Första irrfärden

(av Angi)

Jag sitter och läser en bok skriven av Leo Löthman med titeln Himlen över Helvetinjärvi, en släktkrönika, och det ger mig inspiration till att skriva om vår första irrfärd med husliga Herman. Vi hade dessförinnan prövat på husbilslivet i en hyrd husbil, då med en veckas färd upp till Kuusamo och runt Ule träsk tillbaka söderut. Den här första färden med egen bil gjordes 20-23 oktober och färden gick till Helvetinjärvis och till Seitseminens nationalparker. Vi hade hundarna med och det visade sig att de fann sig bra under färd men var lite oroliga då de lämnades ensamma. I Helvetinjärvi ställde vi bilen vid Haukkajärvi i parkens västra del, där det fanns en plats för husbilar, dock utan andra bekvämligheter än ett utedass. Vi kom fram ganska sent så vi tog en liten hundpromenad, gjorde mat och gick så småningom till kojs. Följande dag promenerade vi ca 12 km av och an till Helvetinkolu, genom en fin, omväxlande skog med några sjöar, rastplatser och ett fascinerande landskap vid Helvetinkolu, brant stupande berg ner mot en klyfta, som på ställen var sjö och på ställen våtare eller mindre våt mark.

Rastplats vid sjön Haukkajärvi

Martin och hundarna i gammelskogen

Hundarna höll vi kopplade och det gick också bra fast de är vana att i skogen få springa fritt. Vi träffade på flera andra sällskap på vår stig, vilket var glädjande också så sent på säsongen.

Vi körde vidare efter vandringen till Seitseminens nationalpark, som inte låg långt därifrån och kom fram till Kovero, ett museitorp, och ställde Herman på parkeringen.
Bekvämligheten där bestod av ett snyggt utedass. På kvällen hann vi gå in på museiområdet innan det blev mörkt och hade sedan en skön kväll i husliga Herman. 

Följande dag gjorde vi en ordentligt lång promenad bland annat i den del av parken som varen riktigt gammal urskog med sin sällsamma mjuka tystnad. Det var en mycket mångsidig natur, lättforcerad, välutmärkt och med många valmöjligheter beträffande längd och art av vandring.