Weinviertel

(av Angi)

18.11.2018 Rundtur i Weinviertel-distriktet i nordöstra Österrike

Weinviertel

Under färden från Krakow till Wilfersdorf hade jag tid att studera området vi kom till, dvs det nordöstra hörnet av Österrike. Jag fann att detta hörn också kallades Weinviertel, en fjärdedel av Österrikes ”huvud”, de övriga distrikten kallas för Waldviertel, Mostviertel och Industrieviertel. I Weinviertel är Grüner Veltliner den viktiga druvan och den blev vi ju intresserade av. Vidare fick jag fram av mina googlestudier att staden Retz är en central ort i distribution av distriktets viner. Retz ligger mellan 70 och 80 km från Wilfersdorf. Vi beslöt att idag göra en vinutfärd i Weinviertel och komma tillbaka till natten hit till Wilfersdorf. Det blir första gången vi övernattar två nätter efter varandra på samma ställe med Herman.

Efter en morgonlufs i Wilfersdorf gav vi oss alltså iväg mot Retz. Färden gick längs vägar genom byar och mindre städer, mycket odlade marker och en del skogspartier och för det mesta ganska flackt landskap. Jag undrade var alla vingårdar fanns, men de fanns i de nordligare delarna av Weinviertel-området och vår tur tog oss längs en sydligare till Retz och tillbaka längs en nordligare sträckning nära den tjeckiska gränsen. Vi såg ovanligt många rovfåglar både i luften och sittande på åkrarna. Vi bedömde dem att vara dels falkar och dels vråkar, men det är inga säkra iakttagelser.

Torget i Retz

Retz visade sig vara en väldigt trevlig gammal stad med ett stort centralt stenlagt torg. Där fann vi en bra parkeringsplats och tog oss en promenad med hundarna i staden och på torget. Torget kantades av gamla välhållna hus och mitt på torget stod något som liknade en kyrka men ändå inte och det visade sig vara ett ämbetshus/rådhus med ett inrymt kapell och ett klocktorn. Klocktornet var inte lodrätt, så här hade vi det lutande tornet i Retz, dock med betydligt mindre lutning än dess kända kusin i Pisa.

Vi hade tidigare konstaterat att ingenting längs vägen var öppet, det är ju söndag. Också i övrigt var det väldigt lite folk i rörelse. Vi fann till vår glädje att ett vinotek vid torget hade öppet. Vi förde hundarna till Herman och gick utan dem till vinoteket och blev vänligt betjänade av en dam, som lät oss provsmaka ett par av traktens Grüner Veltliner viner, det ena ganska litet i smaken men med god syrlighet och det andra med mycket mera karaktär, riktigt gott.  Av det köpte vi 12 flaskor. Dessutom inhandlade vi ett par flaskor andra viner. Vi åt också en lätt lunch på ett café intill torget.

Färden gick tillbaka men nu längs andra vägar och en nordligare sträckning där vinodlingarna fanns. Vägen vi körde hette Weinstrasse och vi körde genom flera orter där det fanns skyltar till vinotek och vingårdar. Men det var tyst och stilla överallt, denna söndag, kanske det är så alla söndagar. Vårt andra mål för dagen var Falkenstein, som ligger mellan tjeckiska gränsen och Wilfersdorf, en bit väster om stora vägen. Falkenstein är en gammal borgruin uppe på ett berg med en stad med samma namn strax under berget. Där tog vi oss en promenad upp från stadens genomfartsväg mot stadens kyrka och vinodlingar som sträckte sig upp längs sluttningen mot borgruinen. Det fanns lite kvarlämnade små druvor på rankorna och de smakade väldigt sött och friskt. Vi avslutade besöket i staden med att ta oss var sitt glas av ortens vin på en öppen vinstuga.

Sedan blev det färd tillbaka till Wilfersdorf till samma parkering och här har vi det gott.

Vingård med Falkensteins borgruin

Vinstock