En fantastisk resa

(av Martin)

Besöket i Villnäs var fint och allmänbildande. Jag hade kanske väntat mig något mera kring Marsken och hans liv, han föddes trots allt där, men Villnäs är ju inte ett Mannerheimmuséum. Det får jag lova att besöka i Brunnsparken. Besöket på muséet gav en inblick i historiens gång från Flemingarna och senrenässansen/barocken på 1600-talet fram till 1800-talets slut. Villnäs är förutom Storsarvlax slott i Pernå, som inte är tillgängligt för allmänheten, det enda riktiga slottet i Finland och redan av den anledningen värt att besöka. Vi blev guidade av en mycket kunnig och trevlig ung man.

På vägen hem råkade vi ut för en liten incident. Vi åkte en omväg till Merimaskus småbåtshamn för att inta vår lunch i en trevlig skärgårdsmiljö. I allmänhet har vi under hela resan sökt upp lunchplatser nära vatten; så mycket seglare är vi väl trots allt ännu. När vi skulle åka därifrån hade en personbil parkerat bakom oss och rätt nära. Jag tänkte då i stället köra en annan väg över en utfylld blivande utvidgning av parkeringen, där det tidigare har stått en bybutik som nu således är riven. Underlaget var opackat och för mjukt så Herman grävde ner sig i sanden. Efter diverse försök med nivåklossarna gav vi upp och insåg att vi inte kommer därifrån utan hjälp. I pizzerian intill var man mycket hjälpsam och ringde till en granne som efter en kvart kom till platsen med en stor midjestyrd frontlastare som nu hade gafflar på skopans plats. Snabbt och lätt fick vi Herman uppdragen bakåt med en lina runt bakaxeln och vi kunde fortsätta färden glada i hågen och 20 € fattigare. Det var inte mycket så här en söndag eftermiddag. Allting gick på mindre än en timme från det vi kört ner oss.

Några funderingar om resan så här med facit på hand:

Vi hade an alldeles osannolik tur med vädret under hela resan. I Tromsö hade vi några regndroppar på förmiddagen. Annars var det sol och värme i två veckor. Det kan man inte räkna med när man åker mot ishavskusten. Själv hade jag långbyxor första dagen. I övrigt var det shorts och kortärmat.

Vägarna har för det mesta varit fina. De sämsta vägarna var faktiskt i finska Lappland på hemvägen.

Vi var mycket minutiösa med hundarnas avmaskning när vi lämnade Sverige. Vid EU-gränsen till Norge på vägen ut och mellan Norge och Finland i Kilpisjärvi på vägen hem såg vi inte en levande själ som på något sätt skulle ha tytt på att gränsen är bevakad och resenärer eller husdjur kontrollerade. Visserligen är det inte en Schengengräns men ändå.

I Finland och Sverige fricampade (puskaparkki) vi och hade inga svårigheter att hitta fina platser att övernatta på. Alla platser där vi övernattade var alldeles utmärkta och låg vid vatten om vi också anser att parkeringen i Tromsö centrum var vid vatten. I Norge blev det huvudsakligen ställplatser. Även om Evenes Camping kallas ”camping” är den avsedd enbart för husbilar och kan klassas som ställplats och inte camping. Endast sista natten i Santtioranta camping i Nystad tillbringades i ett regelrätt campingområde. Det är mycket lättare att hitta fina övernattningsplatser med husbil än med husvagn om man inte är förtjust i campingområden, vilket vi inte är. Vi behöver inte servicen. Inte en enda gång var vi t.ex. inkopplade i elnät även om sådana erbjöds på många ställplatser. Hermans nyförvärvade solpanel skötte om den gröna elektriciteten för vårt behov. Toakassetten måste tömmas ca var tredje dag. Vi har visserligen en reservkassett med oss men den behövde vi inte använda. Vi tankade vatten ca var femte dag. Vi var inte sparsamma med vatten, vare sig för dusch eller för disk. För det mesta använde vi vår egen dusch. För mitt eget vidkommande blev det dopp i havet de två sista morgnarna.

Vi har från och till funderat över om vi skall skaffa TV till Herman och i så fall vilket system. Det finns många mottagningssystem att välja mellan. Nu har vi förenklat frågeställningen. Herman skall inte ha någon TV. Vi vet inte riktigt när vi skulle titta på den. En enda gång under resan har vi tittat på halvnians finska nyheter på paddan och det var i samband med persus ordförandeval. Paddan funkar alldeles bra om det nödvändigtvis är något vi måste se. Annars föredrar vi andra sysslor som att umgås, skriva blogg, läsa el.dyl.

Det var inte mycket vi planerade för den här resan. Vi hade beslutat oss för vart vi skulle åka och i stort sätt vilken väg, men i övrigt tog vi dagen (och natten) som den kom. Det är ett bra sätt att resa.

Vi var borta i tolv dagar och kunde gärna ha varit i tolv dagar till, men då skulle nog trädgården ha varit betydligt mera vildvuxen än vad den nu är. Under bortavaron har vi fått hjälp med gräsklippning och bevattning av en grannpojke.

Totalt tillryggalade vi 4200 km och gjorde av med 430 liter diesel under en körtid på 62 timmar. Förutom hemresan från norra Finland kändes det aldrig som att körsträckorna skulle ha varit speciellt långa. För det mesta, men inte alltid, är det jag som kör. Angi underhåller med att med Googles hjälp berätta om städer och annat som vi passerar. Mycket trevligt och allmänbildande. En del kanske man till och med minns.

Summa summarum: En fantastisk resa!