Flyttdags

(av Martin)

Jag undrar vad det är som utlöser flyttfåglarnas flyttning på våren. Det kan man säkert googla om man vill, men jag nöjer mig med min egen stilla och oinitierade undran. Jag tror mig veta vad anledningen till flyttfåglarnas flytt är. Åtminstone har jag lärt mig att det beror på de goda möjligheterna att hitta föda åt ungarna som vi har på våra nordliga breddgrader tack vare den långa dagen på sommaren. Just nu har vi tio timmar och tjugotre minuter totalt dagsljus där vi befinner oss på 36^o43’ nordlig bredd. Hemma i Skuru på 60^o6’ nordlig bredd är det nu åtta timmar och två minuter totalt dagsljus. Det har ändrat en hel del sedan årets mörkaste tid. När dom insektsätande flyttfåglarna anländer till Skuru efter lövsprickningen kring första maj är läget ett annat. Då är det sexton timmar totalt dagsljus i Skuru men ”bara” tretton och en halv timme här. När det är som ljusast är det fjorton och en halv timme dagsljus här men hela nitton timmar i Skuru. Tydligen är skillnaden i antalet ”användbara” timmar tillräckligt stor för att det skall löna sig att flytta. Eller så kanske det beror på någonting helt annat. Vad vet jag. Om man är romantiskt lagd kan man anlägga många aspekter på flyttfåglarnas obändiga dragning till de nordliga trakterna, men jag är inte romantiskt lagd (tro det den som vill).

Hur vet fåglarna vad som lönar sig innan dom besluter sig för när dom sticker iväg. En alldeles ny teori som jag faktiskt kom på alldeles just är att dom fungerar som vi, dvs att dom är otåliga. Nu har vi varit här tillräckligt länge. Nu är det dags att dra.

Vi hade i dag varit tjugofyra dagar på samma ställe i Marina di Ragusa. Som vi har skrivit många gånger tidigare; ett fantastiskt fint ställe som vi kommer att sakna och som vi hoppas ha möjlighet att återvända till. Men allt har sin tid. För oss var det dags att dra. Vi åkte blygsamma tjugo kilometer österut för att chocken inte skulle bli för stor och kom till ett vackert ställe där vi varit förr, dvs ”La Spiaggetta” i Sampieri. Här har vi tänkt stanna en natt innan vi i morgon åker vidare till Cefalú på andra sidan holmen.

Cyklister på piazzan

Vi hade en fin morgonpromenad i ett skönt solsken till piazzan i Marina di Ragusa där vi intog vårt förmiddagskaffe och följde med livet på torget. Söndagsförmiddagarna är alldeles speciella. Barnfamiljerna är ute och barnen leker på torget (med sina eldrivna bilar) och de äldre är ute och finpromenerar i söndagsstass. Och så cyklisterna. Det vimlar av cyklister på piazzan i fantasifulla lycrabyxor och -skjortor (om jag skulle vara kvinna skulle jag ha svårt att välja åt vilket håll jag skulle titta; det spänner; svårigheten drabbar också mig) och med sina fina landsvägscyklar av vilka många numera är av kolfiber. Om man frågar om den är av kolfiber (fastän man vet) blir ägaren speciellt stolt och smilar upp sig med ett varggrin.

Söndagssegling utanför Marina di Ragusa

Väl åter i Marina Camping packade vi ihop, tog farväl av våra vänner och åkte iväg. Vi kom till Sampieri lagom till lunch som vi intog vid vårt utemöblemang. Från vårt läger har vi en fin promenad in till byn längs stranden. Solen sken och Medelhavet svallade. I Sampieris enda café vid stranden intog vi vårt eftermiddagskaffe och varsitt glas rött innan det blev dags att dra oss ”hemåt”. Solen gick snart ned och det blev kyligare.

Från Sampieris båtupplag

Ängsblomma i Sampieri