Summa summarum

En summering av resan:

När vi kom till Åbo i dag, 25.4 snöade det rätt kraftigt. Det kändes inte som att våren var i antågande. Dess mera värdesätter vi det vackra vädret och de fina landskap vi varit med om under vår 4 767 km långa resa runt Östersjön. Vi minns med glädje de ställen vi besökt och har en möjlighet att återuppleva dem i vår loggbok. Angi skrev nämligen en utförligare loggbok och jag skrev den här bloggen som närmast är gjord ur en husbilares synvinkel. Sammanlagt besökte vi 9 länder.

Allt har gått bra. Inga mankemang eller missöden. Det gick också förvånansvärt bra att ha hundarna med. De anpassade sig snabbt till vagabondstillvaron och nu när vi kom hem anpassade dig till det på ett par sekunder.

Vi trodde kanske till en början att vår tidtabell var för tajt med i allmänhet en eftermiddag-kväll per ort. Det visade sig att den stilen passar oss bra. De ställen där vi hade planerat att stanna två dagar (Prag och Rendsburg) klarade vi bra av på en dag. I stället blev det ett par ställen (Spreewald, Oranienburg och Åhus) som vi ursprungligen inte hade planerat.

I allmänhet lät vi navigatorn lotsa oss längs mindre vägar genom att undvika motorvägar. Vi var ju ute för att se oss omkring. Allmänt taget var vägarna mycket bra. F.d. Östtyskland är fortfarande fullt av vägbyggen. När månne man skall bli klar?

Vad trafiken beträffar tyckte vi inte några problem. I Lettland, Litauen och Polen var det massor med långtradare på vägarna. Lördag och söndag spelade ingen roll. Lika mycket trafik hela tiden men som sagt inga problem och trafikstockningar bara vid vägbyggena.

Kostnaderna för resan blev lägre än vad jag hade budgeterat. Jag hade budgeterat 2000 €:

Färjor och broar                         479 €
Bränsle o gas                              648
Camping o ställplatsavg.            196
Restaurang                                124
Mat- o dryckinköp                      264
Övrigt                                         97

Totalt                                       1808 €

Sammanlagt körde vi således 4767 km, förbrukade 499 l diesel med en snittförbrukning 10,5 l/100 km.

Till vår stora glädje konstaterade vi att resa med husbil är nånting som vi vill syssla med också framöver. Vi börjar redan planera vår nästa resa lite smått.

Till dess: Kör försiktigt!

Skåne på en dag

(av Martin)

19.4

Utsikt från Ales stenar

Vi beslöt oss för att ”göra Skåne” på en dag. Skåne är långt ifrån ”litet och platt”. Där finns en storartad natur, i synnerhet på Österlen och massor av intressanta besöksmål. Man kunde gott turista en  vecka i Skåne.

Som vägledning för Skåne runt med husbil hade jag en artikel i Husbil & Husvagn som hette just ”Skåne runt med husbil”. Den hittas på www.husbilhusvagn.se/resa/resereportage/restips-sk-nes-goda-sidor. Alla besöksmål som nämns i artikeln hinner man inte med på en dag. Vi beslöt oss för fyra.

Eftersom vi startade i Limhamn stod Ales stenar (googla, det lönar sig) först i tur. Att säga att skeppssättningen är imponerande är en underdrift. Varför man byggde en skeppssättning är väl inte helt klart annat än att den hade någon ceremoniell eller rituell betydelse. Hur lyckades man flytta omkring de 5 ton tunga stenblocken. Ett par av stenblocken kommer dessutom från helt andra trakter. I varje händelse var transportvägarna både långa och besvärliga. Skeppssättningen är dessutom högt belägen. Det är mycket att beundra och undra över.  Inte minst frågar man sig vad som drev den tidens människor (ca 500-800 år e.Kr.) till sådana obegripliga prestationer.

Glimmingehus

Efter Ales stenar besökte vi  Glimmingehus, som är Nordens bäst bevarade borg från medeltiden. Ett jättebygge med över 2 m tjocka murar och 26 m högt. Hur gjorde man i början av 1500-talet för att få till det undrar en byggnadsingenjör. Tyvärr var det inte öppet så vi nöjde oss med att googla och titta på borgen från utsidan.

