Om hundar och katter

(av Angi)

Tre av Marina di Ragusas katter

Vi har tidigare lite nämnt att det finns en del herrelösa hundar och katter här på Sicilien, katter mer än hundar. Katterna verkar vara helt accepterade av befolkningen. På flera ställen ser man papperstallrikar utlagda med kattmat eller kattmat direkt på marken. Jag har också några gånger sett personer komma ut från den närmaste butiken här i Marina di Ragusa med kattmatsportioner, alltså färsk kattmat, och lägga ut dem för katterna. Speciellt runt den butiken ser man många katter. Kattmat ser man också inne under buskarna som kantar strandpromenaden, det är närmast Charlie och Willie som upptäcker dem så de har nog trots vårt motstånd fått i sig en del kattmat.

Katt med kattmat utanför butiken

Man ser också löst drivande hundar utan halsband vilket jag har tolkat som att de är herrelösa. De är alla lite skygga, kan komma nära våra hundar men aldrig aggressivt. Snusar lite och går sedan vidare. En sådan lösdrivande hund brukar uppehålla sig i sällskap med katterna vid vår närmaste butik. Förmodligen livnär den sig också på kattmat fast jag har aldrig sett den jaga bort en ätande katt, den kan sitta en bit bort och följa med måltiden. Våra hundar försöker jaga katterna men de smiter snabbt in mellan spjälorna i någon gårdsgrind.

Butikshunden

Vår ställplats här i Marina di Ragusa ligger i ett småhusområde med lite varierande typer av småhus. Många av dem står tomma men inte oanvända. Marina di Ragusa är en semesterort så det ser säkert helt annorlunda ut på sommaren. Alla hus har ordentliga stängsel/murar/häckar kring sig. Många av de bebodda husen vaktas av hundar som är lösa på gårdarna. När vi passerar med Charlie och Willie blir det ett förskräckligt skällande. Våra hundar svarar inte men Charlie kan reta upp dem genom att demonstrativt kissa på en stolpe strax utanför hundarnas territorium. Gårdvararna är ofta lite större hundar men ett hus här i närheten vaktas av en cockerspaniel. Den trodde jag inte skulle vara ilsken så jag lät Charlie gå nära staketet men då blev det ett förskräckligt skällande och visande av tänder. Också inne i staden kan man höra hundar på balkonger skälla när vi passerar.

Hundar som är ute med sina hussar och mattar är i allmänhet hyggliga och positivt intresserade av våra hundar. Då vi möter hundar på beachen och de visar vänskap med Charlie brukar vi släppa hundarna lösa så de får rasa runt lite. På beachen ser man mycket fria hundar som springer omkring med husse eller matte i närheten. 

Det var lite om hund- och kattiakttagelser. Avslutningsvis en solnedgångsbild, men inte från beachen denna gång.

Dagens solnedgångsbild

Lösryckta funderingar

(av Martin)

Vi har varit flunssadrabbade i några dagar. Riktigt ordentligt faktiskt. Mina mellangärdesmuskler är ömma av allt hostande men det börjar gå om. Angi är inne i sin värsta period just nu. I kväll blev det i alla fall en promenad till solnedgången tillsammans.

Men inget ont som inte för något gott med sig sägs det. Hmm..?

Vi har haft tid för läsning mera än annars och vi har ju ett otroligt omfångsrikt bibliotek på nätet. Det är bara att ladda ner. Och inte är det så fasligt dyrt heller. Jag håller nu på med Lars Sunds ”Tre systrar och en berättare” som jag av någon anledning inte har läst tidigare. Det hela började med att jag ladda ner ”Där musiken började” som är nummer två i trilogin men insåg snabbt att jag måste börja från början. Lars Sund är en fantastisk berättare. Före det läste jag Thunberg-Ernmans ”Scener från hjärtat”. Det är en av de absolut viktigaste böckerna jag någonsin läst och den kommer att förändra en hel del i det gladerska livet. Angi har inte läst den ännu men vi har diskuterat en hel del. Bl.a. har jag grillat min sista Gamba. Jag skrev om grillad Gamba för ett tag sedan. Det är ju en obetydlig uppoffring (läs om odling av Gamba så förstår du varför). Viktigare slutsatser kommer. ”Scener från hjärtat” är en bok som borde vara obligatorisk läsning för att man skall få rösträtt i politiska val. Våra trogna läsare har säkert följt med Greta Thunbergs insatser för miljön. Otroligt av en så ung flicka som dessutom har Asperger diagnos. Senast läste hon 16-åringen lusen av gubbarna på WEF i Davos.

Valkampanjerna i Finland inför riksdagsvalet i april har börjat. Alla partier talar med en mun om hur viktig kampen mot miljöförstöring i allmänhet och klimatförändringen i synnerhet är. Också regeringen lovar åtgärder. Det konstiga i det hela är att absolut ingen talar om vilka åtgärder man lovar vidta. Som om miljöförstöringen skulle gå att prata bort.  Den ”modigaste” målsättningen kommer från regeringen där man lovar planera åtgärder för att fasa ut fossila bränslen för energiproduktion under 2030-talet. Inget konkret på det hållet heller om vad och hur. Precis som man inte skulle fatta att åtgärderna behövs NU och inte SEDAN. Katastrofen är på gång. Sverige med sitt löfte att förbjuda försäljning av bensin- och dieseldrivna bilar fr.o.m. 2030 är betydligt konkretare. Hur norrmännen skall göra med sin oljeutvinning återstår att se.

Vad gäller miljöhoten är den globala uppvärmningen självfallet överlägset störst. Men vi har många andra miljöproblem som hotar planeten. Vad beror insektsdöden på? Och vilka konsekvenser kommer den att få. I USA har den redan skapat stora problem för pollineringen. I Frankrike har fåglarna minskat med 70 % på bara några år beroende på brist på mat!

