var det faktiskt) i början av oktober dök Herman upp på Nettikaravaani. Herman är en Bürstner Nexxo T660 (för den som vill Googla) årsmodell 2011 och var körd 51 000 km. Till skillnad från det mesta som hittats i Tyskland var han rätt väl vinterutrustad med två stora akkur (batterier) på nöjessidan, ett effektivt gasdrivet värmeaggregat med elpatron (när man vistas på platser med stolpe), isolerad och uppvärmd gråvattentank, dubbade vinterdäck mm och en sk. fransk säng, dvs. en dubbelsäng på längden och också i övrigt mycket välutrustad.

Den 7.10 skrev vi på köpavtalet för att sälja Senta och den 8.10 åkte vi till Tavastehus för att titta på Herman, gjorde affär och åkte hem med bilen samma dag.

"Livet är å ena sidan fullt av möjligheter men å andra sidan ganska kort" (Martin)