Stenshuvuds nationalpark ligger i Österlen i en storartad kuperad natur. Skåne är inte platt. Vi gick en fin promenad i en varierande natur i en gammal skog med avenbok och bok och en heltäckningsmatta av vitsippor och gulsippor och en och annan gullviva. På några ställen fanns det stora bestånd av backsippa. Ett ställe som är värt att besöka och där man kunde vistas betydligt längre än vad vi gjorde.

Backsippor

Sista besöksmålet för dagen var Forsakars vattenfall. Höjdskillnader med vattenfall i Skåne hade man kanske inte riktigt föreställt sig. Vattenfallet ligger i övre ändan av en djup ravin och består egentligen av två fall, det lägre på 8 meter öch det övre på 10 meter. En storslagen natur och ett ställe värt att besöka.

Bokskog och vitsippor

Efter det åkte vi vidare norrut och stannade till vid en ställplats i Åhus vid Sea resort. Vi försökte kontakta någon som skötte ställplatsen utan framgång. Efter ett tag kom en man körande upp bredvid oss och ville ha 150 kronor för övernattningen. Med tanke på den obetydliga servicen betalade vi något motvilligt. Jag rekommenderar inte ställplatsen. Därför sätter jag inte heller ut dess koordinater.

Följande dag åkte vi till Nyköping för att hälsa på min syster. Här tar den egentliga resan slut. Vi kommer att tillbringa några dagar i Stockholmstrakten för att hälsa på vänner och bekanta. Nästa inlägg i bloggen kommer jag att skriva i form av en sammanfattning när vi kommit hem.

Rendsburg - Malmö

(av Martin)

Vi hade inga fasta resmål för dagen, utan tänkte köra genom Danmark över Fyn och kanske stanna till nånstans på  Fyn eller Själland. Vi lät TomToms danska assistent Ida lotsa oss mot Odense och undvika motorvägar. 
Några kilometer före Danska gränsen gjorde vi en paus för shopping i Scandinavian Park. Ett stort shoppingcenter med tyngdpunkten på flytande varor men också med mycket annat. Väldigt bra priser med vårt mått mätt.
Danska landskapen är förvånansvärt böljande.

 ”Der er et yndigt land, det står med brede böge när salten österstrand, när salten österstrand; det bugter sig i bakke, dal, det hedder gamle Danmark, og det er Frejas sal, og det er Frejas sal”.

Väl framme i Odense tog vi en lunchpaus och beslöt oss att åka vidare. Vädret var nämligen inte upplagt för turism; snöslask och hårda vindar, så vi tog i stället sikte på Malmö. Danmark är ju inte så stort så man kör igenom landet på några timmar även om man som vi tar landvägen utan färjor.

First Camp Malmö och Öresundsbron

Förutom de böljande lanskapen frapperades jag av de ständigt återkommande stora julgransodlingarna. Julgransodling ger tydligen en bättre avkastning än traditionellt jordbruk. Det var helt uppenbart f.d. odlingsmarker som nu fått ny användning. Har vi nånting att lära oss av danskarnas businessinstinkt. Det lär exporteras en hel del danska julgranar till Finland!

Med ca 70 km kvar till Köpenhamn lade vi om taktik och lät Astrid (TomTom hade bytt assistent till en svenskspråkig) välja snabbaste vägen så det blev motorväg under resten av färden.

Vi passerade ju två långa och imponerande broar på vägen; först bron över Stora Bält från Jylland till Fyn och sen Öresundsbron. Bropassagerna är inte billiga. Med vår bil kostade den första 49 € och den senare 100 €. Totalt alltså mera än vi betalar för Viking Line från Stockholm till Åbo.

First Camp i Limhamn utanför Malmö är ett stort campingområde. Kanske något slitet men helt ok och de sanitära utrymmena rena och snygga. Utsikten över Öresundsbron är fin.

