Giardini Naxos del 2

(av Martin)

Giardini Naxos, del 2

Under vårt husbilande hittills har jag haft svårt att förstå sådana som dag ut och dag in och till och med en hel sommar eller ett helt år kan hålla till på samma ställe med sin husbil. Vad har man då en husbil till om man inte reser? Vi har ju som vi redan skrivit vanligtvis husbilat så, att vi inte tillbringat mera än en natt på samma ställe och sedan rest vidare för att få se så mycket som möjligt.

Taormina från Giardini Naxos

Vi har nu varit tre dagar här på Camping Aurora i Giardini Naxos och kommer att vara två eller tre dagar till innan vi åker vidare till Syrakusa för att vara med om luciaprocessionerna och allt däromkring. Det var det som var resans mål.

Jag börjar allt mera förstå det jag inte förstått tidigare, dvs att en tillvaro som vår är nu också har många goda sidor. Vi har vaggats in i en rytm med måltider, promenader, handlande i fantastiska matbutiker, tvätta tvätt som hängs ute att torka på bara några timmar, matlagning ombord eller äta ute, ett glas vin eller t.o.m. två och god natts sömn (om man har lyckan att sov gott). M.a.o. en sorglös och mycket lat tillvaro utan förpliktelser eller andra måsten. Det är egentligen ganska skönt får man väl något motvilligt lova att medge. Vi var väl aningen tveksamma till hur vi skulle klara av två månader på Sicilien. Holmen är ju ganska liten. Det blir nog inga problem.

Kanotklubbens morgonträning

På tisdag eller kanske onsdag åker vi som sagt vidare mot Syrakusa. Sen blir det väl en sväng runt ön och tillbaka hit till Camping Aurora något tag. Antagligen firar vi jul och nyår här. Få se. Vi kommer också att hyra en möjligast liten bil någon dag för att åka runt Etna. Det skulle jag aldrig i livet göra med Herman. Erfarenheterna av småstäderna mellan Messina och Taormina är inte helt positiva; snarare tvärtom. Ofta är det bara centimetrar mellan bilarna och ibland inte ens det. Då skulle en färd på serpentinerna runt Etna uvara rena skräcken.

I morgon tar vi väl bussen in till Taormina; tror jag. Där var vi senast för ca 15 år sedan. Jag tror inte att så mycket har ändrat sig.

Det känns allt mer som att det här är vårt nya normala. Det är på gott och på ont. Skönt är det men samtidigt vänjer man sig och blir avtrubbad och är inte längre lika nyfiken och betagen av allt runt omkring en. Man får nästan övertala sig om att det här inte är vår normala tillvaro för att kunna ta in intryck av det man upplever. Det är så det är. Vi skall inte klaga 😊

PS. Gårdagens Spaghetti alle vongole blev faktiskt alldeles utmärkt om jag nu själv får säga det. Det finns ett trick att slippa sand mellan tänderna. Man tar 1 l kallt vatten och 1/2 dl salt (för 1/2 kg musslor; 2 pers) och lägger musdlorna i det en timme. Då spottar dom ut sanden. Sen sköljet man dom. Om man vill och har tid kan proseduren upprepas en gång till.

Angis syn på Etna