Wilfersdorf-Wien

(av Martin)

19.11.2018 Wilfersdorf-Wien

Schloss Wlfersdorf

När vi vaknade på morgonen såg landskapet ganska annorlunda ut. Vinterns första snö hade kommit. Inte så mycket men ändå så att det var vitt överallt utom på vägarna som hållits bara. Det var några grader plus så det var inga problem med väglaget. Ändå hade man sandat (!) landsvägarna på sina håll. Efter sedvanliga morgongöromål inklusive lufs med hundarna och kaffe därpå begav vi oss iväg mot Wien dock utan att ta raka spåret utan mindre vägar väster om huvudvägen. Vårt mål var ”Reisemobilstellplatz Wien” en bit sydväst om stadens centrum. Vi åkte vackra vägar över böljande landskap. Åkrarna var grönvita, dvs. täckta av snö men gröna där en del av grödan (höstsådden) stack upp. På tal om höstsådd så såg vi väldigt lite svarta (plöjda) åkrar. Det mesta var täckt av höstsådd i olika stadier.

Färden väster om Wiens centrum var långsam. Det som längs färden imponerade på en gammal brobyggare var långa sträckningar av U-bahn som gick över gamla nitade broar med vackra smidda räcken; allt i tillsynes mycket gott skick. Det fanns kilometertals av den varan. Tyvärr gavs inte möjligheter att mitt i trafiken fotografera skönheten.

Väl framme i ”Reisemobilstellplatz Wien” var receptionen stängd för lunch. Den skulle öppna igen om en och en halv timme. Det fanns gott om plats och vi valde en nära receptionen. Det är ingen liten ställplats, totalt 167 platser och mycket välförsedd med allehanda servicepunkter inklusive en rastgård för hundarna.

Vinterlandskap

Också vi tog en liten lunchpaus. När receptionen öppnade på nytt blev vi synnerligen väl mottagna av en i våra ögon ung dam som överöste oss med information om Wien och gav oss några värdefulla tips med tanke på vårt förestående besök till centrum, dvs var det lönar sig för oss att byta tunnelbanelinje och var det lönar sig att stiga av. Tunnelbanestationen ligger på 5 minuters promenadavstånd från ”Reisemobilstellplatz Wien”.

Vi drog iväg och steg efter ett byte av vid Längenfeldgasse av vid Kettenbrückengasse och började promenera mot Operan. Vår guide hade rekommenderat oss att stiga av där pga. marknadsplatsen utanför tunnelbanestationen. Marknadsplatsen visade sig vara en riktig sevärdhet. Hundratals meter av olika stånd med grönsaker, bröd, bakverk, fisk, falafelprodukter, kläder, krimskrams mm. mm. Man blev rätt snål på den mat som bjöds ut men vi var ståndaktiga (än så länge visade det sig).

Stephansdomen. Foto: Google

Vi vandrade vidare längs Kärntnerstrasse mot Stephansdomen som vi gick in i. Oerhört imponerande. Att man kunde bygga så stort och mäktigt och vackert och detaljrikt på 1200-talet är fullständigt obegripligt. Man blir helt andlös av beundran. Dom som var rika på den tiden och kunde finansiera ett sådant bygge var tydligen väldigt rika. Och dom som byggde var säkert väldigt fattiga. Men fint blev det. 

Men det kunde ha gått riktigt tokigt. Vid tyska reträtten under II värlsdkriget gav tyska krigsledningen order om att domen skulle sprängas i smulor. Tack vare en obstruerande befälhavare för de lokala trupperna räddades den. Hur det gick för officeren vet jag inte. Men domen räddades. "Gott sei Dank!"

En annan reflexion man rätt naturligt gör när man står stum av beundran inför vad våra fäder kunde åstadkomma med sin trots allt rätt primitiva teknik är vad vi själva i vår tid åstadkommer med vår utvecklade teknik och som är av ett bestående värde och som kommer att beundras av framtida generationer efter åttahundra år. Det är ingenting som jag så här direkt kommer att tänka på. För att frågan överhuvudtaget skall vara relevant krävs ju förstås att vi fixar till den miljöförstöring vi själva förorsakar. Något dystopiskt kanske men så känns det.

Julgata

Gågatorna hade julbelysning. Vi spatserade vidare en bit västerut och hittade ett trevligt café där vi tog oss varsitt glas. Efter det började vi så småningom promenera tillbaka mot Längenfeldgasse. Kommersen på marknadsplatsen var ännu i full gång och vi kunde inte längre motstå frestelserna. Det blev en del småpaprikor med ostfyllning, oliver och en fin batong inhandlade av en begåvad försäljare. Utan vår ståndaktighet skulle vi lätt ha släpat med oss flera kilo mat.

Tyvärr ibjöd snöslasket inte till några längre utflukter i Wien. Synd! Det skulle ha varit intressant. Vid bättre väder kunde vi väl ha stannat ett par dagar.