First Camp, Strandgatan 101, 21611 Limhamn, +46 40 15 51 65, malmo@firstcamp.se, www.firstcamp.se/malmo/ , N 55 34.34058’ E 12 54.4073’

Stralsund - Rendsburg

Rendsburg var ett självklart mål "på hemvägen". Angi har nämligen jobbat där i Carlshüttes laboratorium som praktikant sommaren 1967, när vi nyss hade träffats och var nykära.

Kaffepaus vid en vindpark

På vägen från Stralsund lät vi TomToms tyska assistent Lisa lotsa oss så, att vi undvek motorvägar. Det innebar att vi körde mer eller mindre genom centrum av hansastäderna Rostock, Wismar och Lübeck. Vackra vägar och vackra städer. Under tiden googlade Angi städernas historia och vi fick oss ett ordentligt mått historiekunskap. Bl.a. att Wismar hört till Sverige ända till 1903!
Jag hade inte uppdaterat TomToms kartor på ett halvår vilket resulterade i att vi ett par gånger kom in på vägar som var avstängda pga. vägbyggen. Återuppbyggnaden av fd. Östtyskland pågår tydligen fortfarande.

Wohnmobilhafen am Stadtsee

En annan sak som är synnerligen påtaglig i de ostliga och nordliga delarna av landet är vilka enorma investeringar i förnybar energi som görs i form av vindkraftsparker och solkraftsparker på grund av tyskarnas Energiewende. Åsikterna om projektet är mycket delade inte minst pga. bristen på koordinering med det övriga EU och också pga. behovet av reservkraftverk eftersom vindarna och solskenet är nyckfulla. Reservkraftverken går på kol och olja. Tyngdpunkten på energiförbrukningen finns i väster och söder så därför byggs enorma kraftledningar tvärs genom landet. Projektet kunde vara värt en egen mässa som inte har plats här.
Väl framme i Rendsburg tog vi in på "Wohnmobilhafen am Stadtsee". Ett helt trevligt ställa på promenadavstånd från Altstadt. Servicebyggnaden ser kanske nergången ut men innuti är all rent och fräscht.

Wohnbmnobilhafen am Stadtsee, An der Untereider 9, +49 4331 4349491, info@fnl-marienhof.de, www.wohnmobil-hafen.de,
N 54 18' 16", E 09 39' 22"

Oranienburg - Stralsund

(av Martin) 

Stralsund tänker jag i all korthet kvittera med att beskriva ställplatsen för dem som ev. har sina vägar hit. Vi tog in på Wohnmobil-Stellplatz "An der Rügenbrücke". Mitt emot finns en annan, men den där vi är ser trevligare ut. Stället är en typisk ställplats med den service man behöver: WC, duschar, toatömning, gråvattentömning, vattenpåfyllning, tvättmaskin. Allt snyggt och rent. Det har det förresten varit på alla ställen vi hittills besökt. Det fanns gott om plats när vi kom 15.30-tiden.

Wohnmobil-Stellplatz "An der Rügenbrücke",  Werftstaße 9a, +49 3831 667 9777, info@caravanstellplatz-ruegenbruecke.de, www.caravanstellplstz-ruegenbruecke.de

N 54 18'8.3" E 13 05'55.9"

Spreewald - Oranienburg

Oranienburg blev det delvis pga det intressanta namnet och dels pga den intressanta historien när vi väl hade kommit så långt. Det lönar sig att googla historien. Jag tänker inte upprepa den här.

Slottsträdgården och slottet i Oranienburg

Staden är väl värd ett besök inte minst pga Oranienburgs roll under andra världskriget. Här fanns KZ Sachsenhausen, ett beryktat koncentrationsläger, numera ett museum.
Under de allierades flyganfall i mars och april 1945 förstördes 70 % av alla stadens byggnader. Vilket vansinne! Kriget var nästan slut men Hitler lät hellre landet förstöras än att ge upp, även om förlusten i kriget sedan länge hade varit helt klar. Hitler tog livet av sig 30  april. Tänk hur mycket som skulle ha sparats om man skulle ha lyckats bli av med den dåren tidigare. Och tänk vilket makt en dåre kan tillskansa sig. Ruskigt och obegripligt.

