Varthän och varför

(av Martin)

13.11.2018

Onekligen kändes det aningen konstigt i går kväll när vi låste hemdörren och klev in i husbilen Herman och åkte iväg för att återkomma efter fyra månader i början av mars nästa år. Vi är nämligen på väg till Sicilien och har tänkt övervintra där.

Det var ju en del att fundera på innan vi smällde igen dörren. Vi är lyckligt lottade att ha dottern Sandra med svärsonen Robert som på väg till stugan i Bromarv åker förbi nästan varje veckoslut och har lovat se till huset. Dessutom har vi en god och skarpögd granne Olle, som håller ett vakande öga på huset mitt emot och håller piporna i hagelbössan putsade. Värmen är neddragen, avtal om snöröjning har gjorts, sophämtningen är avbokad mm. mm. ”He e bara ti å åk” (Ingemar Stenmark).

Tanken på att åka iväg på en längre resa för att övervintra i södern har vi haft ett bra tag; nästan ända sedan vi började med husbilslivet för två år sedan. Att valet sedan föll just på Sicilien beror på många saker. Till södra Spanien vill vi inte. Där är fullt. Portugal börjar också bli rätt fullt. Kroatien eller Grekland får bli till en annan gång. Vi har varit på Mallorca många vårvintrar och Mallorca hör till våra absoluta favoriter med sina fina vandringsleder och goda mat och fantastiska kulturskatter men det är ganska besvärligt att ta sig dit med husbil. Kanske det blir av någon gång. Vi har varit på Sicilien en vår i början av 10-talet och tyckte att det var fint. Det var mycket som blev osett den gången. Det är också enkelt att ta sig dit (tror vi). Valet föll alltså på Sicilien och dit är vi på väg.

Vi har egentligen inga speciella mål, jo kanske att vi har tänkt vara i Syrakusa den trettonde december för att fira en ”riktig” Lucia, dvs vara med om luciaprosessionerna som börjar just då och pågår dagligen i en veckas tid. Mera om detta blir det förhoppningsvis om en månad (ganska precis faktiskt). Ja, och så har vi tänkt åka till Wien på vägen. Angi har varit där i sin tidigare ungdom men inte jag. Krakow kunde också vara intressant att se. Staden lär vara fin. Och sedan på vägen söderut längs Adriatiska kusten finns hur mycket som helst att se; inte endast men också San Marino. Mellan Toscana och Rom lär det finnas en hel del etruskiska lämningar som vi har tänkt utforska. Jag har en bok om det skriven att en husbilande fb-bekant. Så att vi inte skulle ha några speciella mål stämmer väl kanske inte riktigt men nog att vi inte har några fasta planer och inte heller någon tidtabell (utom nämnda 13.12).

Redan senaste vinter när vi hade beslutat oss skaffade vi en massa böcker och kartor av olika slag; dels vanliga turistgrejor och så en hel del om vandringsleder. Vi försökte oss också på en kurs i italienska på nätet men vi var inte så uthålliga.

Vad övernattningsställen och service (toatömning, vatten, gas, tvättmaskin & torktumlare mm) beträffar så finns det utmärkta appar, bl.a. Campercontact och Park4Night (för den som är intresserad) så den delen behöver man inte planera. Man tar dagen som den kommer. Under vårt två-åriga husbilsliv har vi ännu inte övernattat mera än en natt i rad på samma ställe. När vi väl är framme på Sicilien blir det säkert annorlunda men vi tänker röra på oss en hel del (tror vi). För att våga sig på en försiktig gissning så den som lever får se.

Till havs

I går kväll åkte vi från Skuru till Helsingfors och övernattade längst ute på udden vid Sandudds badstrand. En alldeles utmärkt plats och nära Västra hamnen. Eckerö Lines m/s Finlandia avgick i morse kl 9 och vi var med ombord. Färden över är smidig i synnerhet för den som har hundar med sig. Vi lämnade hundarna i Herman och gick upp och tog oss ett par koppar kaffe och läste Husis och Hesari (papperstidningar; det var länge sedan) och sen var vi framme. Vi har ett favoritställe tio kilometer söder om Tallinn där vi gjorde en del uppköp och rastade hundarna i den stora parken på andra sidan vägen. Sedan åkte vi vidare ganska raka spåret mot Riga. Här har vi ett annat favoritställe, dvs Etnografiska muséets parkering 10 km norr om Riga. Det sitter en man i vaktkuren till muséet hela natten. Med hans tillåtelse parkerade vi här och känner oss trygga.

Farväl Fosterland

På våra tidigare resor har vi uppdaterat bloggen mer eller mindre dagligen. Det gör vi antagligen inte den här gången men ganska ofta lär det bli. Det är roligt att skriva.