Excursion till Hornøya och återtåg från ishavskusten

16.6.2019

I förrgår avslutade vi dagen med ett glas vin i sällskap av Catta och Henrik Westermark, som kommit upp till Varangerfjorden för att söka Cattas rötter på sin fars sida. De tog in med sina taxar på ett hotell inte långt från vår campingplats i Vestre Jakobselv. Deras värdinna tipsade om ett fågelskär, Hornøya, utanför Vardø på östra kusten av Varangerhalvön och vi beslöt att följa hennes tips. Just denna tid häckar där olika alkfåglar och massor med andra fåglar.

Så gjorde vi. Till Vardø var det från Vestre Jakobselv ca 90 km så vi körde iväg kl 9 för att gott hinna till turbåten kl 11. Färden var fin, landskapet var delvis grönt med betande får och renar som alla strövade fritt så man fick köra försiktigt så inte något sött lamm överraskade med att springa ut på körbanan. Delvis var det ljungbeväxt hedmark eller stenåkrar och i vikarna låg små samhällen. Väldigt många husbilar och -vagnar såg vi parkerade på husens gårdar. Används de kanske när man sköter sina renar?

Framme i Vardø sökte vi upp turbåten till fågelskäret Hornøya, som vad jag läste är Norges östligaste punkt. Båten vi åkte med avgick från en kaj byggd på flera meter höga pålar. Längs kajen fanns gamla bildäck i flera våningar som fendertar och i dessa bildäck häckade måsar, ett par i varje däck. Man kan tala om ett måshöghus.

Det var en ca 10 minuters båtfärd över till Hornøya och där möttes vi av en bergsbrant full av fåglar, jag tror inte att jag har mycket fel om jag säger 10000-tals, och under den en avsats med otroligt kraftiga och välgödslade plantor av någon crucifereart och kabbeleka med stigar mellan plantorna. Luften var fylld av fåglarnas olika ljud, av flygande fåglar och av lukten av deras avföring (dock inte väldigt störande). De fågelarter vi kunde känna igen (här var Henrik vår expert) var tordmule, sillgrissla, spetsbergsgrissla, storskarv, toppskarv och lunnefågel. Dessutom häckade där tusentals måsar, bland annat tretåig mås, som låg i bon som varje säsong fått lite material till så de växt på höjden. Måskolonierna var på speciella avsnitt av bergväggen, de andra fåglarnas bon verkade vara blandade. En vänthall som byggts vid ankomstbryggan hade helt övertagits av skarvarna, där hade de byggt fina bon i skydd för väder och vind. I vattnet nedanför berget simmade tusentals fåglar omkring dykande efter föda och de var föga berörda av turbåten. I det lugna sundet mellan Hornøya och grannholmen simmade ejdrar och storskrakar.  För mig var ju mötet med lunnefåglarna något alldeles speciellt. Man kände igen dem i flykten och när de landade på deras stora klarröda fötter. Alla andra fåglar där hade mörka fötter. Det lär på en grannholme finnas havsörnar som inte angriper kolonien medan där finns folk men tar för sig under natten, som ju under hela häckningstiden är ljus. Vi stannade där i två timmar och njöt storligen.

Hornøya

Hornøya

Hornøya

Hornøya

Hornøya

Hornøya

Hornøya

Hornøya

Väl tillbaka inhandlade vi salladsingredienser i stadens butik och körde vidare norrut mot ett gammalt fiskeläge, Hamningberg. Första sköna plats några km från Vardø stannade vi på heden intill ett övergivet hus och tillsammans med Westermarks tillredde vi en god sallad. Under vår måltid fick vi beundra ytterligare en fågel, nämligen storlabben, som strök omkring på heden.

Vi körde ännu vidare till Hamningsberg genom ett mycket kargt landskap med söndertrasade berg och stenar, mycket ogästvänligt. Emellanåt avbröts stenhelvetet av lite vänligare vikar med delvis gräsbevuxna hedar där får och renar betade och där det fanns gles bebyggelse.

På väg mot Hamningberg

På väg mot Hamningberg

Hamningberg är en gammal fiskeby som tyskarna inte förstörde under sin reträtt vid andra världskrigets slutskede. Den övergavs vid millennieskiftet och nu finns ingen fast bosättning kvar. Samhället har inte varit stort men där finns kvar ett skolhus, en övergiven fiskindustribyggnad och en kyrka förutom några tiotal hus, de äldsta stockhus med gräsväxt på taket. Omkring år 1900 lär invånarantalet ha varit ca 250.

Hamningberg

Sedan tillbaka samma väg till Vestre Jakobselv och en god middag och trevlig kväll i Herman med vännerna Catta och Henrik. Tack för den dagen!

Idag har vi lämnat Norge via Tana älv och Utsjoki. Vi intog en smörgåslunch i Herman invid den gamla kyrkstaden några km söder om gränsen och nuvarande Utsjoki centrum. Där finns bevarade gamla bostäder, bland annat en torvhydda sådan som samerna bodde i. Kyrkan på andra sidan om landsvägen är från 1850-talet liksom prostgården som är ritad av Engel.

Vår natthamn har vi hittat i Almanniva i Peuransuvanto ca 50 km norr om Sodankylä. Här står Herman med sidan till älven Kitinen dit det ät 8 m. Jag har tagit av mig min polotröja och bytt den mot en lättare tröja, i morse när vi körde från Vestre Jakobselv var temperaturen 8 grader, här är den 18! Jag sitter i skrivande stund ute vid älven kl 22 och njuter av kvällssolen som snart övergår till nattsol.

Peurasuvanto