Via Soomaa hemåt

(av Angi)

27-28.4.18

Jag skriver om våra upplevelser under dessa två dagar

På morgonen gjorde vi en lång skön promenad längs stranden söderut från vår övernattningsplats i Ohessaare. Närmast den långgrunda stranden finns ett bälte med slipade platta kalkstenar. I många av dem kan man se fossil av små snäckor och andra för mig okända djur. Stenbältet slutar i en klint på några meter och strandängen breder ut sig på klinten, så vid att vi beslöt ha hundarna lösa och det njöt de av i fulla drag. En härlig promenad i fin terräng och med underbar lärksång från ett otal lärkor! Det var pålandsvind så det fanns inte så mycket sjöfågel, knölsvanar, viggar och måsar, några skrakar och några sträck med gäss.

Kratern i Kaali

Följande mål var Kaali där det finns en imponerande krater efter en meteorit, som slog ner för ca 7500 år sedan. Meteoriten delade sig 5-10 km före nedslaget i nio delar. Den största kratern är 110 m i diameter och 22 m djup. Kaali är nummer 8 i storlek bland världens jättekratrar enl. visitestonia. Det var imponerande att se den kraft nedslaget måtte haft. Nedslagshastigheten är beräknad till 40 km/s och storleken uppskattas till 60-80 ton nästan rent järn. Ca 2 % är nickel. Intill finns mindre nedslagsplatser för de 8 övriga delarna.

Torrdass i Riisa

Vi tog en lunchpaus på näset över till Muhu och beslöt då att fortsätta till ett naturskyddsområde sydost om Pärnu, Soomaa, som Martin hittat på appen Campercontact. Sista vägsträckan var grusväg och delvis svår att köra pga att väta hade gjort vägbanan mjuk. Men väl framme i vackert väder var det en fin plats, några hus, en parkeringsplats och en stor hållbar gräsmatta som vi parkerade Herman på. Vi hann ännu med en fin promenad, bäverlänken, på knappt 2 km , en fint spängad stig förbi vattendrag där bäverspår var tydliga, avgnagda och fällda stammar i skogen och i vattnet. En del av turen är rullstolsanpassad.

Kaffepaus i Riisa

Följande morgons långa promenad gjordes lite norrut i samma område, i Riisa, också en välspängad och delvis rullstolsanpassad stig i ett underbart myrlandskap med fina små rastplatser vid vattenögon i myren. Turen var 4,8 km och vi njöt storligen av den och av bl. a piplärkornas sång. Både kvällens och morgonens turer var så välbyggda med snygga WC vid starten att där har forststyrelsen något att ta efter! En sädesärla roade sig med Hermans backspeglar, försökte antingen flirta med eller attackera sin spegelbild och efterlämnade både vingmärken och. annat på speglarna… Men en tur att verkligen rekommendera!

Sedan bar det av till Tallinn och båten hem.

Södra udden

(av Martin)

26.4.2018

Vår vän Kari Pasanen från Pojo ringde i går och ville uppmärksamgöra oss på ett naturskyddsområde strax norr om Arenburg, Viidumäe, som förestås av en bekant till honom. Ett annat önskemål av vår vän Ritva Rissanen var ett par bilder från Saare Golf, som ligger alldeles invid Arensburg.

Sagt och gjort. Efter normala morgongöromål inklusive en promenad ut till udden söder om biskopsborgen  (där det låg en många brunänder och viggar förutom skäggdoppingar, skrattmås, fiskmås och sothöns) och service innefattande tömning av WC-kassett och gråvatten och påfyllnad av dricksvatten åkte vi först till Saare Golf för att ta ett par bilder och sedan till Viidumäe naturskyddsområde där det också fanns ett naturrum, som vi dock inte besökte. Från parkeringen utgick två naturstigar, en 1,5 km och en 2,3 km. Vi valde den längre och gick en fin promenad genom ställvisa urskogsområden. En fin vandring även om den var ganska kort. På vägen såg vi bl.a. vätteros (Lathraea squamaria) som är en snyltrotsväxt huvudsakligen med hassel som värd. Den är rätt ovanlig men finns också i Skuru nära Bässbanan där det växer mycket hassel. Där brukar vi se den varje vår. På sommaren ser man den inte längre.

