Från Mosel till Neckar

(av Angi)

2.10.17

Campingplatsen i Trier var ok och gav möjligheter till fina hundpromenader längs stranden av Mosel. Vi hade lite ärende till en bok- och pappershandel så vi körde in till Triers centrum och inhandlade  en loggbok eftersom den vi har tar slut. Dessutom köpte vi mat och en äkta Knobelbecher i läder för våra tärningsspel om kvällarna. En Knobelbecher i äkta läder skall man ha här i Tyskland. Vi har hittills för våra yatzyomgångar snöpligen använt en i plast, visserligen fordrad med tyg.

Så iväg och nu hade vi bestämt oss för att fara bort från Mosel till nya trakter. Vårt mål blev trakten kring Heidelberg och Neckardalen. Heidelberg hade vi besökt för drygt 20 år sedan tillsammans med Helmut och Edel Schatz, arbetskamrater till Martin. Igen lät vi Lisa i navigatorn söka upp vägen och undvika motorvägar. Landskapet var igen växlande, bördiga fält, betande kor i inte väldigt stora hjordar och löv- och barrskogar. Dagen var småregnig, ibland var det disigt som om vi körde genom tunna moln, vilket det förmodligen var. Lövskogarna hade underbara mättade höstfärger med bok som ett dominerande träslag.

Labradorit

Vi kom till en ort, Kirschweiler, där det fanns skyltar om ädelstensliperier, guldsmeder m.m och det kunde jag ju inte åka förbi. På kartan, Google maps, som jag hela tiden sitter med i knät, fanns följande text: Edelsteinhaus Erwin Hess eK och dit for vi. De hade en stor utställning/försäljning av smycken i guld och silver med stenar av olika slag och slipning. När vi kom hade just en visning av sliperiet börjat för en busslast gäster och vi fick följa med dem. Jag var ju mera intresserad än Martin, så han lät mej njuta ifred och gick själv ut med hundarna. Jag njöt av att gå omkring och titta i montrarna där de hade både färdiga smycken och mer eller mindre slipade smyckesstenar till salu. 

Några helt råa diamanter fanns där också och de såg ut som vilka smutsiga kalkstenar som helst. Jag föll för en delvis slipad Labradorit, som jag tänker att jag kan använda på något sätt, kanske få flera smycken av råstenen. Labradoriten är släkt med den finska spektroliten, men är grönare till färgen.

Vidare därifrån kom vi till ett vägstopp, men klarade oss framåt genom att godkänna motorvägar och utan vidare utflykter kom vi till Neckargemünd strax österom Heidelberg, en campingplats intill Neckar i en trevlig liten stad (N 49.39645, E 8.794).  Vi gick in till staden för ett glas Riesling innan matlagningen ombord på Herman tog vid. Det blev en låda (i Omnia a la Martin) på potatis, kassler, purjolök, creme fraiche, grädde mm och en Spätburgunder från Mayschoss.