Sortering

En helt vanlig trottoar

Sorteringskärl

Och sen har vi plasterna. Aldrig har jag sett så mycket plastförpackningar som här i Italien. Allt plastas in. Det gäller också plastaskar, dvs. de skall in i plastfolie i affären innan man vågar överlåta dem åt kunden. Men man är föredömligt duktig på att placera ut sorteringskärl. Här i Marina di Ragusa har man fyra kärl i en ring (grönt för glas, gult för plast och aluminium, blått för papper och kartong och grått för diverse) utplacerade med mindre än 100 m avstånd från varandra, åtminstone längs huvudstråken. På mindre trafikerade gator är det inte så. Motsvarande har vi sett också på andra håll i Italien. Helt bra tänkt men det fungerar inte och det beror på attityden. Man slänger avfall över allt, på gator och parkeringsplatser, bredvid insamlingskärlen, ja överallt. Längs motortrafiklederna finns det parkeringsfickor ställvis varje kilometer. Samtliga är fyllda med skräp och avfallspåsar. Och ingen tycks städa upp heller. 

Ett exempel på attityd såg vi häromdagen när vi intog vårt förmiddagskaffe på en uteservering på piazzan. Bredvid oss satt en ung man och rökte. När han hade rökt färdigt knäppte han iväg den glödande fimpen ut på torget bland lekande barn och barfota hundar. Jag plockade självfallet upp fimpen och gav den en bättre begravning i en stor blomkruka men det noterade syndabocken inte. BTW, skulle en kvinna knäppa iväg en glödande fimp ut på torget. Är det männen i största allmänhet både i Italien och hos oss som har de största attitydproblemen. Jag tror det. Titta på grafen från en alldeles färsk doktorsavhandling där man jämför flickors och pojkars miljöattityder i Sverige och Finland. Utan att veta tror jag att skillnaden är ännu större bland vuxna. Dessutom tror jag att skillnaden också är större i machokulturer som i Italien.

Flickors och pojkars miljöattityder

Det här blev lite av det ena och något av det andra. Den som hittar en röd tråd kan vänligen tala om det för mig. Det mesta handlar ju dessutom inte om våra irrfärder med Herman. Förlåt!

Och ändå fortsätter jag helt frejdigt. För oss handlar det i fortsättningen om att:

·        Äta smartare
Det lär inte bli några entrecotebiffar på grillen hos oss i sommar. Däremot en hel del fisk. Vi har en lokal fiskare hos oss som säljer självfångad och närfångad vild fisk, bl.a. lax. Vi har också jägarvänner som vi köper vilt av. Det kommer vi också att göra i fortsättningen. Grisuppfödning har en lägre miljöpåverkan än uppfödningen av nötboskap och kyckling en lägre miljöpåverkan än gris. Hos oss kan man tryggt köpa både gris och kyckling som är ekologiskt och etiskt producerat. Vi odlar själv det mesta av de rotfrukter vi äter också för vinterns behov och övriga grönsaker under sommaren. På tal om sommaren. Vi borde bli bättre på att äta säsongens produkter. Men hur skall man göra med frukt på vintern? Och meijeriprodukter? Jag har svårt att avstå från Emmentalosten på frukostbordet och från plättar på torsdagar. Några puritanister lär vi inte bli men vi kommer nog också att bekanta oss med utbudet av ingredienser för vegetarisk kost.

·        Resa smartare
Det här är inget löfte, men jag tror inte att jag kommer att flyga i fortsättningen. Få se vad vår (eventuella) nästa bil blir. Mycket beror på kommande regeringars åtgärder men just nu skulle jag köpa en laddhybrid. Med en räckvidd på typiskt 40-50 km på el skulle det inte bli mycket annat bränsle för vår del. Regeringen har sagt att man vill öka användningen av biogas som drivmedel för bilar. Som vanligt har vi inte sett några som helst åtgärder för att den utvecklingen skulle ske. Bara prat. Tänk dig en laddhybrid för el och biogas! Man kan ju hoppas.

Vi cyklar en hel del. Sedan vi köpte våra elassisterade cyklar i våras har jag cyklat 1400 km. Korta resor i byn och ärenden till Karis (10 km) sköts alltid på cykel vid tjänlig väderlek. Vänligen nämn ingenting om att vi åker omkring med en dieseldriven husbil. Det hör inte hit liksom.

·        Bo smartare

Just nu är det inte mycket vi kan göra med vårt hus efter att vi installerade vår luftvärmepump annat än att värma mera med ved i vår lagrande täljstensugn. Ved är ju förnyelsebart. Man skall tänka på hur man tänder i ugnen för att minimera sotpartiklarna i luften. Dvs man skall tända upptill får att få fullständig förbränning. Redan nu håller vi låg temperatur inne på vintern (19 ^oC). Så skall ja se över elavtalet och se till att vi köper klimatsmart (vind, vatten och kärnkraft). Jag är helt övertygad om att den gröna rörelsen kommer att ompröva sin inställning till kärnkraft. Jag tycker att Pekka Haavisto (ordf. gröna) redan lite försiktigt har viftat med ett sådant kort. I Finland har vi ju en anläggning för slutförvaring av kärnavfall. Det pågår en rätt så snabb utveckling för att få fram mindre lokala kärnkraftverk närmast för städer. Det hoppas jag mycket på.

·        Köpa smartare
Det säger sig egentligen självt vad det avser. Det skall vara hållbara kvalitetsvaror och ingenting onödigt. Det gäller också kläder. Mode är inte till för dem som bryr sig om planeten. Vad som sedan är onödigt blir en svår samvetsfråga.

