San Marino – Sirolo (Ancona)

(av Martin)

29.11.2018: San Marino – Sirolo (Ancona)

Före vår resa hade jag två mål på vägen till Syrakusa och Sicilien. Det ena var Wien och det andra var San Marino. Om Wien hade jag en viss förhandsuppfattning. I likhet med min vän Henrik vill jag efter besöket inte direkt likna staden vid bortre Tölö men kanske litet ditåt. Skämt åsido. Det vi såg under vårt komprimerade besök var helt trevligt vilket vädret inte var och därav komprimeringen. San Marino däremot hade jag ingen förhandsuppfattning om. Där hade vi tur med vädret. Vackert solsken och en strålande solnedgång även om vädret var litet kyligt, ner mot +5 C mot kvällen (vi skall inte klaga). Angi beskrev vårt besök i föregående kapitel. Det enda jag vill tillägga är att staden på berget är ganska liten. Hela staden (republiken) med berg och kringliggande slätter har lika många invånare som Raseborg, ca 30000. I staden uppe på berget verkar inte många bo. Det är väl mera för turister.

Camping Reno

Efter sedvanliga morgongöromål drog vi iväg söderut. Vi hade sett ut en camping strax söder om Ancona, ca 130 km från San Marino. Där skulle finnas möjligheter att sköta om tvätten. Det behövs ca varannan vecka om inte vill slänga underkläderna och köpa nya vilket man inte vill. Vi körde ungefär halva vägen genom att undvika motorvägar. I stället är det ett enda band av småstäder och med mindre än en kilometer mellan rondellerna. Det gick långsamt. Andra hälften av sträckan åkte vi längs motorvägen och det gick fortare. Långtradarchaufförerna har som hobby att jämföra sina fartbegränsare genom att köra om varandra. Ibland är det tre i bredd på motorvägen. Den som går 0,1 km/t fortare än den andra kommer ju förbi även om det tar sin lilla (understatement) tid. 

Kyrkan mitt i byn i Sirolo

Vi kom fram till Camping Reno i Sirolo lagom till vår traditionella torsdagsplättlunch som vi inte ger avkall på ens i Herman.

Camping Reno är trots sitt pretentiösa namn ett litet familjedrivet ställe där det finns plats för några husbilar mellan träden och kattorna. Helt trevligt men inte av världsklass om man säger så. Signoran som har stället pratade en rolig men begriplig engelska och det var helt lätt för oss att förstå varandra. Vi skulle alltså tvätta. Tvättmaskinen lär skall vara helt ok men med torktumlaren är det si och så. Resultatet blev att Signora tog hand om tvätten och skulle sedermera hänga den i solen och slutligen torktumla i någonting. Få se. Vi har inte fått tillbaka den ännu fem timmar senare.

Efter plättlunch och tupplur tog vi oss till centrum och vidare till andra sidan ner till Adriatiska havet och några stängda restauranger som låg där. Storartade vyer och mycket kuperat. Där träffade vi ett trevligt ungt par som frågade om jag kunde ta en bild av dem. Det gjorde jag och framkommen i Herman skickade jag bilderna per e-post efter redigering i Photoshop. Upp tillbaka till centrum tog vi en skogsstig som pekade rakt uppåt. Höjdskillnaden vet jag intet men några hundra meter blev det nog.

Utsikt mot Adriatiska havet i Sirolo

Grotta

Där på Piazzan i centrum av Sirolo blev det en Cappucino och en Espresso Doppio och sedan tillbaka till Herman. Här har det redigerats bilder och skrivits blogg.

Angi, Martin och hundarna poserar

Det är lugnt på beachen så här års