(av Angi)
Efter vandringen till Enare ödemarkskyrka tog
vi sikte på att åka över norska gränsen i Näätämö. Det betydde att vi från
vägen upp mot Utsjoki tog av ca 10 km norr om Enare mot nordost på
Sevettijärventie.
Här måste jag skriva lite historia. Området kring
sjön Sevettijärvi är ett kärnområde för den skoltsamiska kulturen. Där bor
också enaresamer och nordsamer. Byn Sevettijärvi grundades 1949 utan vägförbindelse
varken söderut eller norrut. Orsaken till grundandet var att det efter kriget
evakuerades ett femtiotal skoltsamiska familjer från det i kriget förlorade
Petsamo-området. I Sevettijärvi byggdes en ortodox kyrka som invigdes 1951. Sevettijärvi
har också en skola för sina drygt 300 invånare och ett skoltsamiskt museum. Vägförbindelse
fick Sevettijärvi först på 1960-talet.
Vägen upp mot Sevettijärvi och gränsen mot
Norge är mycket vackert dragen. Om man ser på en topologisk karta ser man att sjöar,
vattendrag och höjder går i riktning NO -SW. Vägen är bra och överallt finns
mindre och större sjöar och vattendrag. På flera ställen fick vi bromsa in för
renar på och invid vägen. Det finns inte mycket bosättning längs vägen men till
sjöstränderna ser man små avfartsvägar och postlådor.
Landskapet ändrar ordentligt karaktär när man
kommer över på den norska sidan. På den finska sidan är höjdskillnaderna
relativt små och skogen består av tall blandat med björk på ett mycket stenrikt
underlag. På den norska sidan där
vägsträckningen är nordlig, blir landskapet ganska fort bergigt med toppar som
når över trädgränsen och med snö i de nordliga skrevorna. Tallarna glesnar och
björkarna tar över.
Utsikt mot fjorden |
Vår natthamn är en fricampingplats
(puskaparkki) vid stranden av en sydlig vik till Varangerfjorden intill byn
Vagge. Vi har utsikt över en tångbemängd strand och en liten fjord kantad av
relativt höga berg. Det blåser en kylig vind in mot vikbottnen och är nu 8
grader varmt ute och solen lyser ännu länge….
Solen lyser väl någon månad framöver? Skall bli underbart att se landskapet i morgon kväll. Nu sitter vi i ett litet halvunderligt hotell vid sjön Kitkajärvi. En italiensk yngling,som är ute på resa och jobbar här en tid mot mat och husrum, tog emot oss, visade stället, lagade mat (ägaren sade att restaurangen är öppen till klockan 22). Det blev fish and chips (= abborre med underliga pommes frites) och en matsked tartarsås. Kan väl kallas någon sorts magfyllning. Men en upplevelse också det.
SvaraRadera