Rendsburg (Schleswig-Holstein, Tyskland) - Greve (Sjaelland, Danmark)

(av Angi)

Dagen började med en skön promenad runt Stadtsee intill vår ställplats. I den lilla sjön var fågellivet livligt, där såg vi förutom gräsänder också grågäss, sothönor och skrakar. I en buske bredvid stigen hoppade en gärdssmyg omkring. Koltrast, taltrast, bofink och rödhake sjöng och Martin som har bättre hörsel hörde också en näktergal! Ställplatsen ligger väldigt trevligt med natur runt och ändå nära centrum av Altstadt. Där åt vi en god tysk middag igår kväll med utsikt över ett litet torg och med den gamla kyrkan i bakgrunden.

Så lämnade vi Rendsburg och körde norrut mot den danska gränsen. Ett stopp för att tanka diesel och LPG-gas och sedan lämnade vi Tyskland. Vid gränsen blev vi stoppade av den danska gränspolisen och fick visa passen och berätta vart vi var på väg. En trevlig gränspolis tyckte inte att han behövde undersöka oss mera och vi fick köra vidare. Det var första gången någon tull överhuvudtaget varit intresserade av oss.

Nu är vi på en ställplats i Greve strax söder om Köpenhamn. Det har varit svårt att hitta natthamn här, flera ställen vi sökt upp har varit stängda eller otrygga. Till slut beslöt vi att stanna utanför en campingplats och medan vi parkerade kom föreståndaren för stället och öppnade bommen för oss, platsen öppnar egentligen först till påsk. Så nu har vi en trygg natthamn.

I morgon åker vi över till Sverige och efter det tror jag inte det blir flera inlägg om denna irrfärd förutom en sammanfattning vid något tillfälle. I Sverige kommer vi att besöka släkt och vänner och kör sedan ombord på Finlandsfärjan på kvällen 17.3.

Vi tackar våra trogna läsare! Det har varit trevligt att skriva blogg både för er och för vår egen skull,

Wesel (Nortrhein-Westfalen) – Bremen (Bremen) – Rendsburg (Schleswig-Holstein)

(av Martin)

8-9.3.2019

Hittills har vi varit på resa men nu börjar vi vara på väg hem. Rent mentalt är det en stor skillnad. När man är på väg hem upplever man inte saker på samma sätt som när man är ute och reser och man är heller inte lika nyfiken på sin omgivning.

I går hade vi egentligen tänkt oss till en ställplats vid kanalstranden i Oldenburg. Det är en liten ställplats där det enligt anvisningarna bara ryms bara 3-4 husbilar. Vi kände till det men man kan ju alltid hoppas. När vi kom fram efter ett par timmars motorvägskörande var där 5 bilar på plats.  Det blev i stället alternativ B, dvs en jättelik ställplats i Bremen där det ryms över 100 bilar. När vi kom fram fanns det gott om plats, men framåt kvällen blev också den helt full. Husbilsfolket tycks vara ordentligt igång en fredagskväll i början på mars.

Ställplats i Bremen

Den största behållningen för dagen var beskedet att den finska landskaps- och vårdreformen gick i stöpet och att Sipiläs regering avgick. Det har varit min ”gissning” och förhoppning i över ett år och nu gick det vägen till fromma för närdemokratin, den språkliga jämlikheten och vårdkostnaderna. Hurra! Nu hoppas jag att SFP kommer med i nästa regering.

Under färden längs motorvägarna är det frapperande hur mycket vindmöllor det har byggts också i Ruhr-området. Tyvärr är det väl bara så, att för varje MW vindenergi krävs det lika mycket reservenergi med tanke på långvarig stiltje, och den reservenergin är här i Tyskland i dagens läge i hög grad kolenergi. I spåret av den gröna vågen har politikerna fattat populistiska och utopistiska beslut att avveckla både kärn- och kolenergin. Var gör man sedan? Importerar gas från Ryssland; jovisst. Men det räcker inte. Där sitter man sedan med skägget i den så kallade brevlådan. Politik är det möjligas konst sägs det men ibland betvivlar man påståendet.

