Sirino (Basilicata) - Cassino (Lazio)

(av Angi)

Nu blir det inte så mycket skrivet, men en händelse skall jag berätta om:

I går kväll i Sirino, den lilla byn kring den lilla sjön bland bergen, beslöt vi att gå ut på restaurang och äta. Vi valde den ena av två restauranger som var öppna, Marie – Laboratorio di Cucina Vini & Spiriti, ett inspirerande namn. 

Krögaren i Ristorante Marie

Då vi kom in stod tre herrar vid bardisken med var sitt glas rödvin. De kallade på krögaren, en ung man i 30-års åldern, och vi fick välja bord. Vi var de enda gästerna så här off season. Där fanns väl plats för kanske 30 matgäster. Krögaren talade mycket lite engelska så med den italienska vi (Martin) har lärt sig och med lite engelska kom vi bra överens. Den mat vi åt var något av det bästa vi ätit under vår resa. Som förrätt åt vi en antipasto med lite uppskuret av olika slag, fräscht och gott. Till varmrätt åt Martin en oxfilé späckad med pistagenötter och därtill lite grönsaker vackert upplagt. Jag åt honungsmarinerat ankbröst med rostad cikoria, alldeles fantastiskt gott. Till detta bad vi att få ett vin från trakten och vår krögare rekommenderade, Mastricchio från vingården Gioia Al Negro, ett underbart gott vin, mjukt och mycket smakrikt. Det är gjort på två druvor, Aglianico och Cabernet Sauvignon. Aglianico hör till Martins favoritdruvor. Vi berömde både maten och vinet och diskuterade vinet lite närmare. Det visade sig att vingården låg bara ca 10 km från Sirino och hade en vinbutik i närmaste stad. Vi fick adressen till butiken och Martin tog ett telefonfoto på vinflaskan. Så gick vi till Herman nöjda och belåtna.

Följande dag, idag, startade vi vidare och satte som delmål staden med vingårdens butik, Lagonegro. Vi hittade en bra parkering ett stycke från butiken, man skulle svårligen ha kommit ända fram på smala gator med Herman. Det var bara en fem minuters promenad så var vi där. Martin visade upp telefonfotot och frågade om det vinet fanns till salu. Vingårdsmannen sken upp och av den italienska vi har snappat upp och det kroppsspråk han visade förstod vi att vår krögare hade ringt upp och meddelat att vi kanske skulle dyka upp. Det blev ett trevligt köpslående och vi inhandlade 14 flaskor av vinet plus ett par flaskor av ett lite dyrare vin, Nerulum, gjort på enbart Aglianico-druvan. I skrivande stund har jag av det vinet i mitt glas och det har en härlig, fylligare smak, lite mera karaktär.

Mera blir det inte denna gång.

Två viner från Gioia al Negro i Basilicta