Nu åter till saken. Jag hade som jag nämnde i går ringt till Wohnmobilstellplatz Schlosshafen Oranienburg för all kolla läget. Det är fråga om en egentligt ställplats där man inte kan boka på förhand. Vi hade fått rådet att komma i tid eftersom stället förväntades bli fullt. Vi kom fram 13-tiden efter en fin resa längs huvudsaklingen mindre tvåsiffriga vägar. Det fanns gott om plats när vi kom men nu mot kvällen börjar det bli ganska fullt. Ett sätt som vi kommer att hålla oss till i fortsättningen är att resa på förmiddagarna och kolla besöksmålen på eftermiddagarna. Då är det lättare att hitta i synnerhet ställplatser.

Wohnmobilstellplatz Schlosshafen

En vackert belägen plats med den service en husbilare behöver. Slotten och den jättelika och mångsidiga slottsträdgården ligger på några hundra meterts promenadavstånd. Tyvärr får man inte ta hundar dit, så det blev först en hundpromenad till centrum och sen en promenad utan hund till trädgården. Den är verkligen värd att besöka. Redan nu tidigt på våren var det riklig blomsterprakt. Jag kan tänka mig hur det ser ut senare på sommaren.

Wohnmobilstellplatz Schlosshafen Oranienburg, Rungestr. 47, +49 3301 203135, hafenmeister@oranienburg.de, N 52 45`30.66“, E 13 14'18.29”

Prag - Spreewald

(av Martin)

Visa av erfarenheten med ”vackra vägar” tog vi raka snabba spåret från Prag till Lübbenau/Spreewald. Vägen är inte lång, drygt 250 km och avverkades på drygt tre timmar med ett kort stopp för tankning, kaffe och inköp av tjeckiskt öl. 

Gränsen mellan Tjeckien och Tyskland märks inte på annat än en oansenlig skylt där det står Deutschland.

"Gondoljär" i Spreewald

Vi hade bokat en plats på en liten privat gård en bit utanför centrum. När vi kom fram meddelade vi Frau  Pschipsch  att vi tänkte åka och se oss runt i centrala Spreewald och slottsparken och komma först mot kvällen. Hon föreslog att vi skulle campa i Schlosspark Camping i stället. Hon tyckte att det skulle vara trevligare för oss. Bra tänkt! Vi hade kontaktat Spreewald Naturcamping ”am Schlosspark” per e-post och fått beskedet att det var fullt. Vi körde vi dit i alla fall och ställde Herman utanför och frågade i receptionen om det fanns plats för oss för en natt. ”Ja naturlich” blev svaret och här är vi.

Campingen är jättestor och ligger omgiven av kanaler och alldeles vid slottsparken.  Ett mycket vackert ställe med all service man kan tänkas behöva. Alla hälsar glatt och trevligt.

Spreewald är ett fint ställe som det är värt att besöka om man har vägarna förbi, det är t.o.m. värt en rätt stor omväg. Staden har ca 20.000 invånare och turismen är rätt dominerande. En del av området, 475 kv. kilometer är biosfärreservat. Den unika naturen beror på att Floden Spree delar sig i ett otal armar och bildar ett omfattande nät av kanaler. Här finns byar där enda fortskaffningsmedlet är båt.

Spreewald Naturcamping "am Schlosspark"

Kanalerna nyttjas för turism på samma sätt som i Venedig, dvs man kör omkring turister i långa båtar med en skeppare i aktern som skjuter fram farkosten med en lång stör. 

Centrum av Spreewald har mängder av små specialiserade butiker. Där inhandlade vi färsk sparris från orten, schwarzwaldskinka och hollandaisesås. Det blir sparrispremiär för oss i kväll.

