Summa summarum

(av Martin)

14.10

Vi har gjort en väldigt fin och minnesvärd tre veckors resa till Moseldalen och hem igen. Vädret har i synnerhet mot slutet av resan varit ganska regnigt och kunde kanske ha varit bättre även om det inte är heta sommardagar man mest längtar efter när man är ute och reser med husbil. I början av resan hade vi ett par dagar med sommarvärme och shortsföre men då blev det onödigt varmt på nätterna. Det lönar sig inte att klaga över vädret.

Vi har upplevt en mängd nya miljöer och lärt oss mycket av Europas (krigiska) historia. Jag har kört och Angi har suttit med padden i famnen ägnat sig åt högläsning om städernas och ländernas historia och nutid. Mycket lärorikt. Även om fakta inte hålls i minnet speciellt länge som bildar man sig i alla fall en uppfattning om de platser man besökt.

Det flesta städer vi har besökt har fått sina stadsrättigheter på 1200-talet och har sedan dess varit med om många krig och regimskiften och bränder och förstörelse. Europa har en krigisk historia. Som jag många gånger tidigare konstaterat i bloggen är det förvånansvärt hur mycket man lyckas återuppbygga under den senaste massiva förstörelsen under slutskedet av vårt senaste krig. Nu har vi väl haft en längre tid av fred i Europa än någonsin tidigare. Så hoppas vi att det förblir. Det är kusligt att läsa om den allmänna krigsiver, både bland makthavare och folk i allmänhet, som rådde i Europa vid första världskrigets början. För oss i dag är det ofattbart.

De massiva judeförföljelserna i Nazityskland och också i Stalins Sovjetunion är något som vi inte har kunnat undgå att höra om.  Det är många städer i Europa som haft en betydande och ibland t.o.m. dominerande andel judar som sedan fått en totalt förändrad befolkningsstruktur genom judeutrotningen. Det som vi inte har hört lika mycket om  är deportationen av miljontals tyskar från i synnerhet östra Europa efter krigsslutet. Deportationen skedde både till DDR och till BRD. Varför har man inte skrivit om det i våra historieböcker?

Vi har under hela resan eftersträvat att övernatta i centrum av de städer vi har besökt. Detta för att med hundarna lättare ta oss promenader i centrum och besöka sevärdheter utan att behöva använda allmänna kommunikationer. Det har fungerat hela tiden. Undantagen utgörs av ett par nätter där vi övernattat på ”vischan” och besöken i Riga där vi på utvägen övernattade utanför stan eftersom vår plan inte var att besöka Riga och på hemvägen övernattade vid Etnografiska friluftsmuseet för att ta en titt på det. Pga. regn blev det inte av men muséet lär finnas kvar.

Mest har vi sökt oss till betalda eller gratis parkeringar i stadscentra. Vi har också övernattat några nätter på egentliga ställplatser i stadscentra och ytterligare ett par nätter på campingar också de i centrum. De serviceformer vi mest har varit i behov av har varit möjligheten att tömma toakassetten minst var tredje dag (vi har en reservkassett med oss som vi använde en gång) och en möjlighet att fylla på vatten  ca var fjärde dag. Ett par gånger har vi tömt toakassetten och fyllt på vatten på bensinstationer och det har också gått bra. Vi har ju alla bekvämligheter ombord men Angi tvättar helst håret i en dusch med kraftigare stråle än Hermans och med en möjlighet att använda hårtorken. Vi har sportat med att aldrig vara inkopplade i elnätet och det har vi heller inte varit. Herman har en effektiv solpanel och dessutom har vi kört varje dag. Under hela resan har vi aldrig stannat mera än en natt på samma ställe.

Kycklinggryta i Omnia

Med ett par undantag har vi ätit ombord på Herman. Vi har en Omniaugn som man gör goda gratänger eller grytor i. Ett annat mycket användbart köksredskap är vår wokpanna som inte enbart använder för wokar i egentlig bemärkelse utan också i stället för stekpanna för t.ex. pastasåser. Jag tycker att vi ätit omväxlande och gott hela tiden (utom en kväll i Wroclaw när vi åt ute; det var ingen höjdare) och skämt bort oss med goda viner. På förekommen anledning blev det mest Spätburgunder (Pinot noir) och Riesling. Ofta har vi avslutat middagen med att skriva blogg och sedan med ett eller ett par partier Gin Rummy som för oss har varit en positiv ny bekantskap. Vi skaffade också en äkta Knobelbecher av läder som vi spelade en del Jazzy med. Vi hade också Backgammon med oss men det är ännu oprövat. TV har vi inte (förutom padden) och har heller inte saknat sådan underhållning. I synnerhet på campingplatserna ägnar folk mycket tid till att ställa in medhavda parabolantenner och titta på TV.

De vägar vi åkt på har för det mesta varit bra. En del av de sämre vägarna vi träffade på fanns faktiskt i Tyskland. Där pågick också en enorm mängd vägarbeten. Varje dag vi åkte i Tyskland fick vi lov att söka oss omvägar p.g.a. avstängda vägar. I stället för att som hos oss göra vägen framkomlig trots vägarbeten stänger man helt enkelt av den. Efter ett tag och en del besvärliga omvägar började Angi hitta information om vägarbeten och avstängningar på Google Map, vilket underlättade planeringen. En del av problemet återstod genom att Tyskland har en dålig mobilnätstäckning som gjorde att Google Map inte alltid kunde användas. Mobilnätsteckningen åtminstone i de delar av Tyskland som vi besökte är mycket dålig. Mycket sämre än i Balticum och Polen faktiskt. Vem kunde tro det?

Ett annat tyskt särdrag jämfört med de andra länder vi besökte är den sparsamma kvällsbelysningen i städerna. Tydligen har man tagit Energiewende på största allvar även i det avseendet. I övrigt var Energiewende högst påtaglig överallt. Fullt med vindmöllor i synnerhet i nordöstra Tyskland (därifrån elen transporteras till förbrukarna i de sydvästra delarna av landet) och hektarvis av solpanelsanläggningar. Enligt uppgift bygger man lika mycket reservkraft som sol- och vindkraft beroende på att solen inte lyser hela tiden och att det inte heller alltid blåser. En av förklaringarna till Tysklands stora intresse för gasledningen Nordstream är att reservkraften huvudsakligen baseras på gas och kol. Så är det med politiska beslut också när dom är stora och genomgripande.

Detalj ur slaget vid Raclawice

Sammantaget har resan varit väldigt fin och mycket intressant och har också den här gången gett mersmak. Vad har varit bäst och vad har varit sämst? Svårt att säga. Några obehagligheter eller incidenter har vi inte råkat ut för. Ingenting har heller varit direkt dåligt. Kanske i så fall regnet under de sista dagarna. Men det har tydligen inte varit bättre här hemma heller. Den kanske minnesvärdaste enskilda detaljen under resan var den jättelika och realistiska panoraman i Panorama Raclawicka i Wroclaw som visar slaget vid Raclawice år 1794. Men som sagt så är det svårt att plocka ut en enskild detalj eller händelse. Vi har varit med om så mycket fint och minnesvärt.

Hemåt

Vart nästa längre tur går vet vi inte ännu. För att våga sig på en försiktig gissning: den som lever får se.