Vädret i morse var inget vidare. Hård vind, regnskurar och kyligt, men vi tog ändå en lång promenad med hundarna genom en jättelik koliniträdgård som breder ut sig mellan floden Wesers bifåra och huvudfåra. Utan att mäta den skulle jag gissa på 4-5 kvadratkilometer. Kolonilotterna var i mycket olika skick, men alla rätt stora. Inte en människa syntes till trots att det var en lördag. Säsongen har tydligen ännu inte börjat. På gräsmattorna blommade krokusar och snödroppar. Magnolian hade jättestora knoppar och julrosen blommade.

Koloniträdgårdar i Bremen

Vi åkte vidare från Bremen till Rendsburg och till samma ställplats, Wohnmobilhafen Café Eiderblick, där vi var i oktober för ett och ett halvt år sedan. En mycket fin ställplats alldeles invid en stor damm, Stadtsee, och nära centrum. Vår ställplats i Bremen tyckte vi inte om men den här är toppen! Dessutom har Angi en anknytning till Rendsburg. Hon jobbade här som praktikant på ett laboratorium sommaren 1967, den första sommaren vi var nyförälskade. Vi brevväxlade mycket så jag har också en anknytning. Vi känner mycket för Rendsburg!

På tal om gröna värden och att åka motorväg från Bremen till Rendsburg. Största delen av motorvägen mot Hamburg har fri hastighet och det gillar tyskarna med Porschar, Mercedesar och Audir. Tyska bilfabriker har helt frivilligt satt in en hastighetsspärr vid 250 km/h i bilarna. Dom vill väl också vara miljövänliga? Annars skulle man säkert köra ännu fortare i yttersta (tredje eller fjärde filen). Men fort går det. På motorvägarna är de gröna värden rätt avlägsna. Bränsleförbrukningen (och därmed CO₂-utsläppen) är säkert både den dubbla och den tredubbla mot en optimal förbrukning. Ett folk fullt av motsägelser. Att stifta utopistiska lagar i energifrågor dikteras av den gröna opinionen men jag skulle vilja se den politiker som vågar röra hastighetsbegränsningarna på motorvägarna. Det skulle vara som att ta automatgevären av amerikanarna.

Vår ställplats i Rendsburg

Ahrweiler (Rheinland-Pfalz) - Wesel (Nordrheinland-Westfalen)

(av Angi)

6-7.3.2019. Den krog vi valt att äta på kvällen 5.3 visade sig vara ett lyckat val. Alla bord var bokade, tur att vi också bokat bord, och stämningen var god. Det vi åt var också gott. Martin valde stekt kalvlever vilket alltid är en risk men den var perfekt.

Den 6.3 hade vi tid kl 14.30 i Löf vid Mosel, ca 80 km från Ahrweiler, för reparation av en fläkt till WC:n (egentligen garantiutbyte av fläkten) som installerats, när vi i slutet av september 2017 var på irrfärd längs vinfloderna Mosel och Ahr. Det blev vårt program för dagen, en tur till Löf och tillbaka. Installationen gick snabbt. Jag gick en sväng med hundarna medan det gjordes.

En iakttagelse jag gjorde på min promenad var att misteln blommar med gula små blommor vilket gör att mistelbollarna lyser upp sina värdträd. Andra vårblommor jag sett är krokus och snödroppar i städernas gräsmattor. Vildkörsbär eller fågelbär och något jag tror är slånbär har jag iakttagit genom bilfönstret liksom också gul sälg-och videblom och tussilago. Vissa buskar har också redan mössöron. Så nog är våren på väg här.