Detta om detta.

Vandring bland odlingar

(av Angi)

Växthus i träda

Vi njuter fortfarande av tillvaron i Marina di Ragusa, dagarna går i lättjans tecken. Jag har ett par gånger vandrat med hundarna på vägar lite ovanför staden, bara några kvarter norr om vår ställplats. Där kommer landsbygden hastigt emot. Markerna här i de södra delarna av Sicilien är ställvis mycket bördiga och uppodlade. När vi har åkt omkring har vi förundrat oss över att man har så mycket odlingar under plast eller väv. Också över vingårdarna spänns plast eller väv som nu när vinstockarna är olövade och tuktade inför nästa säsong är hopdragna som snoddar mellan raderna av vinstockar. Man ser på många håll stora arealer täckta som växthus. När man ser ner i dalarna uppifrån höjderna ser det ut som vattenspeglar, faktiskt som sjöar. Vad kan orsaken vara? Värme borde man ju ha här tillräckligt. Är det ohyra man vill utestänga eller är det något slag av skugga man vill uppnå, då främst med vävarna?...

Växthus som odlas I

Tillbaka till mina promenader i grannskapet. Bara några kvarter från oss finns det odlingar under stora växthusbågar. De första odlingarna vi går förbi är lämnade, bara växthusens bågar står kvar och här och där hänger lite plast och fladdrar i vinden. Marken som har varit odlad är tom och med tom menar jag tom, där växer ingenting. Man drar lätt den slutsatsen att ogräsbekämpningen har varit effektiv men varför man lämnat den är oklart. Står den i träda, undrar man. Lite längre fram längs vägen finns odlingar med likadana bågar, täckta med plast och där odlas tomater, ett område på några hektar. Mindre områden också här har bara bågarna kvar, ingen plast och inga odlingar. Ett område med tomatodling bevakas av en skällande Rottweiler, på andra håll ser man andra stora hundar hålla vakt, säkert effektivt.

Växthus som odlas II

Latmansliv

(Av Martin)

Bara för att våra trogna läsare inte skall tro att vi har gått under gör jag en kort uppdatering.

Dagarna går sin gilla gång och vi har så småningom vant oss vid ett latmansliv där vi är på samma plats utan att resa någonstans.

På förmiddagarna efter frukost går vi på en ordentlig promenad med hundarna; ofta ner till stranden vid dyningarnas fantastiska och ständiga brus i strandbrynet mot Piazzan i Marina di Ragusa till något café där vi oftast intar vårt förmiddagskaffe ute och kollar in livet på torget. Om det inte är väder för att sitta ute (för det mesta är det) tar vi med hundarna in på caféet. Det går bra det också. Vi börjar kännas igen av personalen och också av en del butiksinnehavare/hundvänner.

Marknadsdag i Marina Di Ragusa

På vägen tillbaka till Herman är det dags för mer eller mindre omfattande shopping. Framför allt gäller det bröd till lunch och morgondagens frukost men ofta också annat, bl.a. kvällsmat. På tisdagar är det marknad i Marina di Ragusa. Den är stor och där finns massor av köttprodukter, fisk, frukt, grönsaker, kläder mm och allt är billigt.

Marknadsdag i Marina Di Ragusa

Eftermiddagen fördrivs förutom med lunch (med tupplur för mitt vidkommande) med diverse sysslor, läsning, musicerande mm tills det är dags för eftermiddagens promenad till solnedgången.

Dagens största beslut är om vi skall äta ute eller ombord. I kväll blir det ute.

Sådan är tillvaron. Vi har aldrig varit med om det tidigare och det känns fortfarande inte helt ok att vara så lat men som sagt börjar vi vänja oss. Hoppas att det går om när vi kommer hem.

Dagens reflexion:

Italienarna har en social kompetens av ett slag som jag avundas dem och som jag beundrar. Den kommer framför allt fram i en vänlighet och artighet i alldeles vanliga vardagssituationer. Grannarna här i Marina Caravan hälsar på oss flera gånger om dagen. På morgonen med ett glatt ”Bon giorno” och på eftermiddagen och kvällen med ett lika glatt ”Buona sera”. Däremellan blir det ”Salve” eller ”Ciao”. Man hälsar varje gång man möts och det blir många gånger varje dag. Samma glada hälsning får man i Caféet eller affären eller bensinstationen; överallt. Det känns inte påklistrat som våra artighetshälsningar ofta blir, utan det kommer från hjärtat med ett varmt leende.

I Skuru hälsar vi också oftast på varandra och stannar och pratar en stund när vi möts. När jag försökte hälsa på folk som jag mötte i Grankulla fick jag oftast en förnärmad blick som svar, hundpromenaden dock undantagen. Här hälsar man på helt främmande människor när man är ute och går om blickarna råkar mötas oberoende om man är försedd med hund eller inte.

När vi är ute och går med våra hundar kommer folk helt ogenerat fram och börjar prata med oss och med våra hundar. Jag tycker att det är fint och skapar gemenskap. När man går vidare blir det med ett glatt ”Buona giornata” (ha en trevlig dag).

När vi besöker ett café andra gången och råkar på samma servitris eller -tör kommer hen oftast ihåg vad vi beställde dagen innan. Det är att se sin medmänniska.

Halvtid

(av Martin)

Sicilien runt 3-10.1.2018

Nu har vi nått halvvägs, dvs. vi har varit på resa två månader av planerade cirka fyra. Vi har tänkt vara tillbaka i Skuru lagom till vårdagjämningen och beredda att ta emot våren där. Så är det tänkt och så kanske det blir.

