Latmansliv

(Av Martin)

Bara för att våra trogna läsare inte skall tro att vi har gått under gör jag en kort uppdatering.

Dagarna går sin gilla gång och vi har så småningom vant oss vid ett latmansliv där vi är på samma plats utan att resa någonstans.

På förmiddagarna efter frukost går vi på en ordentlig promenad med hundarna; ofta ner till stranden vid dyningarnas fantastiska och ständiga brus i strandbrynet mot Piazzan i Marina di Ragusa till något café där vi oftast intar vårt förmiddagskaffe ute och kollar in livet på torget. Om det inte är väder för att sitta ute (för det mesta är det) tar vi med hundarna in på caféet. Det går bra det också. Vi börjar kännas igen av personalen och också av en del butiksinnehavare/hundvänner.

Marknadsdag i Marina Di Ragusa

På vägen tillbaka till Herman är det dags för mer eller mindre omfattande shopping. Framför allt gäller det bröd till lunch och morgondagens frukost men ofta också annat, bl.a. kvällsmat. På tisdagar är det marknad i Marina di Ragusa. Den är stor och där finns massor av köttprodukter, fisk, frukt, grönsaker, kläder mm och allt är billigt.

Marknadsdag i Marina Di Ragusa

Eftermiddagen fördrivs förutom med lunch (med tupplur för mitt vidkommande) med diverse sysslor, läsning, musicerande mm tills det är dags för eftermiddagens promenad till solnedgången.

Dagens största beslut är om vi skall äta ute eller ombord. I kväll blir det ute.

Sådan är tillvaron. Vi har aldrig varit med om det tidigare och det känns fortfarande inte helt ok att vara så lat men som sagt börjar vi vänja oss. Hoppas att det går om när vi kommer hem.

Dagens reflexion:

Italienarna har en social kompetens av ett slag som jag avundas dem och som jag beundrar. Den kommer framför allt fram i en vänlighet och artighet i alldeles vanliga vardagssituationer. Grannarna här i Marina Caravan hälsar på oss flera gånger om dagen. På morgonen med ett glatt ”Bon giorno” och på eftermiddagen och kvällen med ett lika glatt ”Buona sera”. Däremellan blir det ”Salve” eller ”Ciao”. Man hälsar varje gång man möts och det blir många gånger varje dag. Samma glada hälsning får man i Caféet eller affären eller bensinstationen; överallt. Det känns inte påklistrat som våra artighetshälsningar ofta blir, utan det kommer från hjärtat med ett varmt leende.

I Skuru hälsar vi också oftast på varandra och stannar och pratar en stund när vi möts. När jag försökte hälsa på folk som jag mötte i Grankulla fick jag oftast en förnärmad blick som svar, hundpromenaden dock undantagen. Här hälsar man på helt främmande människor när man är ute och går om blickarna råkar mötas oberoende om man är försedd med hund eller inte.

När vi är ute och går med våra hundar kommer folk helt ogenerat fram och börjar prata med oss och med våra hundar. Jag tycker att det är fint och skapar gemenskap. När man går vidare blir det med ett glatt ”Buona giornata” (ha en trevlig dag).

När vi besöker ett café andra gången och råkar på samma servitris eller -tör kommer hen oftast ihåg vad vi beställde dagen innan. Det är att se sin medmänniska.