Idag tog vi avsked av det fina Ahrweiler och dess utmärkta ställplats. Det vi här i irrfärderna kallar ställplats kan vara mycket olika vad gäller serviceutbudet. En del ställplatser har ingen service, andra ger möjlighet till tömning av köksavfall,  gråvatten och toalettkassetten och påfyllning av färskvatten, eventuellt el. Så finns det sådana som har toalett och dusch och t.o.m. tvättmaskin, det behöver man ju också ibland. I Ahrweiler har de fina sanitetsutrymmen så nu har vi håret tvättat och rena kläder.

Målet för dagen var en ställplats vid Rhen i Wesel, en stad norr om Duisberg. Vi hade först tänkt oss att köra längs Rhen-floden men det finns inte vägar nära floden annat än i städerna här i Ruhrområdet. Städerna här är inte riktigt vad åtminstone jag vill köra igenom med den trafik jag kan tänka mig i Bonn, Köln, Düsseldorf och Duisburg. Vår färd började vi på motorvägar men när vi kommit i höjd med Bonn beslöt vi att undvika motorvägar och färden gick då genom odlade bygder och mindre städer och samhällen. Jag såg faktiskt Kölnerdomens två karakteristiska torn på avstånd! Enligt Wikipedia började domen byggas 1248 och blev färdig 1880. Den byggdes alltså i 632 år! Det betyder väl att man i Barcelona har gott om tid att få Sagrada Familia färdig…

Strax före Wesel körde vi över Rhen och inte långt från bron var vi framme på vår ställplats. Denna ställplats är en avgränsad parkeringsplats med möjlighet att tömma gråvatten, toalett och få färskvatten. Man har också möjlighet att få el. Här finns plats för kanske 50 bilar och nu finns här väl ca 15, så många i alla fall denna tid på året! Vi tog oss en blåsig promenad ner till stranden av Rhen och konstaterade att trafiken på floden är stor. Vi kunde se närmare 10 flodpråmar på den stump av floden som var synlig. Vid en brygga låg en hjuldriven båt ämnad för turister förtöjd.

Trafik på Rhen

Det blåser storm därute men i Herman är det varmt och skönt!

PS. I februari och mars 1945 besköts Wesel av artilleri och flygbomber så, att 98 % av staden förstördes. Återuppbyggandet startade 1946.

Hirschhorn (Hessen) - Ahrweiler (Rheinland-Pfalz)

(av Martin)

4-5.3.2019

Vi hade upptäckt att kökets blandkran läckte och behövde bytas. Efter diverse googlande hittade jag en filial till en av Tysklands största säljare av husbils och -vagnsutrustning, Fritz Berger, i Heidelberg, som låg längs vår väg norrut. Vårt mål var Ahrweiler i norra delen av Rheinland-Pfalz; en resa på c 250 km. Vår väg gick längs Heidelberg Altstadt vid Rhen. En vacker väg. Vi hittade det vi sökte. Från Heidelberg vidare körde vi snabbaste vägen som till stora delar var motorväg.

När vi närmade oss Ahrweiler konstaterade vi att det var deras tur att ordna karnevalståg den dagen, så infartsvägarna var avstängda. I egenskap av utlänningar förstod vi oss inte riktigt på avstängningarna utan åkte vidare in mot Ahrtor där vår ställplats ligger. Vi hamnade rakt in längs den väg där folk i massor stod och väntade på karnevalståget. Vi blev stannade av en polis som undrade hur vi kommit dit. ”Ich weiss nicht” svarade jag leende och vi blev genomsläppta till vårt mål dock utan leende.

Väl framme tog jag itu med att montera den nyinköpta blandkranen. Vi tyckte nämligen att vi sett tillräckligt med karnevaler så Angi gick en promenad med hundarna andra vägar medan jag fixade kranen. Montaget var rätt enkelt. Testet visade emellertid att det rann ut stora mängder vatten på golvet. Det visade sig att jag vid montaget av blandkranen hade stött till diskhons avlopp så att anslutningen vi en krök hade öppna sig och allt vatten rann ut på golvet. En husbil är byggd så, att tekniken monteras först och därefter inredningen. Avloppsledningen blir därigenom synnerligen svåråtkomlig. Genom att plocka bort en del av köksinredningen kunde jag med en ficklampa och med fingertopparna konstatera vad som var problemet. 