Det betyder att vi vistats tillsammans under två månader i ett utrymme på bara några kvadratmeter, 14 m2 brutto av vilka golvytan i vardagsrummet kanske är 6–7 m2. Det har gått förvånansvärt bra. Vi har med oss allt vi behöver och det har aldrig känts speciellt trångt. Det är märkligt hur anpassningsbar man är. När vi kommer hem igen är det säkert heller inga problem att breda ut sig i alla rum och på alla kvadratmetrar.

Vår tomt i Marina Caravan i Marina di Ragusa

Under resan har vi träffat på många som ständigt bor i husbil och inte har något annat hem. Jag skulle bra kunna tänka mig det. Angi är lite av annan åsikt även om inte heller hon klagar över vår nuvarande tillvaro så länge den är temporär.

Allt har fungerat fint. Butiker finns överallt och man kan hela tiden förse sig med färsk mat (i synnerhet underbart färskt italienskt bröd; det kommer vi att sakna). Vi har prövat på en hel del för oss nya ingrediensere, bl.a gambas (jätteräkor), hjärtmusslor till spaghetti alle vongole, och olika fiskar som vi hittills har grillat eller stekt. Mycket är ännu oprövat. Också ganska små matbutiker har fisk-, ost- och köttdiskar och som sagt härligt färskt bröd som är rätt förpackat för att behålla krispigheten eller inte förpackaat alls. Vinhyllorna är också imponerande och vinet är otroligt billigt jämfört med Alkos priser.  Det finns också kvartersbutiker i alla städer specialiserade på bröd, charkprodukter, frukt osv och dessutom gatuförsäljare i synnerhet för frukt och bröd. Det är både roligt och intressant att handla.

Det har inte varit några som helst problem att hitta den service vi behövt i form av WC- och gråvattentömning, färskvatten, tvättmaskin osv. Före resan hade jag föreställt mig att det här med tvätt skulle vara ett problem- Så är det inte. Torktumlare behöver man inte om man tvättar under soliga dagar. Tvätten torkar på bara ett par timmar. Bilen har vi tvättat en gång. Det var i Polen när vi hade kört ett par dagar på smutsiga regniga vägar. Här har det regnat tillräckligt ofta för att vägarna inte skall vara smutsiga.

Än så länge har vi inte gått varandra på nerverna. Vi har ju övat samliv i femtio år så det värsta lär vara avklarat.

Det har heller inte varit några problem att ”få tiden att gå”. Den går faktiskt av sig själv. En hel del läsande blir det efter solnedgången kl 17. Vi har en stor bokhandel att tillgå, Ad Libris, där man hittar e-böcker för kring 5 € att ladda ner och läsa på padden. Det har vi båda vant oss vid och det går mycket bra. Vi har också TV, dvs en laptop dit vi streamar program med telefonerna eller paddarna som WIFI Hotspot över mobilnätet. WIFI är det rätt så dåligt med på de platser vi hittills har besökt. Om det finns WIFI är den vanligen så långsam att TV inte funkar. Det går ju en del ”Gigor” om man skall kolla filmer så det gör vi inte. Finska nyheter ser vi dagligen och också en del svensk TV. Vi har ett VPN (Virtual Private Network) som gör att vi obehindrat kan titta på vilket som helst lands TV utan upphovsrättsliga begränsningar. Finurligt och helt lagligt märkligt nog. Vi är också försedda med två ukulelen (det blev en del julvisor), Backgammon, kort och tärningar inkl. Knobelbecher. Angi har också lilla akvarellutrustningen med.

Hundpromenad på Beachen i Marina di Ragusa

Hundarna klarar sig fint. Det blir många och ofta långa promenader. I synnerhet Charlie är förtjust i alla nya bekantskaper. Det finns hundar överallt. Willie är mera förtjust i att jaga alla katter som också finns överallt.  Här i Marina di Ragusa får hundarna springa fritt både på vårt campingområde där det finns många kompisar och på beachen. I och med att våra hundar inte är trafikvana och inte respekterar bilar får vi vara restriktiva med var dom kan springa, men det finns många sådana områden på beachen också.

Som jag skrev i går så kommer vi antagligen att stanna ett bra tag här på Marina Caravan i Marina di Ragusa. Här finns allt vi behöver inklusive trevliga människor (och hundar) och så dessa underbara solnedgångar. Vi åker väl från Sicilien någon gång kring mitten av februari. Då har vi tänkt åka hem via Tyskland och Sverige.

Men ännu en gång: För att våga sig på en försiktig gissning så den som lever får se.

Cefalú - Milazzo - Marina di Ragusa

(av Martin)

Så är cirkeln sluten och vi är tillbaka i Marina di Ragusa efter vår tur Sicilien runt. Vi kom hit i går kväll lagom till solnedgången. Nu när vi har ”sett Sicilien” har vi tänkt bli bofasta här ett bra tag. Kanske ända tills vi börja tänka på en ärofull sorti någon gång i mitten av februari, vem vet.

Vi åkte från Cefalú i förgår, 9.1. Det var en regnig dag och vi var inte intresserade av några längre promenader. Vi beslöt oss för att åka kustvägen mot messinahållet. Men först ville vi göra ett besök i en av Siciliens större vingårdar, Abbazzia Santa Anastasia. Vi hade blivit rekommenderade ett besök av våra vänner Kallios (MC-föraren Mika Kallios föräldrar by-the-way) som vi träffade i Sampieri och som också några dagar efter att vi åkte därifrån besökte oss i Marina di Ragusa.

Abbazzia Santa Anastasia ligger en bit upp i bergen i Castelbuono bara 20 km från Cefalú. Dit ledde en krokig och vacker och helt körbar väg. Vingården gör vin enbart av egna druvor. Man har många olika internationella vita och röda druvor men den som kanske är kändast är den sicilianska Nero d’Avola.

