Utfärd till Pantalica

(av Martin)

14.12.2018 Utfärd till Pantalica

Anapos Ravin

Vi hade fått ett tips om att besöka Necropolis di Pantalica som består av fyra klippnekropoler (nekropol = de dödas stad) med sammanlagt ca 5000 synliga gravar mellan floderna Anapo och Cavagrande. Området finns med på Unescos världsarvslista. Vi tog sikte på den nordligaste nekropolen som anlades mellan 1200 0ch 1000 f.Kr, dvs i början av den grekiska järnåldern (vår järnålder började 500 år senare).

Färden dit blev såtillvida något äventyrlig att vår trogna guide Jane fick för sig att välja en genväg när vi kom till staden Sortino. Den ledde oss in på en väg mellan två stenmurar och smalnade efter ett tag riktigt ordentligt. Samtidigt blev det lågt i tak med stora kaktusar som välvde sig över vägen. Ett tag höll det på att bli stopp. Med ca 5 mm tillgodo vid vänstra bakre stänkskärmen och ingenting tillgodo vid högra främre navkapseln kom vi slutligen genomkrypande med Angi som förpatrull. Hur vi skulle ha klarat att backa tillbaka samma väg vet jag inte.

Det går nedför

När vägen tog slut vid Necropolis di Pantalica lyckades vi hitta en parkeringsficka där vi lämnade Herman efter att först ha intagit lunch. Vi möttes av en portvakt som meddelade att hundar är förbjudna på området. Efter en stunds diskussion kom vi överens om att eftersom klockan var 13 och hans förmiddagspass slutar så slutar han också se om någon går in med hundar bara dom håller hundarna kopplade. Den sortens flexibilitet har vi träffat på i många sammanhang, dvs att bestämmelser närmast skall betraktas som förslag som kan tolkas personligt.

Vi begav oss iväg längs en vacker stig med trappor inhuggna i sten och hårt slitna av trafiken som pågått i tretusen år. Man såg också rännor som vi antog att hade slitits in av skodda kärrhjul. Stigen sluttade ställvis brant ner mot floden Anapo. Efter ett par kilometers vandring kom vi ner till floden. Där tog stigen slut om man inte ville vada över och det ville vi inte så vi gick tillbaka till Herman.

Det blev en fantastiskt fin tur i en mäktig natur längs Anapos ravin. Längs alla bergväggar fanns det gravar inhuggna i klipporna. Hur man hade kommit dit och fått till det är svårt att förstå. Man gjorde mycket för sina avlidna.

Vi beslöt att åka tillbaka till Syrakusa men vi valde en väg som var betydligt enklare att köra. Väl framme i Syrakusa parkerade vi på samma plats i Parcaggio Augusto von Platen där vi stått de två senaste nätterna.

Nekropol

Gravkammare