Vi beslöt att lämna problemet till i morgon, dvs. till i dag och gick i stället ut på stan.

Genast innanför stadsporten gick vi in i en Weinstube som upprätthölls av en vingård, Weingut Frantz Coels. Där slog vi oss ner vid det enda lediga bordet. Innan vi hunnit beställa slog sig en man ner vid vårt bord och undrade vad vi önskade. Vi berättade att vi var ute efter ett glas torrt vitt vin och att vi hade tänkt oss en lokal Riesling. Han rekommenderade i stället ett av husets viner, LACHS Spätburgunder, BLANC DE NOIR; ett vittvin gjort på den röda Spätburgunder-druvan (närmast motsvarande Pinot Noir). En intressant kombination att göra vitt av rött tyckte vi och vinet var verkligen mycket gott; i synnerhet som drickvin. Det visade sig att mannen som kom med rekommendationen var en lokal vinodlare. Efter ett tag slog sig en annan trevlig och gemytlig man ner vi vårt bord. Han var vinmakare (Weinbauer) från trakten och kunde mycket om viner. Han var mycket intresserad av våra erfarenheter från Italiens olika regioner. Han berättade också att han hade en bekant i Sverige en bit söder om Stockholm som gjorde viner där och enligt hans utsago med framgång.

Kyrkan mitt i byn

En stund senare kom det in ett glatt gäng från karnevalen. Det var snart känt att vi var turister från Finland och det var tydligen intressant. Vi fick mycket beröm för vår tyska. Vi satt kvar en god stund och hade en riktigt gemytlig och mycket trevlig kväll. Det kändes fint att få vara en del av sällskapet. Det har inte hänt många gånger på vår resa. Som avslutning köpte vi med oss sex flaskor av nämnda vin. Det skall bli intressant att se om det smakar lika gott hemma. Ofta bidrar ju omgivningen och tillfället i hög grad till ens smakupplevelser.

Gatuvy från Ahrweiler

Alla känner ju till Mosel och många vet också att den dominerande druvan i moselområdet är Riesling. Av den gör man både söta, halvtorra och torra vita viner. Alla känner däremot inte till att man längs floden Ahr, som också är en biflod till Rhen och som ligger en bit norr om Mosel huvudsakligen odlar Spätburgunder av vilken man gör mycket goda, tämligen lätta röda viner. Det var en nyhet för oss när vi besökte området i september-oktober 2017.

Am Ahrtor

I morse tog jag sedan i tu med reparation av avloppsledningen. Det var ingen enkel match. Efter att ha rivit en betydande del av köksinredningen inklusive väggen till det utrymme där gasbyttorna finns lyckades jag komma åt med händerna så att jag kände var felet fanns och lyckades också med fingerspetsarna peta ihop rördelarna så att avloppet åtminstone tills vidare fungerar utan läckage. Vi hoppas på det bästa. Sen var det ”bara” att skruva ihop inredningen igen.

Nu på eftermiddagen har vi gjort en tur genom Altstadt Ahrweiler; en liten och mysig och mycket vacker stad som vi senast besökte i slutet av september 2017. Vi har också bokat bord på den krog där vi skall äta i kväll.

Slott och karneval i Hirschhorn (Hessen)

(av Angi)

Fastlagssöndag vid stranden av floden Neckar i Hirschhorn. Vi lärde oss igår att karnevalen firas i fyra dagar, lördag till tisdag, på onsdag är det slut, och karnevalståget går olika dagar på olika orter. Igår tågade man i Neckargemünd och idag tågade man här i Hirschhorn. Karnevalen är större här än vad den är i Neckargemünd berättade ortsbor stolt.

