Cibnque Terre (Ligurien) - Camogli San Rocco (Ligurien) - Castiglione Falletto (Piemonte)

(av Martin)

Nu är vi riktigt i hjärtat av den del av Piemonte (sv. Foten av berget) där många vinkännare (har jag förstått) anser att världens bästa röda viner görs. I skrivande stund befinner vi oss i en by eller liten stad som heter Castiglione Falletto och som ligger mellan Barbaresco och Barolo. Om man ens är lite vinintresserad kan man inte låta bli att bli berörd när man passerar trakter som Asti (känd bl.a. för Barbera d’Asti och Asti Spumante) eller Alba (känd t.ex. för Barbera d’Alba) och sedan nämnda Barbaresco där många anser att världens bästa rödviner görs. I morgon blir det Barolo som många anser gör Barbaresco äran stridig.

Men först till gårdagens övningar. Vi lämnade Cinque Terre efter att ha tillbringat två dagar där. Som framgår av Angis förra inlägg besökte vi två av den fem städerna, dvs. Monterosso al Mare och Vernazza. De andra, bland dem Manarola som lär vara fantastiskt vackert (för att tro min syster Kerstin och varför skulle jag inte tro henne).

Vi hade siktet inställt på en Parceggio Communale (kommunal parkering) uppe på en höjd ovanför staden Camogli väster om Rapallo. Vi undvek motorvägar, dvs. körde på mindre lokala vägar och kurvorna och höjdskillnaderna var imponerande. Jag skrev tidigare om att få blåsor i händerna av allt rattande i serpentinerna och nu var det just så att det faktiskt värmde ordentligt i vänstra handen när jag efter kurvorna lossade på greppet och rakställde bilen. Som högst var vi uppe på över 600 m höjd vilket kanske inte låter så mycket men vi hade Medelhavet alldeles bredvid oss. Där högt uppe var naturen helt annorlunda och synnerligen karg och med smärre ras här och där vid vägen. Beläggningen var helt ok med tanke på att vägen (lyckligtvis) var lite trafikerad.

Utsikt över Camogli

På vägen åkte vi ner till Rapallo för att handla. Det var inte alldeles okomplicerat det heller. Jag ställde Herman framför en rad med parkerade bilar och väntade där medan Angi handlade. Sedan vidare upp i bergen igen till den höjd där vi hade vårt mål. Den låg endast ett par hundra meter över havet.

Parkeringen låg väldigt vackert intill ett naturreservat och med en strålande utsikt över Camogli. Efter lunch tog vi en eftermiddagspromenad in till byn San Rocco där parkeringen låg. Där hittade vi ett litet café och fick oss vårt sedvanliga eftermiddagskaffe. En mysig by med trevliga människor. Vi gick en bit längs en brant trappa mot Camogli nedanför men vände om innan återfärden skulle bli alltför jobbig. På vägen till Herman hittade vi en liten men välförsedd bybutik med en sympatisk handelsman och vi handlade en del.

I dag efter frukost blev det en kort promenad in till byn och ett förmiddagskaffe i nämnda café. Parkeringen var betald till 09.44 och då åkte vi vidare.

Färden i dag blev en helt annan. Efter att ha klättrat ner tog vi motorvägen mot Turin. Motorvägen gick än över höga broar och än genom långa tunnlar. En bit efter Genua åkte vi på en helt ”normal” väg i kanten av Podalen ända till Asti. Sen blev det igen kuperat med byarna uppe på kullarna och vinodlingar längs sluttningarna. Etappen i dag blev c 150 km.

Det är mycket här i norra Italien som är olikt de delar vi besökt längre söderut inklusive Sicilien. Av trafiken på motorvägarna kan man märka att den ekonomiska aktiviteten här är mycket större. Men det visste vi ju. En annan sak vi lagt märke till är att det är rent och snyggt (jämfört med södra Italien). Antingen skräpas det mycket mindre eller så städas det mycket mera. Också byggnaderna är i mycket bättre skick. Här ser man inga husruiner.

Ett tag efter Asti körde vi av motorvägen mot Barbaresco som var vår första anhalt i detta Vinland. Vi struntade i Asti och Alba. Barbera d’Asti och Barbera d’Alba kan vi köpa i Karis. Med tanke på sitt rykte är Barbaresco en rätt liten by; bara några hundra meter lång. Mitt i byn ligger en synnerligen välförsedd vinbutik, Enoteca Regionale del Barbaresco i en före detta kyrka. En mycket sympatisk anläggning med god betjäning (också på engelska). Som tur var hittade vi en parkeringsplats alldeles bredvid så vi kunde släpa med oss några lådor efter vederbörlig provsmakning. Barbaresco liksom också Barolo görs av druvan Nebbiolo som egentligen inte odlas någon annanstans; åtminstone inte med framgång. Druvan lär vara svårodlad och det gör att vinet inte är helt billigt. Men smakar det så kostar det.

Enoteca Regionale del Barbaresco

Vi intog också lunch på vår parkering i Barbaresco. Efter lunch blev det en kort promenad i byn till ett café där eftermiddagskaffet intogs. Sedan vidare mot Barolo-hållet till Castiglione Falletto där vi nu är förtöjda. Vi promenerade en bit in till byn där vi råkade på en otrolig medeltida borg och d:o kyrka. Som brukligt är ligger vår by högt över omgivningen; i detta fall vinodlingarna. I byn finns också en restaurang som är öppen i kväll. Det blir nästa besöksmål.

Borgen i Castiglione Falletto

Vinodlingar i vinterskrud i Castiglione Falletto

PS: Med facit i hand

Castiglione Falletto är ingen stor by. Men där finns en alldeles fantastisk restaurang, Ristorante Le Torri. Om jag skulle dela ut Michelinstjärnor skulle den ha minst fem. Allt var snyggt och trevligt och personalen mycket serviceminded. Menyn var omfattande och vinlistan vägde säkert 2 kg. Förutom allt annat fanns där minst 200 olika Barolo-viner.

Vi åt en synnerligen god middag. Angi åt ankbröst och jag åt lammnacke. Allt var alldeles fantastiskt gott. Dessutom vackert och en superb service. Till maten drack vi ett lokalt Nebbiolo-vin, Langhe av Cavallotto. Vingården ligger alldeles bredvid oss och vi kommer att hälsa på dem i morgon.

Som avslutning blev vi visade runt i vinkällaren av ägarens son som studerar till sommelier. Källaren var i tre våningar. Otrolig. Den dyraste pluntan vi såg kostar 1200 €.

Sen gick vi tillbaka till Herman.

Vinlista