Abbazzia Santa Anastasia (foto Google)

Vi blev mycket väl mottagna i gårdens vinbutik av en pratsam man som mycket väl kände till Finland. De har en agent i Åbo och man kan köpa deras viner privat för transport till Finland. Det kommer vi säkert att göra något tag. Nu blev det 12 flaskor av ett rimligt prissatt (7 €/fl.) Nero d’Avola och 2 flaskor av en exklusivare årgång (18 €/fl.) att ta med hem. Det har sina fördelar att resa med husbil.

Vi åkte samma väg ner till Strada Statale 113 och fortsatte österut. Vägen går i kringelikrokar runt alla uddar och genom en del tunnlar och över ett antal broar. När det blev dags för lunch hade vi precis passerat staden Santo Stefano di Camastra som tydligen är ett keramikcentrum. Det fanns större och mindre keramikverkstäder överallt och längs gatorna såldes det keramik likaså över allt. Dit borde man åka om man skall planera ett badrum eller en trädgård. Genast efter staden hittade vi en parkering där vi stannade för lunch. Också parkeringen var dekorerad.

Parkeringsplats nära Santo Stefano di Camastra

Efter lunch kringlade vi vidare österut mot Milazzo. Vi hade utsett en övernattningsplats åt oss, Camping Agriturismo II Gelsomino Ritrovato. Det var en regnig färd och vi kom fram strax efter solnedgången. Vägen från Cefalú till Milazzo är c 140 km. Inklusive avstickaren till vingården tog det oss hela dagen.

Vägen kringlar sig fram längs kusten runt alla uddar

Vi hade vissa problem att checka in. Gossen som öppnade hade en del funktionsnedsättning och vi hade svårt att förstå varandra. Så småningom kom hans mamma på plats och då blev det lättare även om inte heller hon talade annat än italienska. Det ösregnade hela natten och regnade fortfarande på morgonen (10.1) när vi åkte iväg.

Trippen från Milazzo till Marina di Ragusa är drygt 150 km. Vi hade beslutat att åka via Giardini Naxos (Naxos trädgårdar) där vi visste att det fanns en stor skoaffär, Tutto Scarpe. Det är nämligen så, att Crocs krymper av värme. Jag hade redan krympt ner mitt andra par Crocs genom att av misstag placera någondera skon alltför nära en varmluftsinblåsning. Man blir rätt förvånad när man skall ta på sig en sko som krympt minst två nummer. Först tror man att det hänt fötterna någonting under natten, sen tror man att någon illvillig person bytt ut ena skon innan man slutligen inser att skon verkligen har ändrats.  Mitt andra par köpte jag i Graz i Shoe for you. Nu var det alltså dags för par nummer tre. Crocs är mycket behändiga på en husbilsresa. Det var så också på segelbåten. Det är förvånansvärt bra att segla i Crocs. I Tutto Scarpe inhandlade jag en riktigt bra kopia för 5 €. På vägen därifrån ångrade jag att jag inte köpte två eller tre par.

Vi åkte motorvägen till Giardini Naxos och också vidare till Marina di Ragusa dit vi kom lagom till solnedgången. Kanske ni har förstått att vi älskar solnedgångar och i synnerhet solnedgångar i Marina di Ragusa. Vi hade inhandlat Spigola (Dicentrarchus labrax) som grillades som kvällsmål. Gott var det.

Dagens solnedgångsbild

I dag (11.1) har vi ägnat oss åt diverse sysslor, tvättat och städat och sådant och sedan solnedgången förstås.

Nu är vi alltså rätt väl förankrade och kommer att ligga här ett bra tag. Det betyder kanske också att bloggen inte uppdateras så ofta.

En par reflektioner på vägen:

Jag har svårt att förstå mig på italienarnas vägbyggen. Längs vägen är körfiler avstängda titt som tätt. På somliga avstängda avsnitt ser man att det har pågått någon form av aktiviteter men på dom flesta inte. På ett avsnitt i går växte det gräs och mossa på den avstängda körfilen. Då har man inte varit speciellt flitig.

Man är ganska duktig på att bygga broar. Om en motorväg skall dras på ett ställe där det är en bro i vägen så kapar man bron just där vägen skall dras men lämnar resten som en framtida ruin. Vi är kanske inte riktigt vana att göra så. ”Olika vanor i olika tegelbruk”.

Palermo – Cefalú

(av Angi)

Vi lämnade Palermo efter en morgonpromenad och en kopp kaffe på ett trottoarcafė. Där hade vi sällskap av några grupper äldre män (äldre = 60-70; MG:s anm.).  Vi hade tänkt oss Cefalú som nästa mål och det blev det. Dagen var fin och snön på de närmaste topparna var borta men låg kvar på ett massiv norr om Cefalú där topparna är omkring 2000 m över havet. Vi körde längs motorvägen som är vackert dragen och bekväm att köra, inga hårnålskurvor men en del höga långa broar. Ställvis var utsikten hisnande fin över kusten och havet.

Cefalú från väster. Vi klätrade till borgen högst uppe på toppen, 270 m

I Cefalú hittade vi en stor parkering intill strandgatan där en del av parkeringen är avsedd för husbilar. Vi hittade en stump gräsmatta att parkera på och efter en stund hade vi sällskap av en annan husbil som parkerade bredvid, senare tre till.

Cefalú är en gammal stad, omnämnd första gången ca 400 f. Kr. Den gamla delen av staden ligger nedanför en 270 m hög klippa. På den klippan finns ruiner av ett tempel tillägnat jaktens gudinna som i Rom kallades Diana. Templet är från 800-talet f. Kr. Högst uppe på klippan ligger ruinerna av en borg från 1200-talet. Idag lockar staden turister tack vare sin fina plage och den genuina gamla stadsdelen.

