Livet i Sampieri

(av Martin)

27.12.2018 Livet i Sampieri

Vi är kanske lite oroliga själar. Det var väl därför seglarlivet passade oss så bra. Vi har vid ett par tillfällen försökt oss på sommarstugeliv också men det har inte gått så bra, dvs vi har inte riktigt känt det som vår grej.

Vid klippstranden i Sampieri

När vi senast kom till Giardini Naxos var det för att fira julen där. Då skulle vi ha tillbringat fem nätter på samma ställe men det kändes inte riktigt bra så efter fyra nätter åkte vi vidare hit till Sampieri och Camping La Spiaggetta (Stranden) där vi firade jul. Vi hade också tänkt fira nyår här. Då skulle vi stanna över en vecka på samma ställe. Så dåligt känner vi tydligen oss själv att vi verkligen trodde att de var så vi skulle göra. Men nu har marken börjat bränna under fötterna och vi vill ha miljöombyte så i morgon drar vi vidare. Det blir till Marina di Ragusa där vi har tänkt fira nyår (ha-ha).

Kaktusar på stranden

Det är inget fel på Sampieri och inte heller på campingen. I campingen har vi en fin tomt (efter tredje flytten) där vi har sol så länge den är uppe. Vi har också nära till en fantastiskt fin natur med omväxlande ängsmark, klippor och sandstrand och där hundarna kan springa lösa. Grannarna är det heller inget fel på. Vi har blivit bekanta med Jukka och fru (Kirsi?) Kallio som är helt belevade och riktigt trevliga att samtala med. Något annat umgänge har det inte blivit. Byn ligger på bara några hundra meters promenadavstånd. Där finns en trevlig strandcafeteria där vi har druckit vårt förmiddagskaffe och en välförsedd närbutik och många trevliga människor som är ute och går med hundarna; kopplade eller lösa. Med andra ord ett riktigt fint ställe där man kunde tänka sig att stanna en längre tid om man skulle vara lagd åt det hållet men det är man som sagt inte.

Spektakel i byn (tfn foto)

I går kväll vid solnedgången var det spektakel utanför cafeterian. Döm om vår förvåning när vi i morse konstaterade att trollkarlen och jonglören också jobbade med trädgård och städning på campingen.

Ni kan förstå att husbilslivet passar oss som hand i handske. Man stannar så länge man vill och åker iväg till något annat ställe när man känner för det. Möjligheterna är obegränsade. Lyckligtvis tänker vi båda lika!

Här i Sampieri har man gjort en storstilad parkplan med cirkelformade stenläggningar, gräsmattor och stenbänkar. Området är stort. Men sedan har det gått som på så många andra ställen vi sett här i Italien. Planen har varit grandios liksom genomförandet men sedan har det tagit slut. Ingen uppföljning, dvs inget underhåll. Gräsmattorna är oklippta och området ger också i övrigt ett övergivet intryck, dock med ett undantag. Det är inte nedskräpat som så många andra liknande ställen vi sett. Man kan undra hur den kommunala beslutprocess ser ut som gör att det blir så? Det är helt normalt att både privata och kommunala gräsmattor är oklippta. Det är som hos oss på 50-talet. Man bryr sig på ett annat sätt.

Överallt ser man storstilade byggen som påbörjats för flera år sedan men av någon anledning inte slutförts. Påbörjade halvfärdiga hus rivs tydligen heller aldrig så landet vimlar av både äldre och nyare ruiner. Konstigt tycker vi.

PS. Sådär i största allmänhet: Den som känner för det får gärna kommentera bloggen