Alla norrmän är inte köckiga

Fiskehamnen i Reine

(av Martin)

Jag skrev ingenting om i går. Det kändes lite som att spela filmen baklänges. Vi åkte tillbaks i stort sett samma väg som vi åkt ut till Lofotens spets. Vägarna var lika vackra och smala och tunnlarna lika långa, smala och läskiga. På något vis kändes det som att vi var på väg hem efter ett storartat äventyr och ändå var det inte så. Vi har stora delar av äventyret framför oss. Kanske känslan delvis berodde på att Lofoten och i synnerhet yttersta udden överträffat allt som vi hade förväntat oss och kunnat föreställa oss. En helt otrolig värld och synnerligen värd att besöka. Om du har funderat på att åka dit men ännu inte gjort det så har jag bara en rekommendation. Gör det!

När vi så småningom började fundera på var vi skulle söka oss vårt nattläger så fastnade vi efter ett tag för en ställplats i Lödingen som låg ute på en liten holme i anslutning till en småbåtshamn. När vi kom dit blev vi inte speciellt väl mottagna av en köckig norrman som köpt sig en alldeles för stor husbil och tyckte att vi ställde oss i vägen för hans kompis som efter ett tag var i antågande  med en likaså alldeles för stor husbil.  Stället var i vårt tycke också annars något kyligt och ogästvänligt så vi åkte vidare. Under färden tittade vi på rätt många möjliga övernattningsplatser men inget ställe föll oss i smaken. Vi ville ha lä för den rätt hårda vinden, aftonsol, lugn och helst inga köckiga norrmän. Hur det nu var så kom vi till samma ställe där vi övernattat för tre nätter sedan dvs. Evenes Camping, som egentligen inte är någon camping utan en ställplats för husbilar men med all nödvändig service som WC, toatömning, vattenpåfyllning osv. Läget är lugn och skönt med aftonsol och allt man kan önska sig. Dessutom finns där fina skogsvägar för hundpromenader med arktiska blomster och fågelsång. En viss tvekan var, att när vi var där förra gången möttes vi av en likaså köckig norrman med djup solbränna, ung fru, alldeles för stor husbil och guldkedja runt halsen som efter vår parkering bad oss flytta på vår bil eftersom avståndet till hans 1,5 milj NOK husbil inte uppfyllde kravet på säkerhetsavstånd, delvis pga att han själv parkerat snett i sin ”ruta” . Kan ni tänka er att jag utan protester flyttade på bilen. Vad gör man inte för nationens rykte. Det är bara att konstatera att stil inte kan köpas. Eventuellt kan den ärvas. Många norrmän tycks pga oljepengarna anse sig ha blivit ett nytt härskarfolk. Det irriterar många och kanske framför allt svenskarna. Status i Norge är att ha en svensk privatchaufför.

Angi med en nigeriansk delikatess

Den här gången fanns det framför allt trevliga schweitzare, holländare och tyskar i Evenes och vi hade ett mycket trevligt umgänge.

Detta om köckiga norrmän. Alla norrmän är inte köckiga.

Nordnorge är underbart vackert. På vägen mot Tromsö mötte vi igen på det vi erfarit ett par gånger tidigare. När vi åkte upp mot fjällen möttes vi av snö och istäckta sjöar och björkskogar där mössöronen knappt slagit ut och en halvtimme senare åkte vi ner i någon dalgång där det rådde full sommar.

Vädret är fortfarande på vår sida. Sol och ganska varmat.

Vi hittade en parkeringsplats mitt i centrala Tromsö där man också kan övernatta vilket vi gör (N 69.64457, E 18.94937).

Just nu har vi avslutat en god fiskmiddag i en alldeles utmärkt restaurang, Fiskkompaniet. Den rekommenderar jag gärna. Vi hade tur som fick bord utan reservering och betjänades av en ung nordnorska som var alldeles förtjusande.