Alberobello - Scilla

(av Martin)

5.12.2018 Alberobello - Scilla

Vår ställplats vid Messinasundet

I skrivande stund befinner vi oss i Scilla vid Messinasundet och blickar ut över stadens ljus på andra sidan sundet. Annat var det på Odysseus tid. Då fanns här inga ljus på nätterna. Ni minns säkert Scilla (Scylla) och Karybdis i Messinasundet, som Odysseus passerade vid två tillfällen. Karybdis var en malström som ibland när den var på dåligt humör svalde allt vattnet i sundet och spydde ut det igen efter ett tag. För de sjöfarare som då befann sig i sundet gick det naturligtvis rätt illa. Om man mot förmodan klarade sig så råkade man lätt ut för ett monster vid östra stranden just där vi nu befinner oss. Det var Scilla, som egentligen från början var en vacker och beskedlig ung kvinna men som råkade ut för en besvärjelse och omvandlades till ett sexhövdat monster som var ganska styggt mot dem som råkade komma i dess väg under sin flykt från malströmmen Karybdis. Inte var det lätt att vara sjöman på Odysseus tid. För Odysseus gick det så, att han på sin väg norrut genom sundet klara sig ganska bra med förlust av bara några man. Men på vägen hem tog Karybdis hela fartyget men man och allt. Ja inte riktigt allt. Odysseus klarade sig. Dit är vi alltså med en viss spänning på väg i morgon.

Vi stannade två dagar i Alberobello. Vi har aldrig förut under vårt två-åriga husbilande stannat två dagar på samma plats. Men vi får väl vänja oss. Det här var en övning. I går sysslade vi med allt möjligt och förde bl.a. tvätten till ett tvätteri och hämtde den på kvällen. Det var en skön dag.

I morse startade vi från Alberobello och hade tänkt åka c 200 km till en ort mellan Alberobello och Messinasundet. På vägen ändrade vi oss och beslöt att åka ända fram, c 400 km. Vi åkte huvudvägen som var ganska fin. Långa sträckor gick längs kusten till Joniska havet som glittrade vackert i solens sken. Vägen, A2, går huvudsakligen genom tunnlar och över stundtals väldigt höga broar. Hisnande tycker Angi.  Att bygga som vi gör, på marken, förekom inte. Inga billiga vägar att anlägga. Det var verkligen en fin dag. För att inte behöva använda bilens luftkonditionering åkte sidorutan ner. Det fläktade skönt. När det blev lunchdags åkte vi av vägen ner mot stranden och en liten stad i ”hålfoten”. Där hittade vi en tom gräsbevuxen kullerstensstrand där lunchen intogs efter en kort hundpromenad. Det var tyst och fint. Det enda som hördes var havets brus. Hade det inte varit för blåsten skulle nog bordet och stolarna åkt ut.

Lunchpaus

När vi åkt ett tag började vi fundera på att vi kanske behöver kontanter till Ställplatsen och färjan i morgon. Det är långt ifrån alla ställen som accepterar kreditkort. I vanliga butiker, tvättinrättningar mm betalar man kontant. Det blev en liten krok för att besöka en bankomat i Cosenza. Där var det trångt.

Vid två tillfällen hade jag under dagen haft nytta av mina lärdomar vad gäller italiensk trafik. Den ena gången var när vi handlade strax efter starten från Alberobello och den andra gången just vid nämnda bankomat. Hittar man ingen parkeringsplats så stannar man bilen och sätter på nödblinken och går och uträttar sina ärenden. Det fungerar hur bra som helst.

Ett tag efter mörkrets inbrott kom vi till vår nuvarande ställplats. Det är ett helt osannolikt ställe på en klippa vid Messinasundet. Det kanske blir någon bild i morgon om inte Scilla tar oss före det.