Sörve tuletorn

Vårt huvudsakliga mål för dagen var den långa udden söder om Arensburg. Där har vi varit tidigare med fotoklubben AFK på fotoexcursion även om det är länge sen; kanske 25 år eller mera. Jag minns inte att asfaltvägarna skulle ha varit lika fina då.

Vi hade kollat ett par möjliga övernattningsställen på kartan. Först åkte vi till Ohessaare och hittade en fin ”puskaparkki” (fricamping låter så mjäkigt) invid en klint, där vi drack vårt eftermiddagskaffe. Vi beslöt oss i alla fall för att åka vidare och inspekterade som följande en udde i Türju dit vi körde längs en lång och ställvis besvärlig och mycket smal väg. Vi tyckte inte att det var ett ställe för oss utan åkte vidare längst ut på udden till parkeringen vid Sörve tuletorn.  Där träffade vi på en souvenirfärsäljare och inhandlade ett vackert underlag av ene  för 10 €, och gick sen längst ut på udden för att komma längst ut på udden för en bild av fyren (se bilden). Min gissning är att ganska många har gjort samma sak. Fågellivet var inte så imponerande den här gången.

"Puskaparkki" i Ohessare

Vi beslöt oss för att åka tillbaks till Ohessaare (N 58.00144, E 22.02283), där vi tänkte oss en vacker solnedgångskväll med klar och molnfri himmel. Ute var det rätt kyligt trots klart solsken men platsen var fin bara ett par meter från klinten.

I skrivande stund har dock en dimbank vält in och våra förhoppningar om solnedgångsbilder tycks komma på skam. Om en dryg timme vet vi. Solen går ner kl 21.04 just här för att vara exakt.

Nu vankas matlagning. Det blir en kycklingwok med purjo, paprika, små svampar (impulsköp) och ingefära. Till det ett gott rött (som faktiskt redan är påbörjat).

PS kl 21: Dimman lättade

Kvällshimmel

Arensburg

(av Angi)

Arensburg 25.4.2018

Vår morgonpromenad med hundarna förde oss norrut ut längs udden och en ny klint, dock inte lika hög som den i Panga. Vi gick längs en fin gräsbevuxen klintkant med ett rev som bröt vågorna ordentligt ca 100 m utanför kusten. Vi konstaterade att nästa gång vi besöker stället så parkerar vi på denna klintkant. Det blåste ganska bra så bränningarna mot revet var imponerande. Orten gissar vi är mera befolkad sommartid, många av husen såg fina och endel rätt nya ut men de var obebodda denna tid på året. Stranden invid hamnen, där Herman stod parkerad, bestod av rätt stora flata kalkstenar, av vilka man byggt upp mindre och större rös, se bild i föregående dags blogg. Dessa stora kalkstenar bildade en vall mot havet. Jag imponeras av vattnets och vindens kraft som kan bilda dyner av dessa flata kalkstenar.

Vår ställplats med utsikt över Biskopsborgen

Vårt mål för dagen var Arensburg, eller Kuressaar på landets språk. Vi körde alltså söderut och den väg som vår GPS-guide Jane föreslog, vilket tog en knapp timme. Vi hade på appen Camperkontakt fått uppgift om att det skall finnas en ställplats alldeles intill Biskopsborgen i Arensburg. Vi hade pga enkelriktade gator lite svårt att hitta fram, men hittade till slut parkeringsplatsen intill Spahotell Meri (N 58.24791, E 22.47393), där ett antal parkeringsplatser är breda och utmärkta för husbilar eller -vagnar. I receptionen tog de 25 € för övernattning. Här finns möjlighet att tömma latrin, fylla på färskvatten och jag fick mitt hår tvättat i Spaets dusch.