Vy från Schloss Hirschhorn

Men först förmiddagens upplevelse. På en höjd ovanför den gamla delen av staden Hirschhorn ligger ett slott, Schloß Hirschhorn. Detta slott finns av någon anledning inte med i Wohnmobil B-W:s rutt. Neckar gör här en loop så på den södra sidan bildas en udde omgiven av höjder, bara strandremsan på båda sidor är bebyggd och ovanför ståtar slottet, också kallat Neckardalens pärla. Det byggdes i mitten av 1200-talet av släkten Hirschhorn, på den tiden en förnämlig tysk släkt. Slottet är kringgärdat av murar och flera torn och innanför murarna finns slottet samt flera gamla korsvirkesbyggnader fortfarande i gott skick. Numera bedrivs i delar av slottet hotell- och restaurangverksamhet. Det besökte vi på förmiddagen, det tog oss ca 20 minuter att från vår ställplats promenera dit upp. Att det var värt besöket får också Martins foton visa.

Schloss Hirschhorn

Schloss Hirschhorn

Schloss Hirschhorn

Schloss Hirschhorn

På eftermiddagen gick vi för att följa med karnevalsspektaklet och det var nog en upplevelse. Den här gången stod vi inte långt från den plats där karnevalståget avslutades och där höjdpunkten av firandet var, på torget i gamla Hirschhorn. Där var mycket folk, de flesta mer eller mindre karnevalsklädda. Det var nog ett större spektakel än igår. Man kan jämföra stämningen med Valborgsfirandet i Helsingfors. Roligt och oväntat att vi fick uppleva detta.

Karneval i Neckargemünd (Baden-Württemberg)

(av Martin)

Den här dagen skulle egentligen ha blivit vår tredje dag med bongning av slott, borgar och kloster. Så blev det inte riktigt. Ett slott blev det och inte ens det speciellt stort och pråligt, fast ganska fint egentligen. Sådär som ”slotten” i Finland fastän äldre. Det var Schloss Neckarbishofsheim. Slottet började byggas år 1274 vid en borg och är den äldsta bevarade byggnaden i Neckarbishofsheim. Slottet som redan nu är högt hade tidigare ännu en våning i trä som sedermera brann ner. Den senaste privata ägaren var släkten von Halmstatt som dog ut år 1952. Slottet köptes av staden som nu ansvarar för det. Vi var inte inne i slottet men det lär vara fint med en stor och ”ursprungligt” möblerad riddarsal.

Schloss Neckarbishofsheim

Schloss Neckarbishofsheim

Dagens program bestod av ytterligare fyra borgar i närheten av Neckargemünd. Därav blev dock intet. När vi kom till Neckargemünd var vägen avspärrad på grund av karnevalen som vi var helt omedvetna om, men inte nu längre. Karnevalen pågår fram till onsdag med olika happening på olika ställen. Nu var det således Neckargemünds tur. Tåget började kl 14. Vi beskådade spektaklet till 15.30 och då höll det ännu på. Det blev en hel del bilder av vilka jag satte in en del på min fb-sida på https://www.facebook.com/martin.glader.9 för den som är intresserad. Här i bloggen sätter jag bara in ett par bilder.

Karneval i Neckargemünd

Karneval i Neckargemünd

Karneval i Neckargemünd

Karneval i Neckargemünd

Från Neckargemünd åkte vi till en ställplats i Hirschhorn i Hessen alldeles vid stranden av Neckar. Ett fint ställe. Pga vägavstängningen blev det en ordentlig omväg hit längs en mycket gammal och kringelikrokig väg som såg ut att vara byggd på romartiden även om det nog inte var så. Vi blev informerade om att det i morgon är Hirschhorns karnevaltur och att den karnevalen skall vara klart större än den i Neckargemünd. Vi stannar här till måndag förmiddag. Kanske det blir mera bilder.