Nyhetsförmedling vid Piazza Garibaldi

Vi kom fram strax efter 12. Det blev en lätt lunch och en liten vila innan vi begav oss iväg för att vandra upp till klippans topp. Google Maps visade oss vägen bland de smala gränderna upp till början av stigen. Staden är ett virrvarr av bredare och smalare gator och gränder, en del gränder är så smala att en bredaxlad person måste gå sidledes. De gator som är körbara är enkelriktade, en del har tom. plats för parkerade bilar. När vi väl kommit fram till stigens början blev det stopp. Klockan var omkring 14. Berget var stängt! Öppnar följande dag kl 9. Det var bara att vända om men vi tröstade oss vid torget, Piazza Garibaldi, nedanför med var sitt glas vin. Det finns annat att se.

Vi var inte långt från katedralen från 1100-talet så det blev vårt nästa mål. Där blev det också stopp, siesta, öppnar kl 15. Det blev en kopp kaffe på katedraltorget och nytt försök kl 15. Stopp igen, mannen vi talat med hade sagt 15.30 men vi hade förstått 15. Då gav vi upp och vandrade tillbaka genom gränderna till Herman.

En pizza på en närbelägen restaurang, nyheterna och en lässtund avslutade dagen.

Följande dag gav vi oss iväg till bergets stig så att vi var där 9.15. Vi köpte biljett och varnades för att grinden lite högre upp stänger kl 13, så innan dess måste vi vara ute ur området. Vi antecknades dessutom i ett stort häfte där man sedan strök oss när vi kom ut igen. Stigen började med trappor men blev sedan en inte alltför lättframkomlig stig i brant, stenig terräng. Jag var glad för att vandringsstaven var med. Väl uppe i borgen från 1200-talet förundrade vi oss igen över ett bygge och ett liv där. Alla förnödenheter måste ju transporteras dit upp längs stigar.  Men utsikten över stadens tak och Celafú-bukten var fantastisk. På nedfärden kom vi förbi Dianas tempel och det var byggt av stora mycket välinpassade granitblock som vägde flera ton. Enligt en skylt var blocken uthuggna på området kring templet. Vilket arbete! Vi passerade ännu ruinerna av kyrkan tillägnad S:ta Anna men när den är byggd fick vi inte klart för oss.

Cefalú från Rocca

Vy mot öster från borgen på toppen av Rocca

På eftermiddagen gick vi utan hundar på nytt upp till gamla Cefalú, nu för att titta på katedralen. På vägen tog vi oss ett glas vin på serveringen vid Piazza Garibaldi. Sedan till katedralen som hade öppnat 15.30. Det är ett imponerande 1100-talsbygge, anses som en av de främsta byggnaderna i normandisk stil, mycket hög med ett vackert trätak, inga valv. Det mest imponerande var koret med mosaikutsmyckning, bl.a. i centrum en mosaik av ”Cristo Pantocrator” (jag hittar ingen översättning av pantocrator). Kyrkan saknar sidokor vilket katolska kyrkor normalt har. Glasen i fönstren uppe längs taket verkade vara tunna marmorskivor. Rekommenderas som mål vid besök i Cefalú!

Det blir en natt till i Cefalú!

Katedralen i Cefalú

Mosaik av Cristo Pantocrator

Castellammare del Golfo – Palermo

(av Martin) 

Så har vi kommit till Palermo, Siciliens huvudstad. Men först några rader om resan hit.  

Efter frukost gick vi en promenad ner till båt- och fiskehamnen i Castellammare del Golfo. Trots att det var helgdag var där några fiskare som bjöd ut sin fångst. För kvällens måltid hade vi inhandlat andra ingredienser så det blev ingen handel för vår del. Vi gick i stället till ett litet café i ett gathörn nära kajen där vi intog vår sedvanliga Cappuccino (Angi) och Espresso Doppio (Martin). I gathörnet stod en klunga farbröder och diskuterade de senaste viktiga händelserna. Men var är alla fruarna en söndag morgon. De deltar åtminstone inte i männens morgonträffar. En aning fick vi i en portgång. Antagligen är de hemma fortfarande i morgonrock.

Vägen mot Palermo går längs kusten genom ett imponerande landskap med höga branta bergstoppar på södra sidan. Kameran kan inte beskriva det man ser och det är heller inte opportunt att fota medan man kör. Likaså bra.

Nära Palermo ville vi kolla en servicepunkt där man skulle kunna tömma WC-kassetten och gråvatten och fylla dricksvatten. Därav blev intet. Det fanns ingen.

Vår navigationskunniga medhjälpare Jane (anställd av TomTom) visade oss till vår ställplats i centrum av Palermo. Hur gjorde man innan man hade navigatorer. I det här fallet skulle det inte ha varit lätt. Det är söndag och trafiken rätt måttlig men ändå var det ställvis rätt trångt med dubbelparkerade nödblinkande bilar.

Palazzo dei Normanni

Ställplatsen är fin även om den inte är naturskön. Mitt i centrum och med en synnerligen hjälpsam värd, rena snygga toaletter och dusch och framför allt bevakad och omgiven av en mur.

Efter lunch blev det en lång promenad in genom Porta Nuova (nya porten byggd på 1530-talet) till gamla stan även om hela centrala Palermo är rätt gammal. Vi tog via Palazzo dei Normanni (påbörjad på 1000-talet) sikte på katedralen som vi turvis gick in i. En mycket imponerande katedral på alla sätt och vis. Hundarna begränsar i viss mån våra möjligheter att kolla alla kyrkor vi träffar på, men å andra sidan ger det en anledning att bara gå vidare. ”seen one, you´ve seen them all” har jag sagt många gånger på den här resan.