Vi gick en lång promenad runt och in till Biskopsborgen, en mycket välbehållen borg med anor från 1200-talet och Waldemar Sejrs tid. Området kring borgen är mycket vackert och välskött. Söder om borgen finns en stor fin plage, som förståss nu var tom, temperaturen låg kring 10 grader, inget plageväder, men jag kunde föreställa mig att fira en vacker sommardag där.

Piret och Suur Töll utanför Spa Hotell Meri

Efter en lätt lunch gjorde vi en promenadtur till, nu genom staden, en fin gammal stad med mer eller mindre renoverade hus. En stad som likt Ekenäs och Hangö i Finland säkert lever upp på sommaren, med många restauranger och caféer, små butiker och hus med egna gårdar. Tomt var det på både folk och bilar denna tid på året, men säkert annat om ett par månader.

Vi beslöt äta på restaurang denna kväll och gick åter en gång in till gamla staden och sökte upp restaurang La Perla, en italiensk restaurang. Där valde vi på menyn en antipasto till förrätt och en pasta efter det. Antipaston var mycket god och fräsch och min pastapenne med kycklingbitar och broccoli i en gräddsås med mycket ost var mycket god fast mäktig och Martin berömde sin Seafoodpasta till skyarna. Till det ett gott rödvin från Puglien. Jag rekommenderar restaurangen, både för dess mat, servering och interiör.

Norra Ösel

(av Angi)

24.4.2018 Koguva på Muhu – Saaremaa Sadam på nordvästra Ösel

Väderkvarnsmaskineri

Det hade regnat lite under natten men vi vaknade till en halvmulen lite blåsig dag, i mitt tycke ett bra väder. Vi  gjorde en efter-morgonmålet-promenad längs strandens enbuskbeväxta betesmark. Vi lärde oss av wikipedia att hela den nordvästra udden av Muhu var ett alvar som man höll på att återställa. Ett alvar är en kalkhaltig mark som inte duger till odling pga sitt tunna jordskikt, men har i alla tider använts som betesmark. Under Sovjettiden har alvaren på Muhu och Ösel fått växa igen utan betande djur. Vår färd för dagen startade vi norrut mot den yttersta ändan av udden och körde längs en smal grusväg över alvaret till kusten i norr, ett fint, låglänt kustlandskap. Där kom tubkikaren fram och av lite ovanligare fåglar såg vi gravänder och storspovar i det långgrunda vattnet.

Därifrån körde vi till Ösel och bestämde oss för att köra längs Ösels norra kust. Ett tips från tripadvisor var väderkvarnarna i Angla, så det blev vårt andra mål för dagen. Där stod 5 kvarnar på kvarnbacken,en stor holländskbyggd och 4 mindre. Vi betalade inträde och fick komma in i det stora kvarnen med 4 nivåer. Det var imponerande att se maskineriet som var intakt med handgjorda stora kugghjul av trä, ett imponerande ingenjörsbygge.

Stranden vid Saaremaa Sadam

Lunch, tupplur och kaffe intogs vid Soela Sadam där vi parkerade fint med utsikt över vatten åt tre håll, inte illa, och underhölls av flera skrakar.

Följande mål var Panga klint i nordväst, Ösels brantaste strand där klinten är över 20 m. Hela udden omges av ett rev, så vågorna bröt ordentligt utanför stranden. Där gjorde vi en lång promenad längs stranden i en vacker tallskog med blåsippor strödda över marken, både blå och här och där rosa till färgen. Panga klint är ett utflyktsmål utan cafeer eller restauranger men med plats för grillning, piknik och lek på en stor gräsplan samt en fin promenad längs klinten.

Det är lustigt hur vi dras till vatten, seglaren i en försvinner väl aldrig. Nattplatsen är också vid en liten hamn, Saaremaa Sadam, i nordvästra hörnet av Ösel (N 58.54481, E 22.21747). Just nu trummar ett svagt regn på taket men vi har det skönt med utsikt över vatten i en liten by där stararna promenerar på granngårdens gräsmatta.

