(av Martin)
Nuvarande Enare
by är ingen gammal by. Innan samerna slog sig ner där byn nu finns hade man sitt
vinterläger vid sjön Pielpajärvi drygt sex kilometer norrut. På vårarna och
fram till höstarna drog man runt till ställen där man hittade det bästa betet,
jakten och fisket men till vintern samlades man till ett vinterläger som också
utgjorde en handelsplats och dit även skattmasen hittade.
Kristendomen
hittade upp till norra Lappland på 1500-talet. Vid Pielpajärvi byggdes en kyrka
på 1600-talet men den togs inte så väl omhand och förföll. På 1760-talet
byggdes en ny kyrka och den står fortfarande kvar välbehållen trots att inte
heller den i alla tider tagits så väl om hand. Samernas vinterläger fanns vid
Pielpajärvi ända till slutet av 1800-talet då man flyttade till den plats där
nuvarande Enare by ligger. Där byggdes en ny kyrka som blev färdig år 1888.
Kyrkan vid
Pielpajärvi fick ett nytt liv efter Lapplandskriget 1945 när tyskarna vid sin
reträtt från Lappland brände ner alla lappländska byar inklusive Enare by och
dess kyrka. Då togs den gamla kyrkan vid Pielpajärvi i användning på nytt.
Pielpajärvi ödemarkskyrka |
Pielpajärvi ödemarkskyrka |
interiör från Pielpajärvi ödemarkskyrka |
Jag har
fått en bok skriven av prästen Jacob Fellman, ”Anteckningar under min vistelse
i Lappmarken” av min goda vän Catta Westermark. Boken är skriven i år 1844 och
beskriver livet som präst i Lappmarken i början på 1800-talet. Fellman var den
enda prästen i Utsjoki församling. Dit hörde också Enare. Det var inget litet
område. Han besökte Enare ett par gånger per år för förrättning av dop, bröllop
och jordfästningar. Resan från Utsjoki företogs med renskjuts på vintern och
till fots på sommaren. Det var inget lätt liv. Intressant är att den kyrka han
omnämner i sin bok är just den gamla ödemarkskyrkan som vi besökte i dag.
Det finns ingen gravgård vid kyrkan. Man begravde sina avlidna anhöriga på ett par holmar i sjön. Det var antagligen för att inte rovdjur skulle komma åt att gräva upp kropparna som man inte kunde gräva ner speciellt djupt.
Det finns ingen gravgård vid kyrkan. Man begravde sina avlidna anhöriga på ett par holmar i sjön. Det var antagligen för att inte rovdjur skulle komma åt att gräva upp kropparna som man inte kunde gräva ner speciellt djupt.
I dag
kommer man till kyrkan längs en ca 5 km lång stig genom ett otroligt vackert
och fascinerande urskogslandskap. Ett annat sätt är att ta sig med båt till en
fjord och därifrån vandra ca 2 kilometer.
Fortfarande
hålls det gudstjänster i kyrkan två gånger per år, på midsommar och till påsk.
På vägen till Pielpajärvi |
På vägen till Pielpajärvi |
På vägen till Pielpajärvi |
Vi är
tacksamma över att farbror Google hittade besöksmålet åt oss. Det görs ingen
större reklam för kyrkan och den är ju inte heller väldigt lättillgänglig men
synnerligen besöksvärd.
Det här var som vanligt roligt att läsa. Catta glömde boken hemma, men sade att den finns på nätet, så hon klarar sig. Hon undrade för övrigt (angående gårdagens mat) hur ni hittar alla ställen! Försenat grattis till bröllopsdagen.
SvaraRadera