Spreewald Naturcamping ”am Schlosspark”, Schlossbezirk 20, +49 35 4235 33, info@spreewaldcamping.de, N 51 51’ 28.25”  E 13 51’ 17.55”                                                          

Kudowa - Prag

(av Martin)

Det finns tydligen många som behöver en ställplats/campingplats såhär inför påskhelgen konstaterade vi när vi började fundera på var vi vill övernatta i Tjeckien och senare i Tyskland. Jag hade tagit reda på ett och annat innan. Vi försökte först boka per e-post men vi fick inga svar och började bli smått oroliga. Vi hade e-postat flera ställen när vi var i Lodz men när vi åkte mot Kudowa hade vi ännu inte fått svar. Vi tog till en annan metod och började ringa i ställe under färden och telefoneringen  gav genast bättre resultat. Vid tredje försöket hittade vi ett ställe i Troja tillräckligt nära Prags centrum, dvs. Camp Dana Troja och där är vi nu. Vi insåg att om vi skall hitta någonting användbart i Tyskland under påskhelgen så är vi sent ute men kanske inte för sent. Efter ganska många telefonsamtal hittade vi en ställplats i Lübbenau, Spreewald dit vi åker i morgon. Följande mål är Oranienburg. Där finns en rätt stor ställplats vid slottet men dom tog inga reserveringar (till ställplatsernas egentliga natur hör att platserna inte går att boka men det görs en hel del undantag). Man lovade oss en plats om vi inte kommer ”för sent”. Återstår att se. För den som undrar vad skillnaden är mellan ställplats och camping så är det så att ställplatserna är avsedda enbart för husbilar och har varierande grad av service medan campingarna oftast men inte alltid är öppna för husvagnar och husbilar och ofta har en omfattande service (som vi som bara söker nattplats inte behöver). Ställplatserna är klart billigare.

Camp Dana

När man skall komma med bil till Tjeckien måste man ha en vignett (klistermärke) som fästs på vindrutan. En helt annan fråga är var man kan få köpa en sådan. När vi passerade tjeckiska gränsen (som inte märks) åkte vi in till ett shoppingcenter för att köpa vignetten. Utanför fanns en Kantor (valutaväxling). Damen där hänvisade oss till posten i centret. I kön vid posten fanns lyckligtvis en ung dam som kunde en del engelska så hon hjälpte mig med mitt bestyr. Jo visst, man hade 30-dagars vignetter som kostar bra mycket mera än den 10-dagars vi behövde för att köra två dagar i landet. Jag hänvisades till en bensinstation på Polska sidan så vi åkte tillbaks. Väl där hittade jag en lucka där det stod att man sålde vignetter men så var det inte. I stället hänvisades jag till Kantor i en liten kiosk utanför. Där gick det och nu sitter vignetten stadigt klistrad innanför vindrutan. En helt annan sak är att det inte var lätt att dra av den från pappret. Vi var två som försökte och det lyckades efter ett tag..

Camp Dana Troja där vi bokat plats är ett litet och rätt trångt men mycket vackert och trevligt ställe och killen som tog emot oss (samma som jag hade talat med i telefon) var mycket vänlig och tjänstvillig. Det tog ett tag innan Herman var inbackad på sin plats (utan backkamera skulle det ha varit svårt) men här ligger vi fint.

Astronomiska klockan i Prag

Vi lämnade hundarna i bilen och tog spårvagnen in till gamla Prag och beundrade sevärdheter och människomyller. Angi har varit i Prag tidigare men jag har inte. Gamla stan är obeskrivligt fin (jag tänker inte ens försöka). Det som imponerade mest på en ingenjör var Astronomiska urverket i gamla stadshuset vid stora torget i gamla stan. Vi var där när klockan slog 17 och fick följa med när apostlarna  vandrade runt och  de övriga figurerna rörde  på sig. Urtavlorna som bl.a. visade tiden och solens och månens gång var svårtolkade men vackra och som sagt imponerande. Slutligen tog vi oss till Svejks restaurang och åt en tjeckisk middag. För Angi blev det Gulasch och för mig ett jätte  Eisbein (tyska; kanske grislägg) och tjeckiskt öl därtill.

När vi kom till bilen efter drygt 4 timmar på stan var det lugnt och hundarna sov.