Till Moon (Muhu)

(av Martin)

24.4.2018 

Egentligen hade vi tänkt fuska lite grann och inte uppdatera Hermans irrfärder med vår sexdagars resa till Ösel, kanske främst för att det inte är fråga om mera än en sexdagars resa. Men å andra sidan är vårt resmål, Ösel, rätt intressant, åtminstone för oss, så vi beslöt oss för att blogga i alla fall.

Resan till Ösel är inget hugskott direkt. Redan i höstas beslöt vi oss för en resa till Balticum nu på våren. Den första varianten var en tvåveckors resa till olika naturmål i Estland, Lettland och Litauen, men så småningom krympte det hela till en vecka och uttryckligen till Ösel som vi en vår för länge sedan besökte tillsammans med fotoklubben AFK. Det var en fin resa.

 Koguva jahisadam

Det blev väckning kl 6 eftersom vi hade bokat biljett till Eckerö line med avgång kl 9 och före avfärden från Skuru skulle ut på morgonpromenad med hundarna mm. Avfärd kl 6.40. Vi hade trott att det skulle vara mera morgonrusning till Helsingfors, men det var knappt någon morgonrusning alls så vi kom tidigt fram; i god tid före 8.

Väl ombord lämnade vi hundarna i Herman och gick själv för att få oss en kopp kaffe och handla lite smått. Frukost åt vi i Herman medan vi väntade på att köra ombord. Färden till Tallinn går på drygt två timmar.

En bit utanför centrum stannade vi ”där vi brukar” för att promenera hundarna i en stor park och shoppa mat och andra förnödenheter i en stor Selver supermarket som har allt och dessutom till bra priser. Efter det stannade vi vid ett tankställe för att tanka LPG. Som jag tidigare har berättat har vi en fast monterad LPG tankflaska och en finsk gasflaska. Det är samma propangas som vi använder men en finsk flaska är inte utbytbar utanför Finland och LPG kan fyllas på i alla andra europeiska länder förutom Finland. Suck!

När vi kom till Virtsu hade vi tur. Färjan gick efter tio minuter. Pris 18 € för bil och två personer. Färden över går på en halvtimme.

Koguva

Väl framme på ön Moon (Muhu) tog vi sikte på Byn Kogavu som vi läst en del om. Vi hittade en fin plats i Kogavu Jahisadam (N 58.59626, E 23.07529). Det har visat sig att vi som gamla seglare väldigt ofta söker oss till båthamnar. Så också denna gång. I hamnen var några fiskebåtar sjösatta. Av en mycket självtillförordnad ”hamnkapten” fick vi lov att ställa oss på en gräsmatta vid vattnet till det facila priset av 10 € (utan kvitto). Detvar en bra plats.

Vid en promenad till byn visade det sig att byn helt motsvarade våra förväntningar. Hela byn är ett levande museum med mossbelupna stenmurar och gamla men välskötta hus av vilka dom flesta hade halmtak. Man kan det här med halmtak i Estland. Man kommer ju därifrån till oss för att visa hur man gör när någon hos oss för för sig att bygga med halmtak. Där finns också ett egentligt museum men det varinte öppet en måndag.

Koguva

Solen sken och efter promenaden till byn intogs stödbensölen i lä bakom Herman vid utplacerade möbler. Småningom blev det litet kyligare så vi beslöt oss för en promenad ut mot en udde som gränsar mot ett stort Alvar. Det finns flera sådana förutom på Moon också på Dagö och Ösel. Fågellivet var inte väldigt rikt men naturen var vacker.

På kvällen blev det älgbiffar i löksås. Inte så illa. Eftersom väckningen hade varit ganska tidig (med vårt mått mätt) kröp vi till kojs efter ”Efter nio” på TV (laptop med telefonen som WIFI hotspot)

Det var den dagen. En fin dag!