Ställplats i Hirschhorn

Bland slott, borgar och kloster i Baden-Württemberg, del II

(av Angi)

Vi hade en lugn natt på parkeringen utanför den vingård/krog där vi åt middag och vaknade till en gråmulen tidvis regnig dag. Vi har annars haft verkligt tur med vädret. Idag fortsatte vi med att bonga borgar, kloster och slott och det blev faktiskt ett av var. Det är en viss svårighet att följa den rutt som Wohnmobil-BW har gjort. Rutten går inte kortaste vägen mellan målen utan söker sig ut på landsbygden och genom mindre städer medan vår gps-guide (numera heter hon Lisa och talar tyska) alltid söker kortaste rutten. Wohnmobil-BW:s karta är svår att navigera efter. Idag blev det bara två smärre felkörningar.

Första målet för dagen var en borg i staden Lauffen am Neckar.  Borgen ligger på en holme i floden med bro över från stadens gamla del. Vi fann en parkeringsplats strax utanför stadsmuren och promenerade genom stadsporten och genom en vacker gammal stad med korsvirkeshus och smala gator. När vi gick över bron till borgen passerade en lång lastbåt fylld med metallskrot under bron. Neckar är en viktig transportled. Borgens äldsta delar är från 1000-talet liksom många andra borgar i trakten. Det tycks ha varit en borgbyggboom då. Det finns inte mycket mer än befästningsmuren och ett torn med sammanhängande borgbyggnad kvar. Väggarna i tornet som också användes som bostad är över 2 m tjocka. Intill borgen finns en nyare byggnad (säkert nog ett par hundra år gammal)  som innehåller ett borgmuseum, men det blev obesökt.

Borgen i Lauffen am Neckar

Pråm under borgbron

Följande mål var klostret Maulbronn ett munkkloster som anses vara ett av Europas bäst bevarade och fullständiga medeltida kloster. Det grundades på 1100-talet av cistersienser-orden och har tillbyggts under en lång tidsrymd, så där finns byggnader i allt från romersk till sen gotisk stil. 1993  fick området UNESCOs världsarvsstatus. Området är kringgärdat av medeltida murar. Innanför murarna finns en enorm klosterkyrka från 1100-talet sammanbyggd med klostret, också det ett stort byggnadsverk samt flera gamla stora korsvirkesbyggnader och andra hus, ett helt samhälle. Det var en imponerande samling byggnader. Främst imponerades jag av de enorma och gamla korsvirkeshusen. Igen en plats som jag varmt rekommenderar. Alkemisten doktor Faustus har på 1500-talet försökt tillverka guld här, ett av tornen invid muren kallas Fausts torn. Han är samma person som förekommer i Ghoetes verk.

Förrådsbyggnad vid klostret

Korsvirkeshus vid klostergården

Vårt tredje mål var ett barockslott i Bruchsal. Det är ursprungligen byggt på 1730-talet som residens för kardinal von Schönborn. Det blev svårt bombat av amerikanerna år 1945, det ligger bredvid en järnväg som var det egentliga målet för bombningarna. Man byggde upp det på nytt och det invigdes 1975. Hela anläggningen är enorm med en mycket stor central byggnad omgiven av två nästan lika stora sidobyggnader. Dessutom finns där en kyrka och ytterligare några stora praktfulla byggnader. Det räknas som ett av de förnämsta barockslotten i Tyskland. Det är så pyntat att det i mina ögon nästan är groteskt. Men sevärt det också. Till slottet hör en stor barockpark och en mindre engelsk park. Området där slottet byggdes var ursprungligen en liten lantlig by, men nu omges slottet av en stad, Bruchsal, med drygt 40 000 invånare.

Schloss Brucksal

Schloss Brucksal

 Sådant idag, nu är man igen full av nya intryck!