Arrivederci bella Italia!

(av Martin)

Några reflexioner nu när vi lämnat Italien:

Vi kom till Italien 22.11. 2018 och åkte därifrån 25.2.2019. Vår vistelse har således varat i över tre månader av vilka två månader på Sicilien. Det har varit en mycket fin, intressant, lärorik och på alla sätt givande tid. Dessutom har vi haft en otrolig tur med vädret. Januari skall vara Italiens regnigaste månad men regndagarna som drabbat oss är lätt räknade.

Hermans härbärgen

På bilden kan du se alla det platser på vilka vi har övernattat en längre eller en kortare tid. I Marina di Ragusa blev det över en månad i två repriser. Den näst längsta vistelsen var i Giardini Naxos, där vi höll till i ett par veckor, också det i två repriser.

Jag har vid några tillfällen tidigare tecknat ner en del iakttagelser och jag gör det nu igen. Det blir säkert en del upprepningar. Trots att några iakttagelser kan tyckas kritiska är de gjorda med stor kärlek. Man kan inte låta bli att förälskas i Italien.

Italienarna är mycket sociala och mycket vänliga. Ofta rör dom sig i grupp under högljudda och livliga samtal. Man tror nästan att dom är arga på varandra. Tyvärr är vår italienska så knagglig att vi inte har kunnat ta del av umgänget och inneslutas i grupperna. Det är synd. Det skulle ha varit trevligt. Bättre språkkunskaper till nästa gång! En väldigt fin kontakt fick vi i alla fall med dem vi träffade under en längre tid, t.ex. föreståndarna i Marina di Ragusa och Giardini Naxos liksom också de husbilsvänner vi träffade framför allt i Marina di Ragusa där vi vistades längre. Vänligheten och tillmötesgåendet och förståelsen för våra bristande språkkunskaper gäller också alla dem vi träffat i supermarketarnas kassor och bröddiskar och fisk- och köttdiskar liksom alla i de otaliga lokala små butiker, caféer och mackar vi besökt. Service passar italienarna som hand i handske.

Flexibiliteten är ett annat påfallande drag. Det gäller inte enbart det här med att bestämmelser närmast skall uppfattas som förslag utan det gäller allt problemlösande (som vi har varit med om) och viljan att hjälpa till. Attityden verkar helt osjälvisk! Ett exempel: endast en gång har vi blivit vägrade att tanka LPG (gas) i Herman trots att det är lag på att den endast får tankas som drivmedel i bilar pga. statssubventioneringen. Det här var i norr där man också annars är mera laglydig, t.ex. i trafiken.

En skuggsida av flexibiliteten om man vill se det så är den uppenbara avsaknaden av ordning och organisation som man så tydligt upplever. Jag har i tidigare inlägg tagit upp det här med att saker inte fungerar. T.ex. att man inte kan integrera bensinstationernas betalautomater i ett europeiskt system eller att butiker och restauranger som borde vara öppna (t.ex. enligt webbsidorna) inte är det och att man inte kan försäkra sig om öppettiderna på annat sätt än att rycka i dörren. Men det värsta och det som gör ont när man vet hur knackig Italiens ekonomi är, är den enorma kapitalförstöring man ser både i byggbranschen och vad gäller samhällstekniken. Det här gäller främst södra delarna av landet. Vi har sett hela kvarter som byggts till hälften och som sedan har lämnats att stå i många år. Man undrar om det beror på dålig planering (finansiering, myndighetslov) eller om det är något annat. Kan Camorran och Cosa Nostra ha med saken att göra. Vi har sett storstilade parkanläggningar som planerats och byggts helt färdigt men som sedan har förfallit och lämnats outnyttjade pga. av avsaknad av underhåll. Det här ser man överallt i alla städer i södra Italien. Ett annat exempel är de förtjänstfullt utplacerade sophämtnings och sorteringskärlen som sedan fylls till bredden och resulterar i en otrolig nedskräpning runtom för att tömningen inte fungerar. Suck!

Det är en njutning att handla vid marketarnas bröd-, fisk-, kött-, ost- och fruktdiskar liksom framför vinhyllorna. Vid fiskdiskarna får man fisken rensad och fjällad om man vill. Lika trevligt är det att handla i kvartersbutikerna eller gatustånden. Vi njöt storligen av utbudet av salami och prosciutto. Också det färsks brödet, i synnnerhet ciabbatan, var underbart gott. Varorna är fräscha och också billiga jämfört med våra priser. Vi åt en hel del fisk och skaldjur. Spigolan antingen grillade eller stekte vi. Båda var bra. Scampi åt vi också tills jag blev nyväckt i miljöfrågor. Sen blev det mycket musslor i stället. En av favoriträtterna blev Spaghetti alle vongole med små hjärtmusslor som man köpte för under 7 €/kg. Det behövs 500 g för två personer. Jättegott och lätt att tillreda. Också blåmusslorna var väldigt fina. De allra flesta och bästa måltiderna åt vi ombord. Lika lyckade har våra försök att äta ute med ett par undantag inte varit. Vi har vistats i södra Italien utanför säsongen och få restauranger har hållit öppet. De som har hållit öppet har haft väldigt få kunder. Ofta har vi varit de enda. Om man då har en jättemeny är det klart att allting inte kan vara så fräscht utan att en hel del måste göras av halvfabrikat eller djupfrysta råvaror. Undantag har funnits där vi har ätit riktigt gott men i allmänhet inte. Våra restaurangbesök har därför blivit ganska få.

Vår resa i Italien har varit över förväntan lyckad. Landet är fullt av flertusenårig historia och besöksmålen räcker till för många fler resor. Att resa med husbil är ett fantastiskt sätt i och med att man inte behöver planera mera än en dag åt gången. Vi har blivit väl mottagna överallt och inte en gång har vi känt oss otrygga. Att ha hundarna med har gått bra. Det är klart att man många gånger skulle se mycket mera utan hundar. Vi har t.ex. inte besökt ett enda museum. Men å andra sidan är hundarna fantastiskt kontaktskapande. Varje dag stannar folk och vill prata med oss om våra hundar. Det gäller både hundägare och folk i allmänhet.

I skrivande stund har vi kommit till Konstanz i Tyskland alldeles vid schweiziska gränsen. Att se gatubilden och människorna här och att prata tyska känns som att man skulle ha kommit hem. Det är skönt men jag kommer att sakna bella Italia.