Camp Dana Trojska, Trojská 129 (navigatorn hittade inte numret utan föreslog 127 som ligger på ett helt annat ställe), tfn +420 283 850 482, campdana@volny.cz, www.campdana.cz, N 50 07.035, E 14 25.918

Lodz - Kudowa

(av Martin)

Polen är ett stort land. I skrivande stund är vi i Kudowa alldeles vid tjeckiska gränsen. Första bloggen från Polen skrevs i Suwalki alldeles vid lettiska gränsen. Vi har delat Polen i tre etapper och ingen har varit kort. 
Landet och dess invånare har gjort ett gott intryck på oss. Med vår inkomstnivå är det ju också billigt. ”Billigheten” har ju alltid två sidor. Det betyder ju också att levnadsstandarden är på en lägre nivå än hos oss, men landet ger ändå inte ett fattigt intryck. Det mesta har vi ju inte sett förstås. Polen verkar i alla fall mycket mera välmående än vad vi i vår fördomsfullhet kunde tro.
Det största problemet för en husbilare är den enorma mängden vägbyggen som jag skrivit om tidigare. Men det är ju å andra sidan ett tecken på positiv utveckling.

När vi åkte från Lodz i morse beslöt vi oss för att inte åka de stora motorvägarna utan att i stället, för att se mera av landet, välja tvåsiffriga vägar. För en husbilare är ju resan själva målet.  Resan på ca 350 km blev ganska lång på grund av tidigare nämnda oändligt många vägbyggen. Vi se många fina städer och byar vilkas namn vi redan glömt. Vi startade ca 9.20 och var framme i Kudowa ca 18.

Polen är ett slätt land med enorma odlingsmarker och stora skogsområden. I väster när man närmar sig tjeckiska gränsen förändras landskapet radikalt. Plötligt befinner man sig i kuperade, nästan alpina landskap och vägarna åker upp och ner som en berg-och-dalbana.

Kudowa är vackert och ger ett starkt intryck av gammal kultur. Målet var att besöka Stolowes nationalpark men det lär bli ogjort förutom en mycket ytlig titt. I morgon åker vi till Prag.

Den enda ställplatsen jag hittat i Kudowa är just den där vi befinner oss, dvs. Sudeckie Chaty, Kosciuszki 10, 57-359 Kudowa-Zdroj, +48 74 866 11 17, (N 50 26.95’, E 16 14.16’).  Stället är imponerande. Också det stället är egentligen en utvecklad stugby med restaurang och andra begivenheter men ingen camping. Men om man kommer dit får man ställa upp sin husbil och koppla i elen. Gården är vacker. Det dominerande inslaget är en stor påfågelsflock med bl.a. en albinotupp. Mottagande var också den här gången vänligt, flexibelt och hjälpsamt. Rekommenderas!

Bialowieza - Lodz

(av Martin)

Morgonen i Bialowieza var solig och varm som en riktig försommarmorgon skall vara och med fågelsång av koltrast, taltrast, nötväcka och rödhake bl.a. Vi gjorde en kort promenad med hundarna i den vackra naturen före frukost och en längre promenad efter innan vi åkte iväg. Egentligen hade vi siktet ställt på en camping i Lodz, Lipce Reymontowskie men efter ytterligae en koll konstaterade vi att den öppnar först 15.4, så vi var en vecka för tidiga. Efter närmare konsultationer av appen Park4nigt (en utmärkt app) hittade vi en annan plats i Lodz på adressen Skrzdlata 75 som ”egentligen inte är en campingplats eller ställplats men som nog tar emot”.

Ingen av oss har tidigare variti Warszawa så vi tänkte passa på att ”titta på stan” och ställde navigatorn på Warszawas centrum. Konstaterades att hela vägen in till W är ett enda motorvägsbygge och trafiken var mycket långsam. För övrigt konstaterade vi också att vägarna trafikeras av flera långtradare än personbilar. Oändliga räckor av rekkor.  Trafikreglerna är enbart förslag. I stället fungerar trafiken genom att komma överens. Flexibelt och funktionellt.