Katedralen i Palermo

Invid katedralen intog vi vårt eftermiddagskaffe. Om inte alla duvorna skulle ha distraherat Charlie och Willie skulle det ha varit lugnare och skönare.

Eftermiddagskaffe vid katedralen

Vi fortsatte vidare norrut i riktning mot hamnen och vände så småningom om och tog en annan väg hem genom en helt annan typ av kvarter där det också bor människor med tvätten på tork på balkongerna (Elena Ferrante var med oss igen) och skräp, skräp, skräp överallt. Willie som är en gudabenådad roskisdykare var i sitt esse.

Återigen tillbaka i Herman kan man bara konstatera att det var fint att vi inte skippade Palermo som vi ursprungligen hade tänkt.

Vår ställplats i Palermo

Marsala – Castellammare del Golfo

(av Angi)

5.1.2019 Marsala – Castellammare del Golfo

Natten var lite orolig. Redan på kvällen var vår som vi trodde lugna parkering några hundra meter utanför stadsmuren orolig pga. bilar som körde in med några ungdomar i, stod parkerade en stund och försvann. Vi trodde det skulle lugna sig till natten men rallyt fortsatte till omkring kl 2, med ett ihärdigt tutande till varandra. Ännu vid fyratiden var det en del oljud. Nåväl, vi klarade den natten också, jag bättre pga. nedsatt hörsel.

Morgonpromenaden i kallt, 6–7 grader, blåsigt väder gjordes åter i det gamla Marsala, en stad med en vänlig karaktär. Vårt vatten höll på att ta slut men det kunde vi fylla på från en allmän kran vid parkeringen vi besökte föregående dag. Där såg vi också ett udda sällskap i ett turisttåg som skulle starta på en tur genom staden. Sällskapet bestod av jultomten i yvigt vitt skägg, en snögubbe, en ren, en tomte och en påskkäring. Jag ska berätta varför påskkäringen var med. I Italien delas det ut presenter på Epifamiadagen, 6.1, vår trettondag. Det görs av en gammal gumma, La Befana, som på trettondagsafton fyller barnens sockor med godis om de varit snälla och med kol om de varit stygga. La Befana återges som en leende käring eller häxa som rider på en kvast. Hennes ansikte är sotigt för att hon kommer in i husen via skorstenen. Se där har vi en sammanblandning av jul och påsk.

Trettondagståg i Marsala

Vårt mål eller delmål för dagen var Erice, en medeltida bergsby, 750 m över havet, ca 50 km bilvägen från Marsala. Vi hade inte kört långt så såg man ett brant berg med Erice på toppen. Berget sluttar lite vänligare åt andra hållet. Toppen var vit, dvs det regn vi fick över oss under gårdagen och natten hade fallit som snö där. Många andra toppar runt omkring var också vita. Nåväl, vi körde vidare tills vi kom till en stoppskylt, vägen var avspärrad pga. snö, så Erice får bli till en annan gång och vi fick tänka om.

Castellammare del Golfo

En ställplats i fiskehamnen Castellammare del Golfo i en bukt på norra sidan av Sicilien fick bli vårt nya mål. Landskapet i det nordvästra hörnet är mycket varierande med höga, delvis branta berg och mjuka gröna dalar. De högsta topparna var snöklädda, man såg ställvis tom snö vid vägkanten. Vägen gick inne i landet. När vi kom ut mot kusten fick vi en överblick över bukten där vårt mål var och hänfördes av skönheten. Strandlinjen är kantad av större och mindre samhällen och bukten går ut i en udde/halvö med snöklädda berg. På andra sidan bergen ligger Palermo, men så långt kunde man inte se.

Fiskehamnen i Castellammare del Golfo

Fiskehamnen i Castellammare del Golfo

Vi fann vår ställplats, ett privat område med utsikt över havet och med plats för 10–15 husbilar. Här är några husvagnar stationerade men ingen bebodd, vi är den enda bebodda husbilen för tillfället. Staden är en gammal pittoresk fiskestad med ett fästningsbygge från medeltiden. I hamnen låg många fiskebåtar. Staden kryper upp från hamnen så promenerande kommer man lättast in till staden längs vackra trappor. Man ser att denna stad satsar mycket på turism fast det denna tid på året är ganska tomt. Vi är nöjda med valet av ställplats och besöksmål. Ikväll blir det mat på en fiskekrog i staden.

Trappa i Castellammare del Golfo

Gatuvy i Castellammare del Golfo

Marina di Ragusa – Sciacca - Marsala

(av Angi)

3-4.1.2019 Marina di Ragusa – Sciacca - Marsala

Den 3.1 åkte vi iväg från Marina di Ragusa på en tur medsols runt Sicilien. Vi kommer antagligen ännu att återkomma till Marina di Ragusa; vi trivdes så bra med ställplatsen, staden och stranden. 

Innan vi åkte iväg tog vi vår morgonpromenad som tidigare längs stranden till torget där vi tog oss en kopp kaffe. Det har blåst och blåser en del och trots att det är delvis frånlandsvind rullar det in stora vågor som bildar ordentliga bränningar när de kommer in mot strandens grundare vatten. Ute bland vågorna var 10-15 surfare som hade roligt när de lyckades komma upp på en vågkam och surfa på den. Det var fint att följa. Vattentemperaturen lär vara omkring 17 grader.

Hamnkvarter i Sciacca

Vi körde alltså iväg västerut längs vägar som dels gick nära kusten och dels lite högre upp. Trafiken löpte bra utom när vägen gick genom städer, oftast väljer vår GPS-Jane vägar som rundar städerna.

