(av Martin)
17.11.2018
Krakow (Polen)-Wilfersdorf (Österrike)
I dag blir
det inte mycket skrivet. Och inga bilder heller närmast av den enkla anledningen
att jag inte tagit några. Kanhända tar jag en bild av vårt nuvarande härbärge i
morgon och sätter till den sedan.
Dagen har inneburit en avsevärd milstolpe på vår väg. Jag återkommer.
Dagen har inneburit en avsevärd milstolpe på vår väg. Jag återkommer.
Elcamp där
vi övernattade är ett företag i husbils och -vagnsbranschen. Man har inte öppet
på veckosluten. Det sade man ingenting om i går när vi checkade in i går kväll.
När vi vaknade i morse befann vi oss tryggt inspärrade bakom grindar och
staket. Tomten var stor så det var inga problem att rasta hundarna före frukost
(Martins jobb). Efter frukost skötte vi om tömning av grå vatten och toakassett
och tankade vatten. När vi sedermera skulle iväg råkade vi på en person som
ringde till firman bredvid som hade en säkerhetsvakt som släppte ut oss mot
uppvisande av kvitto att vi var vi och att vi hade betalt våra 30 zloty (7 €).
Enligt Google Maps fanns det ett intressant område bredvid där vi tänkte ta vår morgonlufs med hundarna. Vi hittade en parkeringsficka vid landsvägen och tog oss mödosamt upp på en platå omgiven av diverse ”grustag”; inte grus i vår mening men nog en jordmån av krossad kalkstens- och sandblandning. På området lär finnas ett system av grottor där diverse partisaner från första världskriget lär ha gömt sig. Grottorna hittade vi aldrig.
Enligt Google Maps fanns det ett intressant område bredvid där vi tänkte ta vår morgonlufs med hundarna. Vi hittade en parkeringsficka vid landsvägen och tog oss mödosamt upp på en platå omgiven av diverse ”grustag”; inte grus i vår mening men nog en jordmån av krossad kalkstens- och sandblandning. På området lär finnas ett system av grottor där diverse partisaner från första världskriget lär ha gömt sig. Grottorna hittade vi aldrig.
Efter ett
tags funderande beslöt vi oss för att åka vidare för att hitta en bättre plats
för vårt morgonkaffe än nämnda parkeringsficka. Vi tog kurs mot Brno (Bruno
utan ”u”) utan närmare adress än centrum.
Morgonkaffet
intogs sedermera på ett café längs vägen, där vi också tankade LPG och diesel.
Angi tog en lufs med hundarna medan jag funderade på andra saker (med slutna
ögon).
Vi åkte vidare
huvudstråket mot Bruno utan ”u” och kom fram vid 14.30 tiden. Vår ciceron Jane
(TomToms medhjälpare), hade hittat en parkering mitt i centrum invid gamla
stan. Vi lämnade hundarna ombord och tog oss en promenad till gamla stan för
att få oss en lunch av något slag. Det var lugnt i byn. Affärerna hade stängt
redan. Precis som i Karis en lördag. Vi hittade i alla fall ett café där vi
fick oss varsin riktigt god panini och varsin god kopp kaffe.
Ställplatsen i Wilfersdorf |
Nu åter
till förändringen på vår färd. Vi skippade Tjeckien nästan helt med undantag av
en kort avstickare till Brno. Också Polen togs med rätt långa kliv. Vi känner
oss nämligen inte riktigt hemma i Östeuropa, närmast Polen och Tjeckien. Där är
det inte så lätt att hitta fina övernattningsplatser. Dessutom talas det språk
som vi överhuvudtaget inte förstår och så har man en valuta som gör saker krångligare
för oss. Vi vill inte att allt skall vara som hemma. Det är inte därför vi
reser. Vi är nyfikna och ger oss gärna in på äventyr men ändå. Känslan att
komma till Österrike och få tala tyska och betala med euro gjorde mig nästan euforisk.
Vi är nu
parkerade invid Schloss Wilfersdorf 70 km norr om Wien. Vi firade vår ankomst
med att inta vårt stödbensöl på den lokala Kneipen 100 m från oss och bekanta
oss med lokalbefolkningen. Vi ligger mitt i Österrikes berömdaste och största
vindistrikt Weinviertel. I morgon skall vi bekanta oss närmare med området.
Det blev
tydligen en del skrivet i alla fall.
Ni är ju snart framme i Italien! Hur som helst kan ni ta någon dag och njuta av gott vin. Grüner veltliner kan vara riktigt gott, och den där delen av Österrike är vacker, lagom kuperat och grönt. Wie är sedan enligt min mening en överreklamerad stad. Stora delar ser ut som bortre Tölö, och den delen av Helsingfors är ingen njutning för ögat. Men visst finns det. Klimpmuseet är underbart.
SvaraRaderaUndrar om det var autokorrigeringen som ändrade Klimt till Klimp... :-)
RaderaVi har faktiskt ägnat hela dagen idag till att åka omkring i Weinviertelområdet och besökt vinotek och också köpt med oss en del just Grüner Veltliner viner. Synd bara att en (jag) måste köra. Ett mycket fint område. Dessutom har vi haft tur med vädret.
RaderaPS. Vi är tillbaka i Wilfersdorf. Första gången med Herman två nätter efter varandra på samma plats. Det lär bli meta av den sorten under resan.
Radera