Hapsal - ett kärt återseende

(av Angi)

8 – 10.10

Dessa dagar var mer eller mindre transportsträckor i ganska mulet – regnigt väder. Av den orsaken tänkte vi ta relativt snabba vägar, men det är inte allltid man får sin vilja fram när man kör med GPS-Lisa som guide. När hon väljer snabbaste rutten tar hon inte hänsyn till att man inte kan köra enligt hastighetsbegränsningen på mindre vägar. Många vägar i Polen har den allmänna begränsningen på 90 km/h också om vägen är i sådant skick och så smal att medelhastigheten snarare är 60, kanske tom lägre. Men man blir vis av erfarenheter. 8.10 var vårt mål Suwalki, som ligger strax söder om gränsen till Litauen. Vår färd gick längs små vägar parallellt med gränsen mot Kaliningrad. De smala vägarna blev ännu smalare pga att vägkanterna var i uselt skick. Men vi fick oss en uppfattning om livet på den polska landsbyggden i norr. Vi drog paralleller till Finland på 1950-talet, ganska små gårdar och byar men alla fält uppodlade, många små kreaturshjordar, mest mjölkboskap vad vi kunde bedöma.

Småningom beslöt vi över huvudet på Lisa och valde lite större vägar, vilket förde oss till ett vackert kuperat, rikare landskap med många sjöar och underbara höstfärger i lövskogarna. Det var den polska vägen nr 16 som jag kan rekommendera. Väl framme i Suwalki (på samma plats som vi besökt under vår irrfärd i april) tog vi oss en skön promenad i parkområdet kring ån som flyter nästan runt Suwalki, sedan en god wok, lite kortspel och till kojs.

Följande dag var också en transportsträcka och den gick helt längs stora vägar. Vårt mål var Riga, så vi körde genom hela Litauen den dagen. Det var en lika gråmulen dag med mera regn än föregående dag.

Några saker att notera om dagen:
-På endel fält såg vi stora flockar med tofsvipor, de är så lätta att känna igen på sin färgteckning och vingarnas form. På ett område fanns de i tusental, på andra i hundratal. Hur kommer de överens om att samlas? 

Bistrampolis

-Vi sökte en plats där vi kunde inta vårt eftermiddagskaffe, en vacker plats där man kan parkera. Martin fann ett avtag till något som visade sig vara herrgård med parkering utanför. En promenad med hundarna förde mig till ett anslag om platsen, namnet var Bistrampolis och det hade ägts av samma släkt sedan 1600-talet till 1940. Huvudbyggnaden var i empirestil från 1860-talet och var nu ett hotell med inriktning på kongresser, banketter och koncerter. Där fanns också en vacker park på båda sidor om huset samt två byggnader, den ena ett vackert fd stall, nu inrett för hotellverksamhet. En lyckad kaffeplats!

Ryttarstaty i Bistrampolis

-Vår nattparkering i Riga ligger norr om staden och är parkeringsplatsen till ett friluftsmuseum typ Fölisön. Vi kom fram först efter solnedgången och museiområdet var stängt och följande morgon var en mycket regnig dag, så museet blev obesökt, men skall besökas på nästa resa genom Baltikum. Bilder om museet på internet visade på ett verkligt sevärt område. Ett tips för andra resenärer, Latvian Ethnografic Open Air Museum.
N 56.99482, E 24,26944

Kvällen avslutades med en god spagetti carbonara a´la Martin, spätburgunder och kortspel.

Vidare till Estland och denna gång var målet Hapsal med bil, inte med båt som vi gjort flera gånger. Åter en regntung dag. Det blev raka vägen till Hapsal, inga mindre vägar. Efter den långa sträckan längs Rigabukten upp mot Pärnu som vi åkt tidigare kom vi in på för oss nya vägar mot Hapsal, också vägen mot Saaremaa söderifrån. Det var ett landskap med ovanligt lite bebyggelse. Dock var fälten brukade. Vi körde genom stora områden med blandskog med en härlig varm höstfärg. Både i Litauen, Lettland och Estland har det regnat mycket så fälten var på många håll mycket våta, omöjliga att bearbeta med traktorer. På många håll stod majsen oskördad. Vår lunchpaus tog vi på en parkering bredvid ett stort hus intill vägen. Det visade sig vara en skola, men ingen kom ut och undrade vad vi gjorde där.

Natthärbärge i Haapsalu

I Hapsal körde vi först runt för att se den parkering som MEINWOMO rekommenderade ute nära Yachtklubi i Noa Sadam, men den var ett enda vattenfält. Vid Yachtklubi kunde vi inte heller parkera, den var stängd. Den tredje platsen som MEINWOMO 

Från Ilon Wiklandmuseets gård

rekommenderat var parkeringsplatsen intill Biskopsborgens ruiner mitt i Hapsal, och den visade sig vara mycket trevlig och lugn, så där är vi i skrivande stund parkerade och har varit på en lång skön småduggig nostalgipromenad längs Hapsals stränder. Nu känner jag en god doft av en måltid i blivande. Jag har en utmärkt kock i köket.