Man har siesta mellan 13 och 16 och det gör att man förutom rusning i trafiken på morgonen också har det då siestan börjar och slutar. Rusningstrafik i städerna med smala gator är inte så lustigt kan jag säga, men framåt går det nog i allmänhet.

Fislaffären i Sciacca

Vår första anhalt på vår rundtur är Sciacca, en stad med anor från förkristen tid. Här finns varma källor som har utnyttjats redan av grekerna. Vägen hit förde oss genom växlande landskap, nu också lite högre och vassare bergstoppar men också bördiga dalar med apelsinodlingar. Här i Sciacca står vi parkerade med flera andra husbilar på en stor öppen plan i hamnen med nosen mot yachthamnen och staden som kryper upp längs den ganska branta kusten i norr, en friparkering utan några bekvämligheter. Vi har ju allt vi behöver ombord.

Parkering i Sciaccas hamn

Efter en promenad i hamnområdet och de närmaste kvarteren konstaterade vi att våra skor var nedsmorda med en gegga som var värre att få bort än betong. Det var en mycket tät finkornig mjäla, varifrån den härstammar kan man undra på en asfalterad plan invid vatten och utan några sandstränder i sikte, som efter regnet klibbade fast överallt. Är det damm från Sahara?... Väldigt besvärligt var det att få bort från skor, hundar och skoavtryck i bilen.

Annars var hamnkvarteren fint pittoreska med några små fiskrestauranger, affärer och en fiskhandel med ett otroligt rikt urval av läckerheter från havet. Där inhandlades under morgonpromenaden havsabborre (Dicentrarchus labrax) som vi skall njuta av idag, 4.1 i Marsala.

Det blev ingen desto närmare titt på Sciacca främst pga leran. Det blev avfärd efter fiskinköp och målet för dagen var Marsala, för mig främst känt för sitt Marsalavin. Färden gick genom förvånansvärt flacka landskap. Det sydvästra hörnet av Sicilien saknar berg. Här finns lämningar från kartagernas starkaste fäste på ön från ca 400 f. Kr. Namnet kommer från araberna, som kallade staden Marsa Ali, Alis hamn. Giuseppe Garibaldi störtade det bourbonska styret 1860 och Sicilien blev en del av det enade Italien.

Vårt nattläger i Marsala

Vi parkerade på en avgiftsfri parkering mellan havet och staden och tog oss en promenad i den centrala gamla staden, en stad med smala gränder, några bredare stråk kantade av vackra hus, piazzor vid stora kyrkor osv. Vi fick ett trevligt intryck av staden. På och invid parkeringen huserade en grupp romer och av slitaget på gräsmattan att döma har de bott där en tid redan, flera familjer av barnens antal att döma. Det gav oss en liten oroskänsla så vi flyttade till en annan fri parkering intill det arkeologiska området, som för övrigt är ingärdat och för oss inte tillgängligt, få se om vi tar oss in imorgon. Här är lugnt och fint med utsikt över havet och några öar längre ut. Kvällen är kylig, lite blåsig och regnig.

Marina di Ragusa, fortfarande

(av Martin)

2.1.2019 Marina di Ragusa, fortfarande

Vi ligger fortfarande i Marina di Ragusa (båttermerna hänger kvar) där vi har det bra, till och med mycket bra. Vädret har ännu så länge varit fint och vi har haft strålande (i ordets egentliga bemärkelse) solnedgångar varje kväll. 

Herman i Marina Camping, Marina di Ragusa

Trots att vi kanske inte är så mycket rutinmänniskor, kanske tvärtom, så skaffar man sig en del rutiner när man ligger länge på samma plats med sin husbil och inte har hemmets sysslor som upptar ens tid. Ett av de trevligaste inslagen i vår tillvaro här har varit att på eftermiddagen vid fyratiden dra oss ner mot stranden för att invänta solnedgången. Vi har kanske nämnt solnedgången förr men jag gör det igen. Det är scenerier vi inte blir mätta på. Att vänta och se hur solen närmar sig horisonten och så småningom droppa ner i havet för att färga hela horisonten och de moln som finns på himlen i otroliga färger med en ständigt växlande palett är någonting man inte får tillräckligt av. Det är olika varje gång och sceneriet förändras varje sekund. Sen går solen ner och det blir snabbt mörkt. Solen går ner c 16.50 och 17.30 är det helt mörkt. Då har vi ännu ett par timmars läsning innan vi börjar tänka på kvällsmat antingen i Herman eller på någon restaurang. Stranden nedanför oss är funtad så, att vi kan låta hundarna löpa fritt. Det gillar dom. Också hundarna ser fram emot solnedgången varje kväll.

Hundkompisar

På tal om hundar. Ställplatsen där vi håller till är hundvänlig och här finns också många vänliga hundar, både stora och små. Mitt på dagen är porten till gatan öppen och då håller vi hundarna kopplade men annars får dom (dvs Charlie; Willie är mera reserverad; no coraggioso) leka fritt. Också det ett skådespel. Vår engelska granne är en ettårig rätt så vild tik som kanske väger 50 kg. En annan granne knappt 5. Och så flera däremellan. Härom dagen tror jag att det var sju hundar med i leken.

Mot slutet av veckan blir det kyligare och ostadigare. Som det nu ser ut har vi tänkt dra vidare i morgon men det vet man aldrig med säkerhet. Vi har tänkt åka medsols runt holmen. Hit kommer vi med säkerhet tillbaka. Vi hör av oss. Hålls på kanalen!

5 l alldeles utmärkt vino di tavola inhandlat av
campingvärden för 8,50 € eller 1,70 €/l