Wesel (Nortrhein-Westfalen) – Bremen (Bremen) – Rendsburg (Schleswig-Holstein)

(av Martin)

8-9.3.2019

Hittills har vi varit på resa men nu börjar vi vara på väg hem. Rent mentalt är det en stor skillnad. När man är på väg hem upplever man inte saker på samma sätt som när man är ute och reser och man är heller inte lika nyfiken på sin omgivning.

I går hade vi egentligen tänkt oss till en ställplats vid kanalstranden i Oldenburg. Det är en liten ställplats där det enligt anvisningarna bara ryms bara 3-4 husbilar. Vi kände till det men man kan ju alltid hoppas. När vi kom fram efter ett par timmars motorvägskörande var där 5 bilar på plats.  Det blev i stället alternativ B, dvs en jättelik ställplats i Bremen där det ryms över 100 bilar. När vi kom fram fanns det gott om plats, men framåt kvällen blev också den helt full. Husbilsfolket tycks vara ordentligt igång en fredagskväll i början på mars.

Ställplats i Bremen

Den största behållningen för dagen var beskedet att den finska landskaps- och vårdreformen gick i stöpet och att Sipiläs regering avgick. Det har varit min ”gissning” och förhoppning i över ett år och nu gick det vägen till fromma för närdemokratin, den språkliga jämlikheten och vårdkostnaderna. Hurra! Nu hoppas jag att SFP kommer med i nästa regering.

Under färden längs motorvägarna är det frapperande hur mycket vindmöllor det har byggts också i Ruhr-området. Tyvärr är det väl bara så, att för varje MW vindenergi krävs det lika mycket reservenergi med tanke på långvarig stiltje, och den reservenergin är här i Tyskland i dagens läge i hög grad kolenergi. I spåret av den gröna vågen har politikerna fattat populistiska och utopistiska beslut att avveckla både kärn- och kolenergin. Var gör man sedan? Importerar gas från Ryssland; jovisst. Men det räcker inte. Där sitter man sedan med skägget i den så kallade brevlådan. Politik är det möjligas konst sägs det men ibland betvivlar man påståendet.

Vädret i morse var inget vidare. Hård vind, regnskurar och kyligt, men vi tog ändå en lång promenad med hundarna genom en jättelik koliniträdgård som breder ut sig mellan floden Wesers bifåra och huvudfåra. Utan att mäta den skulle jag gissa på 4-5 kvadratkilometer. Kolonilotterna var i mycket olika skick, men alla rätt stora. Inte en människa syntes till trots att det var en lördag. Säsongen har tydligen ännu inte börjat. På gräsmattorna blommade krokusar och snödroppar. Magnolian hade jättestora knoppar och julrosen blommade.

Koloniträdgårdar i Bremen

Vi åkte vidare från Bremen till Rendsburg och till samma ställplats, Wohnmobilhafen Café Eiderblick, där vi var i oktober för ett och ett halvt år sedan. En mycket fin ställplats alldeles invid en stor damm, Stadtsee, och nära centrum. Vår ställplats i Bremen tyckte vi inte om men den här är toppen! Dessutom har Angi en anknytning till Rendsburg. Hon jobbade här som praktikant på ett laboratorium sommaren 1967, den första sommaren vi var nyförälskade. Vi brevväxlade mycket så jag har också en anknytning. Vi känner mycket för Rendsburg!

På tal om gröna värden och att åka motorväg från Bremen till Rendsburg. Största delen av motorvägen mot Hamburg har fri hastighet och det gillar tyskarna med Porschar, Mercedesar och Audir. Tyska bilfabriker har helt frivilligt satt in en hastighetsspärr vid 250 km/h i bilarna. Dom vill väl också vara miljövänliga? Annars skulle man säkert köra ännu fortare i yttersta (tredje eller fjärde filen). Men fort går det. På motorvägarna är de gröna värden rätt avlägsna. Bränsleförbrukningen (och därmed CO₂-utsläppen) är säkert både den dubbla och den tredubbla mot en optimal förbrukning. Ett folk fullt av motsägelser. Att stifta utopistiska lagar i energifrågor dikteras av den gröna opinionen men jag skulle vilja se den politiker som vågar röra hastighetsbegränsningarna på motorvägarna. Det skulle vara som att ta automatgevären av amerikanarna.

Vår ställplats i Rendsburg