När vi så småningom trots allt närmade oss centrum märkte vi att vi borde ha ställt navigatorn på nånting annat än ”centrum”. Den historiska gamla staden passerades på avstånd. Vi fick i alla fall se siluetten av den. Själva centrum är den nya staden där det mest anmärkningsvärda var kulturcentrum; en grotesk sovjetimperialistisk byggnad från Stalins tid som hör till det värsta jag sett. I och för sig sevärt. Nån gammal historisk stad blev det inte. Pga. trafiken lät vi det vara. Vi ställde i stället kosan mot Lodz. Det var lika svårt att komma ut ur stan som att komma in i den. Ett enda vägbygge hela vägen. Det är otroligt vad man har satsat och fortfarande satsar på vägnätet. Det behövs. Hur mycket EU-pengar det är vet jag inte. Nu var det tidig eftermiddag. Jag kan tänka mig hur det ser ut på morgnarna eller eftermiddagarna i den riktiga rusningstrafiken.

Lekparken invid "campingen"

Vi hade tänkt välja mindre och vackrare vägar till Lodz men det var vägbyggen på dem också så vi sökte oss till motorvägen och kom så småningom fram. Adressen till  ”campingplatsen” som vi hade tänkt oss hittades inte av navigatorn men  vi hittade stället. Det var en rätt så stor stugby med tillhörande restaurang och andra begivenheter men varken ställplats eller camping. Men vi möttes av synnerligen hjälpsamma människor som (på en blandning av polska, tyska och engelska) anvisade oss en fin parkeringsplats med eluttag. Ett ställe där man vet vad service är och där allt är möjligt. Stugbyn ligger alldeles intill en stor och mycket snygg och välkött lekplats vid stranden av en sjö och med fina strandpromenader och många och vänliga hundägare. Intill ligger också ett vackert skogsparksområde. Ett ställe som jag verkligen rekommenderar i allmänhet och för barnfamiljer i synnerhet. Stället heter egentligen Hotelowy Kompleks Lesny, Ko&Ko, adress ul. Skrzydlata 75, 91-503 Lodz, www.arturowek.eu, arturowek@onet.eu (N 51 49.467, E 19 28.298).

Det var en vacker och varm dag och lekparken och strandpromenaden kryllade av folk. Vi avslutade dagen med en helt ok middag i den lokala krogen. En grillad lax, en grillad rib, två fräscha sallader och två Zubr öl för 87 PLN, 20 €.

Suwalki - Bialowieza

(av Martin)

Vägen från Suwalki till Bialowieza är ca 200 km. Ända till Bialystok är vägen rätt ny och i alldeles utmärk skick. Under de sista 60 km är skicket varierande, ibland väldigt dålig beläggning och ibland något bättre. Längs vägen finns det massor med kyrkor; i varje by åtminstone ett par stycken. Eftersom det var palmsöndag var det fullt med folk vid kyrkorna försedda med prydda kvistar. Också gravgårdarna var mycket blomstersmyckade. Dessutom är gravgårdarna enormt stora. Vi stannade vid Korycin och tog en bild av en gravgård.

Efter Bialystok körde vi genom stora skogsområden med gamla skogar och nästan ingen undervedgetation. Där fanns i stället vitsippor och gulsippor och också nunneört så långt ögat kunde nå och ögat nådde ganska långt.

Bialowieza var ett av de mål som vi ville besöka. Där finns Europas sista och enda lövträdsurskogar med bl.a. varg och visent. Historiskt har området utgjort kejserliga jaktmarker och det är anledningen till att det lämnats orört. Det får vi väl tacka habsburgarna för. Vi kom fram rätt tidigt, 14-tiden och begav oss ut på en vandring med hundarna (kopplade) efter en lätt lunch. Området är dåligt utmärkt för vandrare och kartorna är heller inget vidare så vår vandring blev rätt lång, ca 15 km utan att vi kom in i de riktiga urskogarna men det var fint i alla fall.

Vi har parkerat vid entren till Bialowiezaparken, Zastava 14 (N 52 42.036, E 23 50.558) på en stenlagd stor parkeringsplats invid en åstrand. Fint ställe. Här är också ett par andra husbilar.

