Syrakusa – Ispica – Ragusa – Marina di Ragusa

(av Angi)

15.12.2018  Syrakusa – Ispica – Ragusa – Marina di Ragusa

Under natten var vi utsatta för ett verkligt kraftigt åskväder. Stackars Willie var alldeles ifrån sig av rädsla medan Charlie skällde lite men tröttnade snart.

Bostad i Cava d'Ispica

Det har varit en innehållsrik dag. Som man kan se av rubriken har dagen haft många mål. Efter en morgonpromenad bland ängsblommorna i Parco Giovanni Paolo II och andra morgonsysslor åkte vi iväg från Syracusa. Vårt första mål för dagen var Cava d'Ispica strax norr om staden Ispica. Det ligger i en ravin om än inte lika djup som ravinen i Pantalica som vi besökte igår. Medan Pantalica var en nekropol, dvs främst bestod av gravar inhuggna i berget har  Cava d'Ispica varit ett samhälle där bostäderna var inhuggna i berget, delvis i flera våningar. Där finns också katakomber med flera gravar i samma utrymmen.  Där har också funnits ett i berget inhugget kyrkorum och ett gymnasium. Kyrkan har vad man känner till använts under hela medeltiden och gymnasiet är från grekisk tid, alltså långt före vår tideräkning. Hela dalgången på 14 km har av dessa bostäder och gravar inhuggna i ravinväggarna och har enl. Wikipedia befolkats från bronsåldern till sen medeltid. Framsidan av många bostäder har rasat. Man kunde därför se in i bostäderna och lätt få en uppfattning om hur man levde. Än en gång får jag lov att säga att man blir ödmjuk av att se vad generationer för så länge sedan åstadkommit.

Gänd i Ragusa

Följande mål var Ragusa. Vår färd tog oss genom ett bördigt högplatålandskap med både fruktodlingar, grönsaksodlingar och kreatursskötsel. Stenarna i den steniga marken har använts till att bygga vackra murar för att skilja åt markerna. Närmare Ragusa blev det bergigare med en del hårnålskurvor men vägen vi körde var väl tilltagen så inte ens jag var orolig.

Ragusa, en stad med drygt 73 000 invånare är byggd på tre toppar, två av dem med gammal bebyggelse den tredje egentligen en del av högplatån sydväst om staden. Den ligger 400 m över havsnivån och det märkte vi, det var kyligt. Det är också en stad med anor från över 3000 år. År 1693 utsattes Ragusa för en katastrofal jordbävning så den stad man idag ser är byggd efter det; en barockstad.

Duomo di San Giorgio

Vi hittade en parkering nedanför staden som verkligen klamrar sig fast på klipporna. Vi lämnade hundarna i bilen och tog med hjälp av Googlemaps kurs på en kyrka på den större av de två äldre höjderna. Vi leddes in på en trappgata, Via Giuseppe Gusti. Gatan var en trappa med kortare plana gatstumpar hela vägen upp till kyrkan. Hela staden består av sådana trånga gator/trappor, hur klarar man sig vid utryckningar? Visst finns där också körbara gator men man skall inte gärna köra där med större bilar. Vi tog sedan kurs mot den stora domen, Duomo di San Giorgio, som ligger i den äldsta delen av staden, på den minsta toppen. Igen en färd längs smala gränder, men mera farbara här. Jag fick det intrycket att detta var den förnämsta delen av det gamla Ragusa. Domen är imponerande med en mycket vacker och lagom dekorerad barockfasad mot Piazza del Duomo. Där på torget fick vi oss en kopp kaffe och sedan vandrade vi tillbaka till Herman, ännu en annan väg än de tidigare. Där följde gatan stupet mot norr och gav oss en fantastisk utsikt över det bergiga området.

Vi hade ursprungligen tänkt övernatta i Ragusa, men parkeringen var inte riktigt trevlig tyckte vi så vi planerade om och körde ner till kusten, till Marina di Ragusa, där vi på nätet hittat en ställplats och den visar sig vara riktigt trevlig, inne på en ganska stor tomt med blommande kinarosor mellan husbilarna. Här gjorde vi ännu en promenad ner till stranden där rätt stora vågor rullade in mot beachen och där vågsurfare hade roligt bland vågorna. Där såg vi solen sjunka i havet, delvis gömd bakom moln.

Solnendgång i Marina di Ragusa (tfn-foto)