Pisa (Toscana) - Monterosso al Mare (CinqueTerre, Ligurien)

(av Martin)

Vi stannade två dagar i Pisa på en alldeles utmärkt ställplats c 2,5 km från Tornet. Det är en fin process det här när ett namn får ett innehåll. Pisa har varit ett namn för mig ända sedan jag blev läskunnig men namnet har haft väldigt lite innehåll annat än bilden av Tornet. Nu efter att ha vandrat omkring i de gamla stadsdelarna i två dagar har Pisa plötsligt blivit en riktig stad och en mycket fin sådan. Den första förvåningen som Angi redan beskrev var att området kring Tornet var stort och öppet med många vackra vita byggnader och stora gräsmattor. Egentligen ägnade vi inte tornet och domen speciellt mycket uppmärksamhet. Det blev naturligtvis några obligatoriska bilder, men mest vandrade vi omkring i de gamla stadsdelarna norr om floden Arno. Vi hittade fantastiska kvarter med allt mellan lyxiga shoppinggator och halvsunkna bostadsområden.

En akvedukt i Pisa från romartiden

I går sökte vi upp en synnerligen välförsedd vinbutik vid stranden av Arno, Prosperini Mario & C. Snc. Enligt ägaren var det stadens äldsta vinbutik. Hur som helst så var sortimentet imponerande. Det blev några Brunello till. Vi köpte också bröd i en kvartersbutik och vandrade sedan tillbaka till Herman. Där lämnade vi hundarna och vandrade efter ett tag tillbaka till gamla stan för att inta lunch. Vi hittade en skojig liten men populär pizzeria där vi slog oss ner på uteserveringen. Inneservering hade man inte. Pizzorna, Cappriciosa + lök, som gräddades i en stor vedeldad ugn var väldigt goda. På vägen tillbaka slog vi oss igen ner i samma vinbar som vi besökt dagen innan och där vi också då köpte Brunello. Där ser man att det lönar sig att behandla kunderna väl. Dom kommer igen. En skojig detalj i sammanhanget var att de flaskor Brunello vi köpte dagen innan i vinbaren var 2,50 €/fl. billigare än de vi köpte i den gamla och välrenommerade vinbutiken. Samma vin och samma årgång alltså!

Pizza på en Piazza i Pisa

I morse blev det en kort morgonpromenad innan vi åkte vidare. Vi ställde kursen mot Cinque Terre, som är ett synnerligen bergigt område i Ligurien mellan La Spezia och Genuabukten. På båda sidor milslånga beachar och mellan dem ett 12 km långt otroligt kuperat område med en mycket brant kust. Cinque Terre består av fem små städer eller byar nere vid havet och som i dag sammanbinds av en järnväg. I dag går det visserligen farbara vägar mellan byarna också men väljer man det alternativet får man blåsor i händerna av rattsnurrandet. Den västligaste av byarna är Monterosso al Mare. Vi hade bestämt oss för en husbilscamping ovanför Monterosso. Enligt bilderna som vi hade kollat på nätet såg stället fint ut. Mellan Pisa och La Spezia är det plant och en enda beach. Vi stannade på vägen för att andas lite havsluft och gick ner till stranden med hundarna. Där bevittnade vi ett ordentligt hundslagsmål som såg riktigt ruskigt ut. Det blev säkert veterinärbesök och kunde ha slutat värre. Tänk att hundar som är så opålitliga får gå okopplade.

Kusten i Cinque Terre

När vi passerat La Spezia bar det iväg uppåt på riktiga serpentinvägar. På vägen hittade vi en parkering utanför ett hotell varifrån man hade en strålande utsikt från hög höjd ut över Medelhavet. Det var rätt disigt väder vilket gjorde belysningen nästan trolsk. Där intogs lunch. Efter det hade vi en ganska kort bit kvar till husbilscampingen, Parceggio camper ”Il Poggio”. Stället motsvarade förväntningarna med råge. Ett högt läge med utsikt över Medelhavet och Monterosso al Mare och ett mycket vackert anlagt ställe och med en synnerligen tjänstvillig och trevlig ägare, David. Han kör också förbindelsebussen ner till byn. Det skall vi pröva på i morgon. Bilvägen är det 7 km till byn. Det går också en promenadstig rakt ner som bara är 1,2 km, Höjdskillnaden är över 300 m så det kan vara ganska jobbigt att gå upp tillbaka. När vi kom fram blev det ett glas vittvin ute vid möblemanget och sedan en kort promenad nedför stigen till byn men bara en bit. På vägen upp tillbaka märkte vi att stigen är rätt så brant.

Charlies granne i "Il Poggio"