Riga - Suwalki (Polen)

(av Martin)

Det som mest dominerade resan var en lång rak väg på ca 400 km. Vägen mellan Riga och polska gränsen är ritad med linjal och går över oändliga odlade åkrar. På åkrarna var vårbruket i full gång. Höstsådden var grön och fin och på sina ställen spriade t.o.m. vårsådden. När man ser dessa enorma arealer och betänker skillnaden i lönekostnader är det svårt att förstå att våra finska bönder klarar sig i konkurrensen. Någonstans måste det finnas en produktivitetsskillnad.

Vi hade blivit varnade för de dåliga litauiska vägarna och den hetsiga och aggressiva trafiken. Så var det inte. Med utantag av djupa spår i vägbanan på långa avsnitt var vägarna helt bra. De heldragna vita linjerna uppfattas mest som misslyckade förslag av klåfingriga byrokrater som man inte behöver bry sig om. Trafiken löpte helt bra utan några incidenter.

Vi tog en kaffepaus i Bauska och promenerade omkring en stund.

Vid Truskava tog vi en kort lunchpaus. Jag tog en tupplur medan  Angi gick till den lilla byn och tittade på den stora kyrkan.

Den stora behållningen för oss naturvänner var ett väldigt bestånd av mistel i snart sagt varje träd i trakten av Kaunas. Misteln blommade vackert gulockra på sina nakna värdträd. Den syns fint nu före lövsättningen. Sen försvinner den i lövverket.

När vi passerade polska gränsen förändrades landskapet totalt. Slättlandet övergick i vackert kuperade landskapöstsåddenH. Vägarna också fina ända till Suwalki. Före målet för dagen passade vi på att shoppa i Suwalki Plaza. Där fanns också en bankomat.

Zajazd PRIVATE

Målet för dagen var en liten campingplats/ställplats Zajazd PRIVATE, adress ul. Polna 9, Suwalki (N 54 05.59968’ E 22 56,06994’). Stället är ingärdat och lugnt och ligger vid en liten å. Hundarna får springa lösa på gården.

Skuru-Riga

(av Martin)

På grund av den fullständigt obegripliga och omänskliga terrorattacken mot Stockholm tidigare i dag är det svårt att efter vår första fina dag med Husbilen Herman överhuvudtaget skriva nåntig om glädje och äventyr. Men å andra sidan får vi inte ge efter för terrorismen. Vi  hoppas att de som är skyldiga får sin dom och att vi i den civiliserade världen någon gång kommer så långt att vi får slut på hatet och  ondskan.

Hur som helst. Jag försöker:

Angi med doggar på beachen

Det blev en tidig väckning kl 5.15. Silja Star avgick kl 7.30 och två timmar senare var vi framme i Tallinn. Vi hade en hundhytt men den använde vi inte så mycket. På vägen söderut från Talinn hittade vi en fin bajspark för hundarna. Det tyckte dom var skönt.
Strax på andra sidan gränsen mot Lettland besökte vi SuperAlko där vi bunkrade öl och vin och en del annat smått och gott. Priset var ca en tredjedel mot Finland. Man undrar!
Längs kusten på väg mot Riga fanns den ena beachen efter den andra. Vi strannade till  söder om Salacgriva för att få en försmak av sommaren. Nu var det ju tomt men man kan föreställa sig hur det ser ut en varm söndag i juli.

Herman vid ABC airport hotel

Väl framme i Riga vid 17-tiden hittade vi en parkering utanför Tekniska universitet och vandrade omkring i gamla stan i småregn och kyla och tog en öl på en uteservering  där vi kunde ha hundarna med.

Sen bar det av mot ABC airport hotel (N 56 55.9101' E 24 00.9885') som också fungerar som camping där vi på förhand hade bokat plats. Fint mottagande. God middag ombord en regnig kväll.

Allmänintryck av Lettland:  Man märker att Lettland haft en längre väg att gå efter självständighetten än Estland. Husen i synnerhet på landsbygden är i sämre skick men det gäller nog också Riga. Fina vägar; åtminstone huvudvägen mellan Tallinn och Riga. Serviceinriktade och mycket trevliga människor (som talar engelska) och Riga fantastiskt vackert.